Emotionellt, finstämt, nära och personligt men samtidigt också pampigt. Halmstad teater erbjuder fin inramning och atmosfär. Här kommer Melissa Horn helt till sin rätt. Som brukligt är det som Melissa med band framför ganska melankoliskt och sorgligt men även fyllt av värme. Arrangemangen av låtarna bygger ofta på samma idé - börjar lågmält för att sedan stegra till ett mäktigt crescendo vilket allt som oftast får håren att resa sig på armarna. Det fantastiska bandet med stråkar, drivande trummor och en bas som får salen att vibrera har givetvis stor del i detta men allt bygger på Melissas gripande texter och melodier. Stabilt, bra och fint - helt i vanlig ordning från Melissa Horn.
Dessutom: som sällskap på konserten hade jag en väldigt taggad systerdotter på hennes första konsert någonsin, att uppleva hennes fascination och glädje för detta gav så klart konserten ett helt annat djup och mening. Delad glädje - dubbel glädje (trots visst depp från scenen).