Det finns tydligen krafter i Nyköping som vill stoppa Tovastugans konsertverksamhet. För detta blev Tovastugan dömd till vite. Mattias Nordkvist har kämpat och dragit in pengar för att hjälpa Tovastugan kunna betala dessa viten och fortsätta med sina konsertkvällar. Det tackar vi för. Denna kvällen skulle man inte vilja vara utan. Mattias förefaller alltid otroligt lycklig när han framför sin musik. En känsla som förmedlas ut till publiken. Han och bandet är tight och stabilt och det låter mycket bra. För kvällen är Mattias dessutom stylad av Sarah Klang berättar han, förutom snusnäsduken runt halsen som är en hommage till Björn Skifs som har en sådan på sig i Strul. Björn, kanske Sveriges största entertainer någonsin, är värd varenda hommage i världen. Även om Mattias Nordkvist har en bit kvar till Skifs nivå, så är han sannerligen en högklassig entertainer, och en entertainer med hjärtat på rätta stället samt en jäkla massa bra och välskrivna låtar.
tisdag 14 juli 2026
Blackout
Jonathan Fröberg har inte spelat live på 4 år, och han har omfamnat tanken på att han räknar med att få blackout under kvällen. Det får han också vid två tillfällen, men det reder han ut snyggt. Överhuvudtaget är det en snygg konsert med bra poplåtar med tydligt inspiration av framförallt Winnerbäck, men även med inslag av Kent, Thåström, Melissa Horn och Gyllene Tider. Mellansnacken är bra, intressanta och ofta rätt roliga, inte minst när han berättar att många skriver om kärlek, men att han själv skriver om Städer (och det är sant, oproportionerligt många låtar om städer). Han kunde definitivt har kapat ett antal minuter av konserten för att hålla intresset vid liv rakt igenom, och man önskar att släpper rösten fri lite mer ibland. Men efter 4 års bortavaro är det verkligen en ritktigt bra spelning som framförs. Snyggt!
måndag 13 juli 2026
Surprise
Anton Lundell smyger upp på scen lite i smyg, denna vackra sommarkväll på Tovastugan, och oannonserat agerar han förband. Han utropar själv att det är en surprise. Och det är en väldigt positiv överraskning det bjuds på, Springsteen-doftande låtar och en härligt raspig rockröst. Inte illa för en lokal Mattelärare. Inte illa alls.
söndag 12 juli 2026
Rox On!
För ganska exakt ett år sedan såg jag Roxette på Brottet i Halmstad. Det var en otroligt bra spelning och Lena Philipsson imponerade stort. När de nu är ute på sin andra rund runt jorden är Slottsskogsvallen i Göteborg bandets enda stopp i Sverige. Konserten skiljer sig inte nämnvärt från den från i fjol, men ändå det är det minst lika bra i år. Lena imponerar lika mycket som senast. Per och bandet skiner. De skrattar och ler på scenen i solskenet. Hitlåtarna avlöser varandra. Gessle kan sin dramaturgi och vet exakt hur han skall bygga en effektiv konsert med mixen mellan upptempo och lugna låtar. Man åker liksom bara med i en behaglig musikalisk resa av professionalism, glädje, party och powerpop. Det enda jag hade önskat är någon liten överraskning, någon låt som lämnar strömmen av hits. Framförallt tycker jag det är synd att debutalbumet "Pearls of Passion" aldrig får någon plats på Roxettes livespelningar - inte ens denna kväll då debutsingeln "Neverending love" fyllde 40 år. Bakgrundsfilmerna får ett stort plus för klar förbättring mot förra årets fattiga Windows95-bildspel, nu var det mer smakfullt och pasande för en internationell akt som Roxette. Summan av kardemumman räknas ihop till årets bästa konsert så här långt. Roxette Rox On!
söndag 5 juli 2026
Som Saxonat ur handboken för The New Wave of British Heavy Metal
New Wave of British Heavy Metal, förkortat NWOBHM, är ett begrepp som myntades i slutet av 70-talet. NWOBHM brukar beskrivas som ett stilbrott inom hårdrocken vid slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Under denna tidsepok bildades hundratals brittiska hårdrocksband. När jag tänker mig hur denna stil skall låta, då låter det exakt som Saxon denna fina sommarkväll på Lisebergs Stora Scen. Och de gör det med den äran. Efter att ha varit verksamma i exakt 50 år som band så kan de verkligen snida sin hårdrock väldigt snyggt. Jag är sannerligen ingen Saxon-specialist, men de får mig både intresserad och imponerad.
Pudelrock
Kicken och Company. Mello-hårdrockarna The Poodles firar 20 år. Och oj vad de låter bra. Väloljad pudelrock med bra tryck. Inget bjäbbande från dessa pudlar, utan rejäla kraftfulla skall.
Woff Woff!
torsdag 2 juli 2026
ZZynchroniZZed DanZZe ZZtepZZ!
Efter lång väntan, sedan biljetterna köptes i november - och innan dess sisådär 15-20 år, fick jag till slut möjligheten att se Texas stoltheter ZZ Top live on stage. Och de motsvarade verkligen förväntningarna. Föredömligt kort spelning som klockade in på under 1 timme och 30 minuter, alla kollegor i branschen - se och lär. På den tiden körde de verkligen på. Gitarr-riff på gitarr-riff, rock, blues och boogie. Massvis med härliga hits men också någon lite mer udda låt. Saknade "Doubleback" och "Rough Boy" men annars ett ganska helgjutet set. Deras outfits och extremt charmiga och karakteristiska synkroniserade rörelser motsvarade också förväntningarna. Coola som få är de. Att endast tre personer kan låta så oerhört kraftfullt på scen är imponerande. ZZ Top, efter 50 år - fortfarande på topp.
Skramlar på
Otacksam uppgift att värma upp för ZZ Top. Ingen är där för att lyssna på Sator, och det märks. Gensvaret från publiken är, milt sagt, ljummet. Men Sator skramlar på och gör vad de kan för att väcka Malmö Arena, och gör en hyfsat habil spelning utefter förutsättningarna.
måndag 29 juni 2026
Arockalypse
Finska monster, i avancerade Buttericks-dräkter i gummi, som för 20 år sedan vann Eurovision Song Contest. Kan det vara något? Jovars, de stället till med ett helt okej spektakel när de uppmärksammar det just nämnda 20-årsjubileet med att spela låtar från plattan Arockalypse. som släpptes samma år som det tog hem Schlagerpokalen. Det märks tydligt i arrangemangen att det finns en stor kärlek och passion till 70- och 80-talets Hårdrocksscen. Låtarna håller en hög habil nivå, men det känns rätt jämntjockt i längden och det är ingen låt som sticker ut. Dräkterna måste man ändå bli imponerad av, och Mr Lordi har humor i mellansnacken. Förresten, det är så klart en låt som sticker ut, och den avslutar de givetvis med: Hard Rock Hallelujah!
söndag 28 juni 2026
Quizzalyckan
Spelning + Livequiz. Torbjörn Georgsson och Emil Gullhamn. Hotell Lassalyckan, Ulricehamn. 27 juni 2026
En osannolikt varm sommarkväll. Ett kul och välkomponerat Quiz med frågor om allt från flaggor, glassar, fiskar, Ratata och Tommy Nilsson (eller var det Tomas Ledin?). Quizet följdes upp av ett underhållande liveset med covers. Allt detta signerat Torbjörn Georgsson och Emil Gullhamn. Till detta serverades också en finfin grillbuffé och en och annan god dryck. Att vårt lag dessutom krigade till sig en hedervärd andraplats i quizet och att vi fick fira en 50-åring gjorde inte kvällen sämre.
lördag 27 juni 2026
Rap, Beats, Edgy texter, Repeat.
Det märktes tydligt att man blivit äldre på ett fullsatt Liseberg denna kväll. Både i jämförelse med medelåldern på övrig publik och på den obegripliga musiken som framfördes av Orup Junior och hans grupp Tjuvjakt. Ja, vi fick nyversionen av "När vi gräver guld i USA" och den där låten om 1000 spänn, och det svängde ju. I övrigt var det mest beats och ett gäng texter som försöker vara edgy. Någonstans kul på sitt sätt, men det där med rap och hip hop blir mest tråkigt i min värld. Egentligen var det här säkert skitbra, men helt enkelt inte min grej.
torsdag 18 juni 2026
Country på en Catwalk
Han har en catwalk. Brad Paisley har en catwalk. Det kan jag inte erinra mig att jag sett någon annan artist har på Liseberg. Men Brad Paisley har en catwalk. Det gör att han med jämna mellanrum kan gå ut i regnet där alla vi andra dödliga står och blir blöta. Utöver det har han även en jäkla massa gitarrer, som byt i parti och minut. Han har också oerhört välproducerade, välgjorda, påkostade och mycket roliga bakgrundsfilmer som rullar på skärmen bakom honom. Musikmässigt är det lite väl mycket Lasse Stefanz-country ganska ofta, vilket inte riktigt faller mig i smaken. Men det är definitivt väl framfört från både Brad och det kompetenta bandet. När de rockar till det och lämnar dansbands-soundet så blir det dessutom riktigt bra. Paisley är också en rätt skön lirare, med roliga mellansnack där han bl.a. vid ett tillfälle helt otvunget stannar till och signerar en jacka och ett gäng hattar för glada fans, samtidigt som han passar på att ta en selfie med en av de glada fansens telefon. Det sistnämnda hade han aldrig kunnat göra utan sin catwalk.

















.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)








.jpg)
.jpg)






.jpg)





2.jpg)