Den nästan sanna historien om Gyllene Tider där bandet gestaltas av ett gäng mer eller mindre begåvade kändisbarn. Det blir lite styltigt och stelt skådespel, och hela filmen känns lite väl polerad och tillrättalagd. Den är också hårt dramatiserad. Saker som har skett i bandets karriär händer i en hiskelig fart, men lite så var det kanske också i den osannolika historien om Halmstads pärlor. Hur som helts så har man ganska mycket överseende med filmens brister då man gärna låter sig svepas med i den charm och feelgood som den förmedlar. Härliga tider. Sommartider. Gyllene Tider!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar