På den Italienska Autostradan, någonstans mellan Bergamo och Gardasjön.
I cockpit på Opel Astran sitter Kapten Kalle med den tystlåtne Gardis. I baksätet med varsin nyöppnad Peroni sitter jag, Krille och Tobbe. Utanför i den 25gradiga och soliga Oktober-eftermiddagen susar ett industriområde förbi på vardera sidan om bilen. Det är då Tobbe öppnar munnen och på sin härliga lantis-Ulricehamnska, full av ironi säger ”Det är vackert här i Italien” för att inom en minut följa upp det med den smått osannolika kommentaren ”Fan vad disigt det är här i Italien. Nästan som i Kina”. Skrattsalvorna ekar i bilen och vill nästan aldrig ta slut. Ja men vilken tur. Då vet vi det. Då behöver vi ju inte åka till Kina för att få uppleva det… 
Torsdagen den 9 Oktober, gav sig 4 glada pöjkar från Ulricahamn, Borås och Göteborg av från Säve flygplats ner till
Bergamo, Italien. Tillsammans med
Gardis, Krille och Tobbe skulle jag för andra gången i år besöka
Kalle i Bergamo. Denna gång för
Oktoberfest. Och Oktoberfest blev det första kvällen på plats. På Italienskt vis hemma hos Kalle. Massvis med Italienska läckerheter var uppdukat, kryddat med en och annan grekisk specialitet. Det hela sköljdes ner, allt enligt Oktoberfest-temat, med ganska stora mängder öl. Det blev en lång och trevlig kväll med glatt sällskap från ett 10-tal av Kalles kollegor.
Vid 10-snåret dagen efter tyckte Krille, som var den enda i gänget som aldrig besökt Bergamo tidigare, att det var dags att kicka igång fredagen. Det hade han, så klart rätt i, även om man gärna sovit några timmar till. Upp kom vi alla i vart fall. God morgon sa alla till varandra. Alla utom Gardis. Han hade tappat rösten. Totalt. Sedan hörde vi inte ett ljud från honom på resten av resan. Efter en stor frukost gav vi oss ut på stan en sväng för att sedan sätta oss i bilen för att åka till
Gardasjön.
Efter ca en timme och en 15 minuters färd varav en halvtimmes bilkö kom vi så småningom fram till Gardasjön och staden
Desenzano Del Garda. Där spenderades det en eftermiddag med strosande, vin, antipasti och glass. Gardasjön bjöd på Azurblått vatten och Desenzano på mysiga kvarter, en härlig strandpromenad och skön avkopplande atmosfär. Mycket behaglig eftermiddag.
Tillbaka i Bergamo igen, tog vi ett stopp på
Bombino’s uteservering för lite
Spumante innan det var dags att göra sig i ordning för kvällens middag.
Bord var bokat för middag på den fina
Taverna Colleoni Dell'Angelo belägen på
Piazza Vecchia (gamla torget) i
Citti Alta (gamla stan). Restaurangen drivs av den internationellt erkände kocken
Pierangelo Cornaro.
Vita dukar, rustningar, flygel och som en kontrast till detta målningar med filmmotiv, däribland Pulp Fiction och Marilyn Monroe, prydde lokalen som andades exklusivitet.
Vi startade upp middagen med vars ett glas
Spumante och bestämde oss ganska snart för den färdigkomponerade 6-rätters menyn som erbjöds. Givetvis skulle jag in och pilla för byta ut vissa rätter för egen del, vilket kanske inte var det mest lyckade draget man gjort på brädet.
Hur som helst. Middagen började med en
aptitretare i form av en
champinjonsoppa.
Därefter bytte jag för min del ut
gåslevern mot vad jag tyckte en mer Italiensk
antipasti.
Lufttorkad skinka med Grana Padana-ost och svamp. Jag är väldigt svag för just Grana Padana men till denna rätta hade de stöpt osten till en liten korg där de lagt den inlagda svampen i. Hade osten istället varit riven eller hyvlad över skinkan med ett stänk olivolja hade det varit superbt i sin enkelhet. Men nu startade denna middag bara okej för min del, medans jag avundsjukt blickade på de övrigas
Foie gras.
Som
rätt nr två stod det
Ravioli på menyn. Jag valde istället
Risotto. En risotto som var väldig blek i sitt framförande på tallriken men som smakade desto bättre. Ett bra val, förutom det att den mättade lite väl mycket med tanke på fortsättningen.
Det var dags för
huvudrätten.
Kalvfilé med prusciotto-lindad sparris. Smakade himmelskt även om jag var bra mätt.
Därefter var det det dags för
Formaggio, ost. 5 lokala ostar som serverade från en ostvagn med digert utbud. Ostar som smulade, ostar som kletade och ostar som attackerade och vaggade mina smaklökar så att jag helt glömde bort min tidigare mättnad. Italienare kan sin ost.
Efterrätten var inte sämre den, en
hallongratäng, med den där härliga krispiga creme brulée-ytan som jag bara älskar. Serverades
med vit chokladsås. Belissimo.
Det hela
avslutades med
praliner och chokladdoppad frukt. Men då sa min mage stopp och jag lät glatt de övriga i sällskapet sätta i sig av detta.
Så förutom min egen utsvävning i början av middagen var detta trots allt 3 timmars njutning.
Kvällen avrundades sedan med ytterligare ett glas spumante på en bar i nya stadsdelen.
Lördagen startade ännu tidigare än fredagen när Tobbe hoppade ur sängen redan kl 08:30 och väckte oss andra med
”Ring så spelar vi” från Sveriges radio på nätet? Jag säger då det… Det är visst inne på sitt 40:e år, Ring så spelar vi. Man börjar ju undra om Tobbe kanske också är det i sinnet. Trodde inte någon under 50 lyssnade på det programmet. Men, men…
Efter frukost begav vi oss åter ut i det härliga vädret på shopping och fika innan det var dags att göra sig klar för eftermiddagen hemfärd.
I Cockpit även denna gång Kapten Kalle och Gardis. Fast denna gång i Ryanairs Boeing. Vi hade tidigare på dagen haft en Bowling-tävling på Nintendo Wii om vem som skulle få äran att sitta med Kalle i cockpit på vägen hem. Efter en jämn fight gick jag segrande ur striden med 1 poängs marginal före Gardis. Men snäll som jag är ställde jag min plats till förfogande då jag tidigare åkt cockpit och mest tyckte det var obekvämt. Men jag vann Bowlingen. Viktigt att påpeka.
Bergamo fortsätter att imponera. Det lär knappast varit sista gången jag var på besök där. Underbar stad, underbar mat och överlag underbar atmosfär.
Sverige – Portugal 0-0.
Vi landade igen i Göteborg, lagom för att komma hem till Sveriges VM-kval mot Portugal.
En match där Samuel Holmén och Sebastian Larsson imponerade på mittfältet, där Daniel Majstorovic dominerade i backlinjen och Johan Elmander visade att han visst ska ha den där platsen bredvid Zlatan istället för gamlingen Henke. Elmander hade ett antal vassa målchanser och borde kanske satt ett, och Sverige var på det stora hela det klart bättre laget och var värda en seger. Nu blev det 0-0, vilket inte är fyskam mot Portugal men som ändå sätter press att ta fler poäng på bortaplan. Fortsättning följer i vår.
Gröna hårda bestar har förföljt mig i mitt liv de senaste dagarna. Dr Bruce Banner, gestaltad av Edward Norton, fick för hög puls, frustade, fick något grönt i blicken, växte ur kläderna, spräckte kläderna (fast byxorna höll alltid), blev stor, blev jättestor, blev grön, blev jätteanimerad, blev aggresiv, vrålade, blev The Incredible Hulk i filmen med samma namn. Denna gröna best-DVD var fredagkvällens underhållning. "Hulk! Smash!"
Nästa gröna best uppenbarade sig oväntat nog på tallriken under Matskapets möte på lördagkvällen. Jerker bjöd, precis som vanligt på välkomponerad smakbomb till meny där det som en av förrätterna serverades krokodil. Krokodil! Det är minsann inget man äter varje dag. Smakade gott i vart fall, som någon slags korsning mellan kyckling och skaldjur. Serverades med en grymt god gröna ärter-pesto. För den fullständiga menyn klicka in på http://matskapet.blogspot.com/ där den kommer publiceras utav kocken själv inom kort. Vad som också bör nämnas är att vi även fick njuta av 2 flaskor Chateau neuf du pape till huvudrätten. Tack Jerker och övriga Matskapare för en mycket lyckad kväll!
