Final Trailer. Star Wars: The Mandalorian and Grogu.
Ny trailer för The Mandalorian and Grogu. Och en riktigt bra trailer. Bra Star Wars-känsla. Kan kanske bli något trots allt, även om det känns lite väl mycket TV och Filonifierat på sina håll. This is the way? Jo, i vart fall trailer-mässigt. 20 maj får vi se vad filmen duger till.
.jpg)
Rögle besegrar Växjö med 4-1 i matcher, efter att verkligen haft de berömda marginalerna på sin sida i kvällens seger. Klara för SM-final för tredje gången i historien. Totalt sett över matchserien så var ändå Rögle det klart bättre laget.
I final väntar Skellefteå som också stod för motståndet senast Rögle var i final. Då blev det förlust med 1-4 i matcher. Revansch nu? Håller alla tummar för det, men är (återigen) skeptisk. Skellefteå känns otäckt stabila. Men Rögle är fullpumpade med självförtroende och flyger fram på isen, så chansen finns där - chansen finns där verkligen.
Först lite välbehövlig vila för de grönvita. Tangnes säger sig vara trött som ett ålderdomshem.
Torsdag 23 april ångar finalen igång.
Framåt Bandyklubben!!!
The Animals bildades 1962. Deras pågående turné går under namnet 60th Anniversay World Tour, borde kanske ändras till 60 plus Anniversary World Tour. Oavsett är det respektingivande länge de har varit med, även om det endast är trumslagaren, 85 år unge John Steel, som är kvar från original-uppsättningen. Han har också en din spännande historier han delar med sig av från scen om händelser tillsammans med Bob Dylan, The Beatles, Led Zeppelin m.fl.
The Animals var verkligen med när det begav sig. För den skull är de verkligen inte några föredettingar nu. Tvärtom, de är verkligen legendarer som levererar högklassigt. Steel fantastisk på trummor fortfarande, och övriga bandet låter väldigt bra. Barney Williamson på elorgel/keyboard sticker ut år kort sagt överjävligt bra både på sina tangenter och på sång. Norm Helm är cool på bas. Danny Handley på sång och gitarr sköter sig men känns, med sina 50 år, lite för ung och felplacerad som frontfigur, han är dessutom nästan irriterande bitvis i sitt eviga tjatande på publiken om att klappa, dansa och sjunga med. Men det klappas, dansas och sjungs med i publiken, för britterna på scen låter otroligt bra och deras Rythm & Blues och Rock n Roll är oerhört medryckande. Hitsen är många och att få höra House of the rising sun, We gotta get out of this place och Don’t let me be misunderstood live är stort, men The Animals är så mycket mer än bara dessa låtar - de levande legenderna levererar rakt igenom.
Bandyklubben skriver in sig i historieböckerna som första lag att vända ett underläge 0-3 i matcher till seger 4-3. Vilken otrolig vändning och vilken heroisk insats av Zaar, Everberg, De Haan, Själin, Friedman och inte minst Holm. Mot slutet av matchserien kom även firma Nilsson/Olofsson igång, det kan betyda något för fortsättningen. Ska givetvis inte heller glömma Tangnes.
Nu väntar tråk-Växjö i Semifinalen. Precis som inför Färjestad i kvarten är jag försiktigt skeptisk och tror det är fördel Växjö i denna matchserie. Det gick ju dock bra att vara skeptisk senast, så kanske är ett vinnande koncept.
Hey ho, lets go!
Framåt Bandyklubben!
.png)
Tack vare fina vänner lyckades jag lägga rabarber på en biljett till ett väldigt slutsålt Pustervik på Skärtorsdagen. En biljett för att få beskåda Göteborgs nya profet på musikhimlen, Valter Nilsson med hans band Stigberget. Fullsmockat med folk är bara förnamnet, det är trångt, trångt, trångt och varmt, varmt, varmt framför scen i väntan på konsertens start.
När Valter äntrar scen blir det ett jäkla drag. Energin är over the top både på scen och i publiken. Göteborg älskar honom, och han verkar helt genuint älska Göteborg tillbaka. Han slår verkligen an en ton hos väldigt många, men hos mig når det inte riktigt fram. Han gör liksom vad som är förväntat, spelar omtolkningar av låtar som en annan, lite längre och gängligare, Göteborgsartist gjorde för 20 år sedan. Det är bara lite sämre, lite brötigare och med röda shorts. Men den höga energin och det fantastiska bandet gör att det svänger rejält om det lånade låtmaterialet. För tydlighetens skull skall det också sägas att jag är "all for" att det får lånas och stjälas i musikskapande, varför inte ta inspiration och bits and pieces från de som tidigare gjort det bra. Så inget fel i det egentligen.
Dessutom finns det ett par riktiga guldkorn i repertoaren. Han introducerar den ena med orden, nu skall vi alla sjunga samma sång samtidigt. Texten till Göteborg har fäst, allsången är imponerande. Det ögonblicket överträffas bara av Lukas, Dennis och Farsan med gästspel av alla de nämnda tre - då vrids mätarna till 11!
Kul kväll. Kul att Valter har gått från noll till hundra på ingen tid alls. Och även om jag inte är helt övertygad så ser jag verkligen fram emot att se honom igen på Bananpiren i sommar. Kommer gå in med lågt ställda förväntningar, och då kanske over the top-energin även fångar in mig.
.png)
