Ryggskott.Kl. 07:51, tisdagen den 2 december 2008 tog jag det ödesdigra steget ut ur duschen, samtidigt som jag sträckte mig efter handduken. KNÄCK! Något kändes plötsligt fel i ryggen. Väldigt fel. Klär snabbt på mig. 30 minuter senare är jag i stort sett orörlig, är helt snedvriden i kroppen samtidigt känns det som att en stor kniv vrids fram och tillbaka i ryggslutet. Kl. 08:30: ringer till jobbet och sjukskriver mig. Ryggskott. En händelse som såg ut som en tanke. Hade tid bokad hos Kiropraktorn på jobbet samma dag kl 13:30. Måste bara vänta ut tiden till dess. Kunde inte sitta, inte gå, inte stå, inte ligga. Hur jag än bar mig åt så fortsatte den där förbenade kniven att vrida sig i ryggslutet. Ringer taxi för ta mig till Kiropraktorn. Tar mig nätt och jämnt ut till Taxibilen.
”Ser inget vidare ut det där du”. Nä, det har du ju rätt i. Känns inget vidare heller skall du veta. Ringer Kai, för att få hjälp till Kiropraktorn. Kl. 13:00. Anländer till jobbet. Där står Kai. Med en rullstol… Blir rullad in till Kiropraktorn.
”Ser inget vidare ut det där du”. Nä, det var just det. Blir behandlad. Jag skriker. Kiropraktorn säger:”
Inget vanligt ryggskott. Muskulärt. Lär ta en 3-4 dagar.” Toppen, just snyggt att åka på ett ovanligt ryggskott, tänker jag och betalar. Blir, i vart fall, hjälpligt och tillfälligt bättre. Lyckas ta mig hem medelst spårvagn. Hemma. Ligger på golvet med fötterna uppe på pall. Tittar i taket. Har lagom roligt. Och ont. Tar mig på kvällskvisten mirakulöst till sängen. Somnar i ren utmattning. Vaknar vettlöst tidigt nästa morgon av värk. Den där förbenade kniven... Kommer knappt upp ur sängen. Lyckas ta mig ur sängen. Hittar gamla värktabletter jag fått av kompis mamma. Aaaah, de hjälper. Lyckas installera mig i soffan, med fötterna högt. Blir kvar där i tre dagar. Typ. Ser film. Läser bok. Ser en film till. En film till. Och en film till. Ser
Skägget i brevlådan. Julkalendern. Dagarnas höjdpunkt. Undrar om dem hittar den riktiga tomten. Och vad
äggskallarna egentligen är ute efter? Fredag. Mer rörlig. Lyckas ta mig utanför dörren. Går till affären. Fyller på kylskåpet. Installerar mig åter i soffan. Fötterna högt. Ser film. Zappar
På spåret med
Idol under fredagen och diggar
Larz Krizterz i
Dansbandskampen på lördagen. Söndag morgon. Klar förbättring. Tar mig ut på stan. Letar julklappar. Tittar när Robban och Thesa flyttstökar. Fikar. Så skönt. Så oerhört fantastiskt skönt att vara rörlig igen. En sådan här obeskrivligt lång och tråkig vecka ger perspektiv på tillvaron. Uppskattar att man oftast är frisk. Inser att man normalt har det väldigt bra.
Idag började det nya livet. Det nya friska, starka livet. Efter två ryggskott på ett halvår var det verkligen dags att agera. Har haft genomgång för ett nytt träningsprogram på gymmet. Första gympasset på över ett år genomfördes. Fy för den lede att det bara går att vara så otränad. Helt obeskrivligt jobbigt. Genomsvett av att bara sätta foten innaför dörren på gymmet i stort sett. Gym-instruktören beskrev mig som ringrostig. Jo tack. Det är en lätt underdrift... Men jag gjorde det. O nu känns det helt fantastiskt. Förhoppningsvis blir det minst två pass i veckan framöver som även skall kompletteras med simning. Back to your bridge your evil Ryggskott!
Hann också med att tränga mig in på Liseberg, i den sköna sommarkvällen, och lyssna till delar av Tomas Ledin's framförande på Stora Scen. Han är i vart fall inte ringrostig. Han må vara gammal i gamet, men snacka om välsmord hitmaskin. Inte många artister som lyckas få Lisebergs-publiken att gunga och sjunga på detta vis. Allsången i "En del av mitt hjärta" skojar man verkligen inte bort. Jag har aldrig varit någon stor beundrare av Ledin. Men. Den gamle sommar-skalden kan. Minsann.
