Ca 30 minuter försenad, pga teknikstrul samt att showen med kort varsel bytt spelplats, kliver Magnus Carlsson och hans dansare på scen. De överraskar direkt, med en nyproducerad låt som heter precis som showen: "Från Barbados till Gamla Stan". Okänd låt, bra koreografi och snygg scendekor. Stark inledning. Därefter körs det lätt i diket med ett par taffliga covers som tydligen Barbados haft hits med. Dessa covers skall det dessvärre återvändas till med jämna mellanrum under showen. Det känns onödigt, det finns tillräckligt mycket eget material för att fylla ut och det hade inte skadat att tighta till och dra ner showen med 20 minuter eller så (vilket hade motsvarat tiden för de covers som framförs). Men i övrigt är det ett glädjepiller till show. Högt tempo, bra sång och ett brett urval av låtar från både Barbados, Alcazar och Magnus solo-karriär. Roligt när när han lyfter fram de smått bisarra texterna från Barbados-tiden som poesi under namnet Kulturkollektivet Barbados. Det var inte alltid så PK på 90-talet kan man säga. Och dessutom en otroligt hängiven publik, dans, sång och jubel från första stund. Totalt sett, en väldigt positiv överraskning och en show att glädjas åt. Magnus Carlsson har kommit hem.
