Ett ord som det gödslas med allt för lättvindligt när konserter och liknande evenemang skall beskrivas är magiskt. Men Tomas Andersson Wij's spelning på Heagården i Halmstad var faktiskt lätt magisk. Sittande på en filt på gräsmattan, med vackra Heagården i ryggen, Andersson Wij på scen 5 meter framför fötterna, omgärdad av öppna fält, skog och svenskt sommarlandskap. En alldeles underbar ljummen sommarkväll. En himmel som skiftar färg i skymning och stora flockar av fåglar som vid tillfälle lyfter och lämnar skogsdungen strax bortanför.
På scen står en otrolig historieberättare, både i sina texter till de finstämda låtarna men även i de berörande, underhållande och viktiga mellansnacken och introduktionerna till låtarna. Inte sällan med tydligt budskap och med inlägg i debatten till hur det svenska samhället mår och har utvecklats senaste åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar