Enmansföreställning. Älska mig! Av och med Alex Schulman. Draken, Göteborg 28 april 2013.
Totalt sett en fascinerande resa i Alex Schulmans och hela samtidens nästintill löjeväckande bekräftelsebehov. Vad det grundar sig i och hur långt en människa är beredd att gå för att få bekräftelse.
Första akten inleds med en effektiv beskrivning av mänsklighetens evolution från amöba till de bekräftelsetörstande varelser vi nu är, tätt följt av en sjävlironisk och lätt fantastisk presentationsfilm. Därefter är det (för den som läst, sett eller hört delar av Alex tidigare produktion) återanvändning av gammal skåpmat presenterat av den gamla, smått elaka och irriterande Alex Schulman. En besvikelse så långt. Men efter paus räddas detta upp omedelbart, både visuellt och i den muntliga framställningen, med en skogspromenad genom hans barndoms naturområden. Akt två är det sedan en ödmjukare man på scen som levererar både djupare och intressantare samt, på sina håll, riktigt gripande.
