Slöööörp.

Bokmässa, pimpad lägenhet (inklusive glad bebis 1) med tacos och gott vin, 1100 meter simning (inklusive varvning av mr R), fika med tillresta Lundabor (inklusive glad bebis 2), skaldjur i Frööölunda, bokmässa igen och pimpad lägenhet (inklusive glad bebis 1) igen med hemmagjord Chunky Crunchy Salsa Burger och gott vin .

Såg idag en mycket skäggig präst (påminde om en smal Ernst Günther) springa som en tok över Chapmans Torg för att hinna med spårvagnen. Det såg mycket roligt ut. Surrealistiskt på något sätt. Man tänker sig inte att präster ska springa efter spårvagnen. Undra varför? Gud vet.

Ytterligare en helg till ända.

Hösten fortsätter…

The man with the golden smile.

På allmän begäran (allmän och allmän, du vet själv vem du är som önskat ett inlägg i detta hett omdebbaterade ämne. Rally eller Räcer, det är frågan.):

Jag är FÖR.

Faktiskt - ett beVINGAat ord.

Var iväg på en härlig kundaktivitet i torsdags. En halvdags segeltur i slutet på september är hyfsat risky business. Men vädergudarna ville oss väl och i strålande solsken, vindstilla och 19 grader varmt tog sig delar av vår avdelning sig ut på segling från Saltholmen till Vinga. Efter en liten rundvandring på ön och en stunds njutning i solen på klipporna serverades det räkor med tillbehör på bryggan. Allt ackompanjerat av glada skratt och intressanta diskussioner, bl.a om hur vi till daglig dags misshandlar ordet faktiskt. Tänk på det.

En underbar eftermiddag/kväll, som mjölkade ut det sista ur sommaren och det bästa ur hösten.

Sämre kan man ha det, en torsdag i september. Faktiskt.

Fontänen och ugglorna i skåpen.

Lördag. Den senast passerade. Skrämde upp både mig själv och Robban (via sms) ur sängen alldeles för tidigt. På vagnen ca 30 minuter före lunch. På väg mot stan. Födelsedagsfest ikväll. I Frölunda. Köpa present. Leta i en affär. Leta i en affär till. Leta i ytterligare en affär. Det är inte alltid lätt att vara kreativ och försöka hitta den perfekta presenten. Går in i nästa affär. Frustration. Fan, vi tar en kaffe istället. Lördag. Smetfullt på caféerna. Hittar plats i baren inne på en galleria. Baristan jonglerar med pappersmuggen som kaffet ska serveras i. Lämnar baren. Går till tidningstället. Kommer tillbaka till baren med Lars Aduktusson. Han är på omslaget av Nöjesguiden. Kaffet serveras i den nyligen jonglerade pappersmuggen. Sunk. Vad är det för fel på porslin? Läser Nöjesguiden. Inser, igen, att jag bara måste se Hellboy II. Robban tycker att jag är helt wacko. Fast han vet å andra sidan inte var Björns Bar ligger. Dricker upp vårt kaffe. Robban får snilleblixt. Vet vad vi ska köpa i present. Går till nästa affär. Köper presenten. Sätter oss på vagnen. Åker mot majorna. Hoppar av vid Stigbergstorget. Köper hundrakort. Köper korv med bröd. Går hem till Robban. Klipper varandras hår (?). Jag trimmar ner Robbans hår till 6 mm. Robban trimmar mitt hår i nacken och på sidorna. Blir oväntat bra för båda två. Festen börjar om 2 timmar. Hem och duscha. Samtidigt är Peder på travet och spelar på hästar. Peder och Robban kommer förbi på en öl innan festen. Festen börjar kl 18:00. Peder kommer till mig kl 18:50. Köper Hamburgare. Dricker öl. Velar om kläder. Skyndar till vagnen. Hoppar av vid anvisad hållplats. Vart ska vi nu? Frågar om vägen. På väg åt helt fel håll. Vänder om. Ringer till Cornelia. Det är hon som är födelsedagsbarnet. Hon säger ”vänster om skorstenen”. ”Långt bort”. ”Vid kranarna”. Går vilse i Frölunda. Går fruktansvärt vilse i Frölunda. Träffar en man med hund. Mannen förklarar vägen. Hunden skäller. Vi fortsätter ändå att gå fel. Går till slut, i ren desperation över ett berg i totalt mörker. På andra sidan berget ser vi kranarna. Vi närmar oss. Cornelia går ut för att möta oss. Framme. Lämnar över presenten. Dricker rosévin. Äter kladdkaka med glass. Kollar in lägenheten. Den är fin. Den har ugglor i porslin gömda i skåpen. Och små svamphus. Och små kaniner. Och en fontän. Fast den är inte gömd i ett skåp. Och den är dammig och inte använd på hundra år. Grabbarna från Ulricehamn får igång fontänen. Den porlar och lyser. Fontänen porlar. Festen flyttar från vardagsrummet ut i köket. Vi sitter kvar i vardagsrummet och skriver i en ”Mina vänner”-bok. Jag får 21 vuxenpoäng. Leder. Fontänen porlar. Hittar filmen Ensam hemma igen i DVD-samlingen. Och Bergman-boxen. Diskuterar filmen Ensam hemma igen. Citerar Bergman-filmer. Festen flyttar tillbaka till vardagsrummet. Fontänen porlar inte längre. Någon har stängt av den. Två blonda kvinnliga yrväder dansar vilt till musik som knappt hörs från datorn. Hittar CD’n Tracks dance-hits. Sätter i den i CD-spelaren. Trycker på play. Diggar. Framförallt till Falco. Amadeus, Amadeus, Amadeus. Fontänen porlar igen. Och lyser. Någon sätter igång en Winnerbäck-CD. Det förenar. Men alla förstår inte grejen. Då blir det Hellström på DVD. Fontänen porlar. Börjar bli sent. Måste till stan. Mot spårvagnen. Ser spårvagnen på hållplatsen från distans. Springer för att inte missa den. Bitter kvinnlig chaufför står utanför och röker. ”Jag går om 8 minuter”. ”Ta inte med några ölburkar ombord”. Tar med våra ölburkar ombord. 8 minuter senare åker vi. Hoppar av vid Järntorget. Kö till Pustervik. Köper en korv med bröd. Går till Stearin. Köper en öl. Sitter och softar. Har trevligt. Stearin stänger. Går till Seven Eleven. Robban köper mat. Åker hem. Funderar på om fontänen fortfarande porlar. Somnar….

22 september.

Jörgen.

Fick i veckan en rundvisning på ett av de senaste hotell-tillskotten i Göteborg.
Sankt Jörgen Park Hotel på Hisingen. En imponerande anläggning, med ett stort atrium med bar och lounge som centrum, ett härligt spa med både utomhus- och inomhus-pool, välutrustat gym, smarta konferensrum med den senaste tekniken samt fräscha moderna hotellrum. Det som lämnar störst intryck tycker jag ändå är det behagliga lugn som vilar över hela anläggningen. Restaurangen lämnar dock en del att önska, men annars har nog de flesta gäster en högst njutbar vistelse på detta hotell.

Bröderna Kenny och Jörgen Jönsson var för första gången motsåndare på en ishockeyrink när Rögle BK igår hade hemmapremiär mot Färjestad i nya Lindab Arena i Ängelholm. Jörgen och de övriga i favorittippade Färjestad fick känna på det massiva stödet för hemmalaget från Rögle-supportrarna på läktarna. Stämningen sägs ha varit magisk och ett sporrat Rögle tvålade till värmlänningarna med hela 4-1. Återkomsten i Elitserien har startat över all förväntan för de grön-vita som för tillfället ligger 2a i serien. Kanske lika bra att få storhetsvansinne med en gång och gå för SM-guld direkt!

Chinese Democracy

Det evigt försenade och mytomspunna albumet ”Chinese Democracy” från W Axl Rose’s ”nya” Guns n’ Roses existerar. Ett antal låtar har läckt ut och jag har haft glädjen att få lyssna till 7 spår. Döm av min förvåning och stora glädje när det dessutom låter fantastiskt bra. Gamla G N’ R med influenser från R&B och dansmusik samt Axl’s karaktäristiska röst ger förhoppningar om att det framöver kan bli ett riktigt roligt återtåg för det en gång genialiska och omåttligt stora rockbandet.

Det sägs att bandet lämnat in en färdig inspelning till skivbolaget, så efter 14 års (?) arbete och 13 miljoner investerade dollar verkar det som om ”Chinese Democracy” skulle kunna finnas hos en skivhandlare nära dig redan i år…. Men det har man ju hört förr….

Fegheten.

När jag och kompisen klev på 9:ans spårvagn vid Brunnsparken härom kvällen, då ligger där en till synes livlös man på golvet mellan två säten... Vagnen är halvfull. Det sitter en yngre kille sneglande på sätet bredvid. Hur länge har mannen legat där? Några sekunder? Flera hållplatser? Vi vet inte. Vi klev just på. Vad gör vi då? Vi sätter oss i andra änden av vagnen. Den obehagliga fegheten slår in. En man som kliver på efter oss agerar. Han går fram till den livlösa mannen. "Hallå! Hur mår du?" Känner på pulsen. Det visar sig vara en av stadens olycksaliga missbrukande själar som somnat och fallit ner. Chauffören blir underrättad och mannen blir hjälpt av vagnen på Järntorget. Slutet gott, men det kunde ju lika gärna varit du eller jag som låg där livlös, medans nya passagere klev på, sneglade, och satte sig i andra änden av vagnen...

Elitseriepremiär.

RÖGLE, vi ger oss aldrig! Heja, heja, heja, heja Rögle!

Ropen kommer skalla över Svea rike när Rögle Bandyklubb, härförda av Kung Kenny, kommer ta skalp efter skalp i årets Elitserie.

RÖGLE, vi ger oss aldrig! Heja, heja, heja, heja Rögle!

3-5-2

"Jag vet inte hundra var jag ska vara. Ibland är jag precis där jag ska vara, men är ändå tio meter fel"

Mikael Nilsson, strax efter 2-1 seger mot Ungern i VM-kval på Råsunda 10 september 2008.

Någon som tyckte det verkade förvirrat på plan?

Undrade bara...

RA-TA-DA-TA-DA!

J & J 30.
Den 6e september 2008 invaderades Askimsterassen av husvagnsträningsoverallssemestrare, flygvärdinnor, reseledare från Kris-resor och Sun Trip, piloten, jorden-runt-resaren, stekare, sällskapsresan-karaktärer och diverse andra turister. Alla var de där av en anledning. Att se till att fira bort Öhrner's (Öhrner... hon måste vara släkt med Lennart Swahn, och Karin Falck, och Magnus Uggla....) och Jossan's 30-årskris under temat semester.

Det bjöds på en härlig buffé med rätter inspirerade från turistmål över hela världen, kaffe med tårta med halländskt uttal, detta var sedan kryddat med välkomstmöte, tal, tävlingar, sangria, musik och dans.

Först vid 3-snåret kunde Askim andas ut, då fortsatte Buss 17 charterresan mot efterfesten vid Masthuggstorget. Det är som det alltid varit när svenskar är på semester.
The party never ends…

Nä nä nä, den gubben går inte.

VM-kvalet börjar idag. Albanien på bortaplan...

Men 6 mästerskap på raken. Jag är skeptisk.

Statisktiskt sett är det för bra för att vara sant.

Fast å andra sidan, är det något som Lagerbäck och hans mannar är bra på så är det ju att kvala. Blir en tuff fight med Danmark om andraplatsen.

O sen får man ju se.

Men jag är skeptisk...

Bara vara vänner...

Har ikväll varit på årets sista spelning med Augustifamiljen på Taubescenen på Liseberg.

Hemlig gästartist (vilket vårt sällskap visserligen fått inside information om tidigare) var Jakob Hellman.
Jag har alltså ikväll sett Jakob Hellman live. Det är stort! Det är faktiskt större än somliga tror!

Dessutom var Iris (?) gästtamburist...

...o stora havet.

ARN-GOTT!

Sverige kan. Lilla Sverige kan göra imponerande bra film med, i jämförelse, små medel.
Arn – Riket vid vägens slut, är förstklassig underhållning från första till sista bildrutan.
Storslaget, mäktigt, brutalt, vackert, känslosamt och överlag välspelat. Visst det regnar klichéer, stämningsbilder och slow motion-tagningar (men det gillar vi ju..) Filmmakarna har kanske också ”lånat” lite väl mycket från filmer som Braveheart på sina håll. Men om Arn – tempelriddaren bara höll halvvägs så håller Arn - Riket vid vägens slut hela vägen från Jerusalem till Västergötland.

Helt enkelt. Arn-gott!

Skagenröran - eller kan man äta kartoffelspyd?

Efter att Miss Morot lättat på plånboken och låtit Morotsservice sätta sprätt på de surt förvärvade morotspengar som vi 30 hårt arbetande kaniner slitit ihop i grönsakslandet så var det så dags för den efterlängtade morotsresan. En morotsresa som efter en mycket avancerad röstningsprocess, styrd med järnhand av Miss Morot, bestämts att den skulle gå till Skagen i vårt kära grannland, Dinamarca.

Tidigt på morgonen den 29 augusti 2008 stod vi där vid Stena Lines Danmarkscentral, vi 28 som till slut kom iväg. Morgonpigga, förväntansfulla och nyfikna på vad Morotsservice satt ihop och inte minst på vad egentligen kartoffelspyd var, som skulle sereveras till kalvsteken på kvällens middag.

Solen gassade från klarblå himmel, havet låg stilla. Frukosttallriken stod uppdukad ombord på båten och efter en behaglig resa på soldäck och en lätt bilfärd gjorde vi entre i Skagen och checkade in på det 1 år gamla och väldigt fräscha och trevliga Hotel Lille Nord. Lite småskraja var vi nog allihop eftersom det några dagar tidigare gått ut ett mail ,skrivet på arg men korrekt danska, från en arg hotelldirekör på samma hotell. Mailet ville på ett ungefär göra gällande att om man så mycket som knystade ett ljud efter kl 22:00 eller intog en endaste liten droppe alkohol på hotellområdet (om inte det var i hotellets eget café som , förstås, stängde kl 22:00) så skulle man bli utslängd – UDEN KOMPENSATION!
Men trots högljudda lekar vid ankomst och sent insläntrande efter nattens nöjen, så klarade sig alla (mig veterligen) utan att bli utslängda. Ja, i och för sig, var det visst någon som fick sova på balkongen, men denne blev möjligtvis utslängd av sin rumskompis, inte ut från hotellet av direktörn…

Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly.

Så vad hade då Skagen att bjuda på? En mysig gågata. En härlig småbåtshamn med röda fiskebodar och helgen till ära på helt fantastiskt sensommarväder.
Den beryktade ”Grenen” där Kattegatt möter Skagerack var mycket vackert. Att promenera strandvägen dit rekommenderar jag dock inte någon. Obehagligt jobbigt...
Skagen bjöd också, vilket var oväntat för mig, på ett vildsint nattliv som kanske närmast kan beskrivas som ett Magaluf eller Ayia Napa för 50plusare. Här fick vi stifta bekantskap med ”porrdamen”, ”den påstridiga killen i rutig skjorta” och ytterligare att koppel av råraggande svenskar, majoriteten i den övre medelåldern. Någon i vårt sällskap fick sig t.o.m ett rejält skamgrepp… Vi fascinerades, roades och förskräcktes av det vi såg allt medans vi själva roade oss hejdlöst och dansade iväg kvällen så att svetten lackade på nattklubben Buddy Holly.

Kartoffelspyden då undrar ni nu? Ja den var vi lovade under middagen på Jakobs tidigare på kvällen. De bjöd på en alldeles lysande meny med viltlöksgratinerde havskräftor till förrätt, en helt sagolik choklad-creme brulee till efterrätt och däremellan en kalvstek om var utlovad att bli serverad med kartoffelspyd. Döm av vår förvåning när jag frågade servitrisen, vad är det på denna eminenta och välsmakande tallrik som kallas för kartoffelspyd? Hennes svar var: ”INGET!”. Vi hade istället fått smörstekt potatis. Och på den givna följdfrågan, vad är kartoffelspyd, svarade hon: ”Det er kartoffler på en spyd”, alltså potatis på ett spett…. Potatisspett… Potatisspett…Potatisspett…

Også får vi ikke mer før den 5 øre…

POW! BOOM! BLAM!

Utan att veta vad som väntade satte man sig i biosalongen för att gäspa sig igenom ännu en film i det urvattnade Batman-konceptet.
Men istället fick man uppleva den, i mitt tycke, bästa filmen någonsin i sin genre. Aldrig har en superhjältefilm gjorts med sådant djup och mörker som Batman Begins visade prov på. Mer verklighetsförankrat men fortfarande kryddat med de utflippade superhjälte-effekterna. Prologen i inledningen på filmen med Bruce Waynes bakgrund och hans långa träning för att bli den han är håller ner tempot behagligt och bygger upp stämningen briljant för det action- och specialeffektspäckade slutet. Christian Bale, Liam Neeson, Morgan Freeman och inte minst Michael Caine gör sina roller med stor precision.

När sedan nästa del i serien The Dark Knight fått fullkomligt strålande kritik och det spekulerats om Oscarsnomingeringar, så var det ju med helt andra förväntningar man slog sig ner i biomörkret framför denna film. Och visst, Bale, Caine och Freeman gör stabila rollprestationer igen. Heath Ledger, som Jokern, i sin sista roll spelar övertygande. Men känslan är att istället för nytänkande har The Dark Knight fallit tillbaka till den klassiska actionfilmens grepp. Actionscen på actionscen staplade på varandra i en aldrig sinande ström. James Bond i latex. Snyggt, påkostat och givetvis mycket habilt genomfört. Men medryckande? Nja, sådär. Risken känns överhängande att konceptet är på väg att vattnas ur, ytterligare en gång…

Vill ni istället se Christian Bale i en betydligt bättre film rekommenderar jag 3:10 to Yuma på DVD som jag såg igår. En fängslande western om en desperat man som tvingas ställa upp att göra en fångtransport för sin familjs överlevnad. Förutom Bale ser ni också Russel Crowe i en av huvudrollerna. Rekommenderas varmt.

Cassandra's Dream av Woody Allen med Ewan McGregor och Colin Farrell är också klart sevärd.

Varning dock för motorcykel-floskeln Hell Ride med Michael Madsen, Larry Bishop och Dennis Hopper. Producerad av Quentin Tarantino, vilket syns på bildspråket och hörs på musiken. Men hallå! En femåring hade skrivit ett bättre manus.
Det bästa i hela filmen är när Michael Madsen sitter i en trädklyka, blåser två gånger i en ölflaska och säger ”I am an owl”. Tror att det säger det mesta.

Ho-ho.