Sunday Bloody Sunday

Söndag 26 juli. Efter en fantastisk bröllopshelg i Torpsund/Skäggesta var det bara hemfärd kvar. Jag lyfter in min tunga (lite väl tunga) resväska i stadsjeepen, sätter mig i passagerarsätet och färden startar. 2 timmar senare pausar vi vid en mack. Jag kliver ur och känner att något inte står rätt till. Stramar och hugger i ryggen när jag går. Färden går vidare. Väl hemma så utvecklar sig värken i ryggen. Stretchar, kämpar för att hålla det borta. Men. Det är oundvikligt. Rygg-fakking-skott. Igen. Ett klassiskt ryggskott, till och med, enligt kiropraktorn. Nu bara 2 dagar kvar till U2's konsert på Ullevi. Må det ske underverk med min rygg tills dess...

Jill + Daniel. 24 juli 2009.

Jill äktade sin Daniel i en vackar sommarcermoni på familjens sommarställe Torpsund, utanför Strängnäs den 24 juli. Dagen därpå gick den energiska bröllopsfesten av stapeln i Skäggesta. Här snackar vi klackarna i taket. Tack Jill och Daniel för en fantastisk helg och all lycka till er!

Malin + Laurent. 17-18 juli 2009.

17 juli vigdes Malin och Laurent borgligt i Bordeaux dagen därpå, som brukligt i Frankrike, följde det kyrkliga bröllopet i Saint Astier och en imponerande fest på en vingård i trakten.

All lycka och välgång till Malin, Laurent och Oscar och deras fortsatta familjeliv i Le France.

Global Positioning System

2008 - EM-resan genom Tyskland-Österrike. Vlanka.

2009 - Tour de France. Kjelle.

Utan dessa två makalösa manicker hade inte dessa resors förflyttningar mellan punkt A och B gått lika smärtfritt.

Tack, Vlanka! Tack, Kjelle!

Tack, Pentagon för satellitnavigeringssystemet GPS!

Do not call me...

...skrev Mr P intill sitt telefonnummer på ett gratisvykort på Dubliners i lördags kväll. För säkerhet skull förvandlade han sedan vykortet till ett näst intill olösligt pussel genom att riva kortet i centimeterstora bitar. Sedan lämnade han kortet/pusslet på bordet när vi sedan gick vidare till födelsedagsfest högst upp i Canonhuset. Inspirerad av Mr P's modiga infall på Dubliners funderade jag under den mycket roliga festkvällen på hur man skulle kunna göra det ännu svårare för folk att ringa till dig. Svårare än genom att både uppmana att inte ringa samt att kryptera sitt telefonnummer i pusselform. Bara därför iscensatte jag ytterligare en bortsupning (för vilken gång i ordningen låter jag vara osagt) av min egen mobiltelefon senare på kvällen. Do not call me.

Telefonen återfanns vid lunchtid dagen därpå i Canonhusets lobby (Tack Mr P-N). Senilsnöre nästa. Eller 1-kronor i massor. En telefinkiosk skall väl inte ens jag lyckas supa bort eller? Do not call me. I call you.

Le Baguette

Oui! Imorrn bär det av. Sommarens stora resa. Bröllopsresan. Först ut: Tour de France. Malin har ju haft den goda smaken att bosätta sig i Frankrike och skall nästkommande helg till att äkta Le Fransman även kallad Laurent. Jag och Thesa tar oss därför ner till Le France för att närvara på detta bröllop. Vi gör samtidigt en liten roadtrip i, förhoppningsvis, sommarvarma södra Frankrike. Hur nu det skall gå... Roadtrip? GPS någon? Nåja, planen är att insupa den Franska atmosfären i Biarritz (sol och bad), Bordeaux (borglig vigsel) och St. Emillion (kyrlig vigsel, bröllopsfest samt förhoppningsvis en del vingårdsbesök). Le baguette, Le vin, Le ost, Le sol, Le hav, Le basker, Le ljuva livet, Le Tour de France.

21 juli landar vi i Stockholm igen. Blir ett par dagar i hufvudstaden innan det bär av mot nästa 2-dagarsbröllop. 24 juli gifter sig Jill och Daniel i Torpsund. Bröllopsfesten går av stapeln i Skäggsta dagen därpå. Inte tråkigt. Inte tråkigt alls...

Bon voyage!

Merci!

Merci boquor!

Farfar på nytt.

Familjen Melander på besök i GBG i dagarna 2. Denna eftermiddag spenderades på stadens stolta nöjespark. Filip, 5, var glad i hågen och påminde mest om en studsboll när han hoppade mellan attraktionerna. Trots köerna och trots att han bara mätte 109,5 cm i strumplästen. Det krävs 110 cm för att få åka de stora grabbarnas karuseller. Vi andra lite äldre barn: Vi fick oss en skymt av Caroline af Ugglas på Taubescenen. Lät mycket bra. Vi fick oss en oväntat prisvärd och god middag på Trebello. Vi fick framför allt chansen att ratta Farfars bilar igen. Måste ha varit si sådär 25 år sedan senast det begav sig. Max 3 km i timmen. Varning för kaniner. Svårstyrda... men hej vad det går... Som att vara Farfar på nytt.

The Escape

Semestern är här. Härliga, underbara, efterlängtade semestern. Flydde från arbetet en dag för tidigt till och med. Nu nästan 5 veckors ledighet framför mig. Bl.a. står Frankrike, Stockholm, U2, Madonna, Segling och två bröllop på programmet. Första semesterölen intogs ikväll, i kombination med take away-pizza, i gröngräset vid kanalen utanför Storan. Smakade fantastiskt gott. Kvällen bjöd även på andra smaksensationer. Smaken av ledighet. Smaken av sommar. Smaken av värme. Smaken av solsken. Smaken av avkoppling. Smaker man lätt får smak för...

Plask & lek.

Hade en riktigt skön söndag i Kullaberg i Skåne. Med kaffe, baguetter, brasse-stolar, våtdräkter slog vi oss ner vid en folktom stenstrand i Josefinelust utanför Mölle. Skulle vilja likna det med vyerna från en ö i norra Grekland. Vackert, fridfullt, avkopplande. Vi fikade, tjötade, kastade mängder av sten i vattnet (varför gör man det???) och när grabbarna grus drog på sig latexdräkterna och fenorna för snorkling satte jag mig tillrätta i brassestolen med en god bok. På vägen hem avslutade vi med en rejäl räkmacka på Killeröds café på Hallandsåsen med utsikt över halva Skåne (nåja..). Nämnde jag att det var en riktigt skön söndag?

En vecka kvar till semestern!

Fader Vår - korrigering - Vår Fader

Lillasyster konfirmerade sig i Ängelholms kyrka i lördags. Utanför var det tidernas hetta och inne i kyrkan hölls nutidens konfirmation med nutidens kyrkliga texter. Det handlar inte längre så mycket om att lära sig Bibelns betydelse utan mer om värderingar, förståelse och attityder. De hade inte ens lärt de 10 budorden. Oväntat modernt tänk från kyrkan, eller om det möjligtvis berodde på att just detta var en fotbollskonfirmation... Min systers stora examensprov blev att sjunga en vers ur "We Are the World" i kyrkan. Och hon gjorde det med bravur! Det är, för övrigt, inte bara tanken kring konfirmationen som moderniserats i kyrkan. Även psamler och texter har updaterats. Fader Vår och och Trosbekännelsen skall ha gjorts mer begripliga men när ordföljden kastats om och ord bytts ut blev det begripliga bara mer obegripligt...

Hur som helst. Bra jobbat lillsyrran!

5A Husum Torv - En KöpenDanmark-resa.

I Danmark går bussarna var 25e sekund. I vart fall buss 5A mot Husum Torv. I vart fall vid hållplatsen utanför restaurang Adlibrium II där Jag, Packe, Robban och en nyklippt musche-Peder intog våra första öl och vår första måltid vid vår ankomst till Köpenhamn i måndags. Vi satt i solgasset och njöt av våra 68 kronors (45 danska = 68 svenska. Dyrt i Danmark. Hvergang!) danska pilsner och förundrades av denna orangea buss som tycktes stanna utanför restaurangen helt osannolikt ofta. Till slut föll vi också till föga för den muntre och något påstridige servitörens erbjudande om kvällens buffé. Detta trots Peders bittra varning: ”Man blir alltid blåst på buffé”. Själv lät jag maten tysta mun då min röst var obefintlig till följd av ett elakt virus som satt sig på stämbanden.

Resans stora mål, och anledningen till att vi faktiskt satt där i solgasset och njöt, var Depeche Modes konsert på Parken på tisdagkvällen. Efter att vi avslutat måndagskvällen diggandes till en trubadur på en av Strögets Pubar vaknade vi upp ganska tidigt på tisdagen. Intog frukostbuffé på hotellet för att sedan börja ladda för konsert. Spatserade längs Ströget. Träffade Darth Vader. Passande nog hittade vi ett café med brassestolar där Ströget möter Nyhavn. Där var vi ju tvungna att slå oss ner ett tag i solskenet. Jobbigt. Snabb sväng genom Nyhavn innan Packe vecklade ut sina medhavda filtar (?), i Stora Mamma-parken. Här fördrev vi eftermiddagen i solskenet med ett flak öl. Jobbigt. Hem till hotellet för att duscha och byta om. Sedan promenad bort mot Parken. Packe hade en hård dust med en Godzilla-fluga innan vi hittade till Restaurang Kaffesaloonen som hade uteservering på kanalen. Här var vi ju såklart tvungna att göra ett pit-stop med en Corona. Jobbigt.

It’s a lot. It’s a lot. It’s a lot. Like life.

Kl 20:40 var vi så på plats inne på Parken tillsammans med övriga 44 500 personer. Jag hade fått biljett på innerplan. Ända framme vid scen. Har aldrig tidigare haft så bra platser på en så här stor konsert. Överblick över hela scen, kunde se Dave’s, Andy’s och Martin’s samspel och leenden utan att behöva titta på skärmarna. Häftigt.
Kl 21:00 Klev de upp på scenen. Coola killar. Cool scen. Cool elktro-ljudmatta. Men det börjar segt i mitt tycke. Mycket lugna låtar och mycket nya låtar. När det med hjälp av bl.a. Walking in my Shoes och Precious stegrar sig, då trycker de ner bromspedalen i botten igen. Fler lugna låtar, fler nya låtar. Med andra ord: habil men ganska ojämn inledning. Så kommer I feel you och sedan är det oemotståndlig elektrosynthrock i 180 ända fram till konsertens slut. Avslutningen med Stripped, Master and Servent, Strangelove och inte minst anabolapumpade, bombastiska, arenavältaren Personal Jesus är mäktig. Riktigt mäktig. Depeche Mode bevisar därmed att de är ett av de riktigt stora arenabanden.

Så: Köpenhamn. Goda vänner. Strålande väder. Ingen stress. Dansk pilsner och en bra konsert. Jobbigt? Knappast…

Who let the Swedes out?

Midsommarafton 2009. Det är tidig eftermiddag. På en äng i Bergamo, Italien samlas ett sällskap bestående av två svenskar, en grekiska, en italienare, en brasilianska och en fransyska. Svenskarna i sällskapet har dukat fram för klassisk svensk midsommar-picknick. 8 sorters sill, svensk nypotatis, gräddfil, gräslök, jordgubbar, glass ...och nubbe så klart. Andra besökare på ängen tittar misstänkt och, vad svenskarna vill tro, avundsjukt på denna gourmet-buffé. Alla tar för sig och till stor förvåning går den svenska sillen hem i alla läger. Alla låter sig väl smaka. Då åker snapsvisehäftena fram. "Helan gåååår... sjung hopp-fallerallan-lej". Stämningen i den 30-gradiga sommar-eftermiddagen blir om möjligt än mer munter. Efter några snapsar och sillbitar är det dags att introducera de svenska midsommarlekarna. Säckhoppning, Irländsk julafton och midsommarklassikern Kubb avklaras. De avundsjuka och misstänksamma övriga besökarna på ängen står nu med öppna munnar. Vi som deltager har våldsamt roligt. De icke-svenska i sällskapet är imponerade. "Bästa picknick vi någonsin haft." "Vilka fantastiska traditioner ni har i Sverige". Ja, kanske vi har ändå tänker vi svenskar. Då, traditonsenligt, som på alla midsommaraftnar kommer regnet. Kubb-partiet avslutas ändå. De avundsjuka och misstänksamma övriga besökarna på ängen försvinner. Förmodligen inte längre avundsjuka utan bara misstänksamma... Vi drar igång musiken. Högt. Svensk musik, så klart. Lasse Berghagen, Tommy Nilsson, Ulf Lundell, Tomas Ledin, Gyllene Tider, Freestyle. Lika förvånade som vi var över att sillen gick hem i alla läger, lika förvånade blev vi av att även denna musik gick hem i alla läger. Detta midsommarfirande avslutas med vild regndans på denna sommaräng i Bergamo. En Svensk midsommar i Italien som kommer att finnas i minnet länge och hos många...

Detta midsommarfirande i Bergamo följdes sedan upp med ytterligare ett par fina dagar i underbara Italien. Besökte vackra Bellagio vid sjön Lago di Como och även modemeckat Milano. Kalle, med hjälp av Panayota, har ytterligare en gång visat sin gästvänlighet och på Bergamos och Italiens storhet.