So this was Christmas...

Julstökat o klart för i år. Kom igår tillbaka till GBG efter en vecka i södra Sverige med en massa släkt och vänner och ännu mera mat, i vanlig, klassisk, jultradition...
Det hela kickstartade med tidernas julfest på jobbet den 19/12. Bra julbord, grymt snyggt inredd lokal och bra band. Också alla dessa underbara kollegor förståss. Det var klackarna i taket natten lång...

Det hanns med Jul på Liseberg med Kaniner på is tillsammans med Kalle och Panayota, julmat hemma hos Packe och en halv dags jobb innan tåget gick söderöver.

Sedan var det som sagt släkt, vänner och mat i dagarna 6 i Halmstad, Ängelholm och Laholm.

Julafton tillbringades under lugna former i Ängelholm. Juldagen var det dags för den traditionsenliga Beskarundan med grabbarna. Den 12e i ordningen faktiskt. Obeskrivbart kul att vi lyckats hålla detta event vid liv så länge. En av årets höjdpunkter år efter år. För närmre beskrivning av årets runda besök nystartade http://beskabloggen.blogspot.com/.

Pensionat Blåklinten (Max och Nella) och Pensionat Brogård (Per och Angela) blev mina 2 hem det sista 4 dagarna, Det är fint att vännerna köpt upp sig i storlek på boende. Numera får man ju t.o.m eget rum när man är på besök. Tack till det båda pensioneten för bra service, trevligt sällskap och roliga dagar!

Gjorde som halva Sverige befolkning i mellandagarna och gick på Bio. Australia med Nicole Kidman och Hugh Jackman av Baz Luhrman. Inte att rekommendera. 165 väldigt långa minuter av romantiskt tjafs. Nä, titta istället på Regisörens och huvudrollsinnehaverskans tidigare samarbete. Den fantastiska färgexplosionen Moulin Rouge. Tidernas bästa musikalfilm.

Invigde också Per's nya surrondsystem med nya hårt kritiserade Bond, Quantum of Solace. I mitt tycke var den hur cool som helst. Visst inga gadgets och inte så mycket klassisk Bond. Men istället den förmodligen snyggaste Bond-filmen någonsin. Grymt stiliserad i varje scen, och vilken skön ljus- och färgsättning. Modernt, tajt och fartfyllt. En av årets bästa och mycket bättre än föregångaren Casino Royale.

Syrran fyllde 28 den 28e och firades med Laxmiddag hos pappa. Kräftälskare av rang som hon är är så förärades hon med både skaldjursbestick och kräft-kokbok. Nu väntar jag bara på inbjudan till skaldjursmiddagen...

Nyårsfton firas med Matskapet hos Maria och Fredrik i Sjömarken utanför Borås. Ser fram emot detta med tillförsikt.

Baby-Boom 2008.

Under året som gått har inte mindre än 11 bebisar (minst) i min bekantskapskrets sett dagens ljus. Jag är givetvis väldigt glad för alla mina vänner och hälsar följande nykomlingar välkomna till världen (i alfabetisk ordning):

Agnes, Alma, Ellen, Ellen, Hampus, Klara, Ludvig ,Oscar, Philip ,Tilda och
Onamnad Ljungberg(kanske Benjamin).

O Grattis till alla föräldrar:

Jesper o Marie, Kai o Jenny, Max o Nella, Jerker o Linda, Kristian o Louise, Cilla o Zoltan, Malin o Laurent, Fredrik o Ida, Linda o Pelle, Martin o Karin, Henrik o Schiela.

Dessutom dök det upp ett tjog eller två (nåja..) med bebisar på jobbet också. Men det är en annan historia…

Da-da.

Attack!

Gick på stan och letade julklappar häromdagen. Folk kryllade upp och ner på varje gata och in och ut ur varje affär som ettriga arbetsmyror. Inget konstigt med det egentligen. Det är ju jul. Det som jag reagerade på under denna eftermiddag på stan var istället att på var 3e ettrig klappletande arbetsmyra så gick det en banderollsbeklädd, pärmbesedd extraarbetare som attackerar med full kraft. Aaaattaaack tänker de alla och fäller sin öppningsline: ”Läste du Aftonbladets Söndagbilaga i helgen?”, ”Vill du stödja Afghanistan”, ”Vad har du för mobilabonnemang?”, denna öppningsline följs sedan upp med en tidsangivelse för hur många minuter av ditt liv de tänker ta upp. Helt otroligt. Förstår inte alla dessa organiserande företag hur irriterande dessa attacker är? Bort med dessa… ja vad kallas en sådan där egentligen??? Gatupratare?? Terrorist?? Ordattackerare?? Eller kanske bara gatusäljare?? Jag vet e fan. Bort med dem i vart fall! Puuuh. Så fick jag ur mig det….

Spenderade för övrigt tre alldeles förträffliga dagar i Nyköping i helgen. Besökte Martin och Karin och deras nyfödde lille charmknutte Philip. Han blev, så klart, ekiperad med vad som anstår en riktig hårding. En babybody med tryck från Kiss första platta. Störtcoolt. Helgen gick åt till att umgås, äta gott och dricka gott, bl.a på trevliga krogen Fika i centrala Nyköping (vilka vackra servitriser… och serviceminded… och små..?..). Modern, soft, snygg inredning. Lågmäld musik. Prisvärd mat och dryck. Ett sådant ställe skulle funnits i GBG. Vi hann även med en del film, dels en DVD och dels ett biobesök. Björn och Bennys farsartade bagatell till chickflick "Mamma Mia" avklarades i TV-soffan. Glad blir man ju av den i vart fall, och kul att se Pierce Brosnan och Stellan Skarsgård i lite annorlunda roller. På bio såg vi remaken av science fiction-klassikern ”The day the earth stood still” med Keanu Reeves. Rykande aktuellt ämne. Jorden attackeras av aliens. ”We are coming to save the earth” berättar utomjordingarna. Mänskligheten pustar ut för en stund. Men de kommer för att rädda jorden från, just, mänskligheten som förintar jorden med sin miljöförstöring, krig etc…. Klimatsmart sa Bill! Denna smarta grundidé lyckas dock inte riktigt förvaltas i filmen. Ok underhållning för stunden men den lämnar inga bestående intryck.

Men det kan ju onekligen ligga något i det där. Enda sättet att rädda denna planet är kanske så drastisk som att vi måste knös undan…

Klimatsmart sa Bull!

Köttgrotta

Så här var det. Kristian med familj har köpt hus i Torslanda. Jag sa till Jerker: "Attans, nu kommer jag ju inte hinna se deras fina lägenhet i Lunden". Jerker tar tag i saken och ringer ca 2 minuter efter detta uttalande upp mig med en inbjudan till Kristians fina lägenhet i Lunden. Denna inbjudan gällde för denna onsdagkväll. Och vilken trevlig onsdagkväll det blev sedan. När jag och Jerker anlände till den fina lägenheten i Lunden stod Kristian i köket och preparerade läckerheter. Efter en husesyn och efter att blivit imponerad av utsikten från takterassen anslöt även Johan med sina teatraliska och musikaliska betonggolvsanekdoter i bagaget. Kristian serverade tapas och korkade upp vinflaska nr 2 (ja, den första öppnade vi innan Johan kom...). Därefter kom huvudrätten. Köttgrottan. Den italienska köttgrottan. För väldigt många andra hade det varit en köttfärslimpa, fast i deluxevariant förståss... Men i Kristians värld är och förblir detta en Köttgrotta. Fantastiskt gott. Ytterligare 2 vinflaskor öppnades. Liedholms Barbera d'Asti var ett mycket överraskande och roligt vin. Kanske inte kvällens bästa, men med sina smaker av sura krusbär och citrus samt dofter av vinägerkaraktär fick man sig en rejäl dos av förvåning från detta rödvin. Det blev också en hel del konst, foto, musik och roliga samtal kring bordet under något som nästan urartade till ett Matskapsmöte light. Mycket njutningsfyllt. Tack Jerker för initativet. Tack Kristian för mycket trevlig kväll!

Adam är, för övrigt, 13 år och en mycket nära släkting till kvällens kock. Det skall jag aldrig glömma... igen....

PS. Köttgrottan på bilden, är inte köttgrottan som skrev brevet... förlåt, jag menar det är inte köttgrottan som stod på bordet. DS

V.49: Aj!

Ryggskott.

Kl. 07:51, tisdagen den 2 december 2008 tog jag det ödesdigra steget ut ur duschen, samtidigt som jag sträckte mig efter handduken. KNÄCK! Något kändes plötsligt fel i ryggen. Väldigt fel. Klär snabbt på mig. 30 minuter senare är jag i stort sett orörlig, är helt snedvriden i kroppen samtidigt känns det som att en stor kniv vrids fram och tillbaka i ryggslutet. Kl. 08:30: ringer till jobbet och sjukskriver mig. Ryggskott. En händelse som såg ut som en tanke. Hade tid bokad hos Kiropraktorn på jobbet samma dag kl 13:30. Måste bara vänta ut tiden till dess. Kunde inte sitta, inte gå, inte stå, inte ligga. Hur jag än bar mig åt så fortsatte den där förbenade kniven att vrida sig i ryggslutet. Ringer taxi för ta mig till Kiropraktorn. Tar mig nätt och jämnt ut till Taxibilen. ”Ser inget vidare ut det där du”. Nä, det har du ju rätt i. Känns inget vidare heller skall du veta. Ringer Kai, för att få hjälp till Kiropraktorn. Kl. 13:00. Anländer till jobbet. Där står Kai. Med en rullstol… Blir rullad in till Kiropraktorn. ”Ser inget vidare ut det där du”. Nä, det var just det. Blir behandlad. Jag skriker. Kiropraktorn säger:”Inget vanligt ryggskott. Muskulärt. Lär ta en 3-4 dagar.” Toppen, just snyggt att åka på ett ovanligt ryggskott, tänker jag och betalar. Blir, i vart fall, hjälpligt och tillfälligt bättre. Lyckas ta mig hem medelst spårvagn. Hemma. Ligger på golvet med fötterna uppe på pall. Tittar i taket. Har lagom roligt. Och ont. Tar mig på kvällskvisten mirakulöst till sängen. Somnar i ren utmattning. Vaknar vettlöst tidigt nästa morgon av värk. Den där förbenade kniven... Kommer knappt upp ur sängen. Lyckas ta mig ur sängen. Hittar gamla värktabletter jag fått av kompis mamma. Aaaah, de hjälper. Lyckas installera mig i soffan, med fötterna högt. Blir kvar där i tre dagar. Typ. Ser film. Läser bok. Ser en film till. En film till. Och en film till. Ser Skägget i brevlådan. Julkalendern. Dagarnas höjdpunkt. Undrar om dem hittar den riktiga tomten. Och vad äggskallarna egentligen är ute efter? Fredag. Mer rörlig. Lyckas ta mig utanför dörren. Går till affären. Fyller på kylskåpet. Installerar mig åter i soffan. Fötterna högt. Ser film. Zappar På spåret med Idol under fredagen och diggar Larz Krizterz i Dansbandskampen på lördagen. Söndag morgon. Klar förbättring. Tar mig ut på stan. Letar julklappar. Tittar när Robban och Thesa flyttstökar. Fikar. Så skönt. Så oerhört fantastiskt skönt att vara rörlig igen. En sådan här obeskrivligt lång och tråkig vecka ger perspektiv på tillvaron. Uppskattar att man oftast är frisk. Inser att man normalt har det väldigt bra.