En jazz-kväll i julens tema. Musiken framförs under ledning av kapellmästare David Levinsson som tillsammans med sångerskan Jennifer Götvall, och saxofonisten Magnus Sjölander bjuder på musikalisk upplevelse med jazzifierade versioner av kända jullåtar. Med sitt personliga uttryck skapar trion en kväll fylld av värme, närvaro och musikaliskt samspel. Gott nytt jazz!
Banger! En sådan banger! Det bästa jag sett på en teaterscen på mycket länge. En så briljant, fängslande och underhållande tvåmansföreställning. Otroligt samspel i en snabb och mycket fyndig dialog. Hela tiden också med musikaliska inslag av väldigt hög kaliber som verkligen höjer, rent av nästan tar över, föreställningen. Till det en stilistisk fullträff vad gäller scenografin, avskalat men oerhört snyggt och effektfullt. Små infall som att det spelas spökboll, det slängs fram massvis med Paulo Coelho-böcker på scen och att man som publik blir vald in i salongen och får sätta på sig gröna "gympaband" i entrén gör också upplevelsen större. Pjäsen avhandlar människans ängslighet och sökande efter lycka. Livets ups and downs. Kärleken och ensamheten. Hur man ena i stunden är vinnaren för att i nästa stund vara på helt andra ändan av skalan. I min värld är i alla fall föreställningen en klockren vinnare! Efter massvis med skratt, en hel del begrundande och tidvis ståpäls känner även jag mig som en vinnare när jag lämnar fina Hagateatern denna kväll! En sådan Banger!
Lyckades inte få till en enda hockeymatch live under hela förra säsongen. Så det var verkligen about time att det blev dags nu. Inte så tråkigt att det dessutom råkade bli ett toppmöte när Bandyklubben denna gång gästade Göteborg. Och det speglade matchen, två bra lag där Rögle vann skottstatistiken överlägset men Frölunda ändå ägde matchen i stort. Frölunda vinner med 4-1 och befäster sin serieledning. Oavsett så gillar jag det jag ser av Rögle så här långt i år. Fortsätt på samma sätt så kan detta bli en riktigt rolig säsong. Dessutom ett fullsatt Scandinavium med väldigt bra stämning, Extra kul också att utöver mitt sällskap på matchen så stötte jag också på bättre bekanta från hemtrakterna på matchen. Blev gött tjöt i pauserna.
.jpg)
.jpg)
Andra gången i livet jag varit på Opera. Precis som första gången en angenäm upplevelse, även om "La Bohéme" inte når upp tillnärmelsevis till samma nivåer som "Den flygande Holländaren". "La Bohéme" känns ganska lågmäld för att vara en Opera. Den inleds och avslutas inne i en lägenhet med rätt mycket enformig dialog. Däremellan får vi besöka Paris gator och torg under juletid samt vara på både restaurang och fest, med mäktigare sceneri och stor ensemble. Jag gillar formatet, 4 akter á ca 30 minuter med paus efter två akter. Det ger tempo och luft till föreställningen. Mindre tid instängda i en lägenhet och mer tid åt det större hade lyft föreställningen, men inte desto mindre en angenäm upplevelse.
.jpg)
Can can can! Ja, de can can can! Hjärnorna bakom Moulin Rouge - The Musical kan sannerligen sätta ihop en musikal. Något av det bästa jag någonsin sett på en musikalscen. Kraftfullt, glittrigt, stort, snyggt extravagant och med massvis av bra musik. En otrolig ensamble i allt från huvudroller till alla dansare och liveorkestern. Enda lilla är väl att, i mitt tycke, känns inte Morgan Alling helt rätt-castad för rollen som Moulin Rouges ägare Zidler, samt att det är vissa mindre lyckade justeringar i val av låtar jämfört med filmens original (framförallt i Elephant Love Medley). Men ändå, Baz Luhrmans mästerliga film gör sig verkligen rättvisa även på scen. För att de can can can!
Vilket fantastiskt år det är. Vilka fantastiska vänner man har. Överraskningarna står som spön i backen. Allt för att en uppnått en viss aktningsvärd (tydligen) ålder tidigare i år. Hade inte haft några som helst problem att uppnå samma aktningsvärda ålder varje år.
Denna gång hade 13 av mina fina vänner planerat för en hemlig resa. Jag hade ett datum och en vecka innan avresa fick jag reda på att jag borde packa tunna skjortor och shorts för att det skulle bli varmt som in i jävulen. Sagt och gjort, med den instruerade packningen i cabin-bagaget (huga, endast handbagage), ställde jag kursen mot Landvetter flygplats en fredag förmiddag. På vägen mot flygplatsen anslöt två till från sällskapet. Väl på flygplatsen började jag scanna av avrese-skyltarna, men hittade inget riktigt passande för den packning jag blivit ombedd att ta med. Förvirring, men det gick snabbt upp för mig att det skulle vare en mellanlandning inblandad. Och via en studs i Frankfurt landade vi framåt kvällen i Italiens huvudstad, Rom. Inte vilken överraskning som helst, Rom har varit ett drömresmål för mig i många, många år. Fint med vänner som känner en. Vid landning i Rom hade jag fortfarande bara två av dessa vänner i sällskap. Väl framme vid vår fina AirBnB-lägenhet så mötte ytterligare fyra galningar upp på innergården och välkomnade med Prosecco. Med det skulle sällskapet på plats i Rom vara fulltaligt visade det sig, och tillsammans rullade vi ut i Rom's nattliv och fick både en härlig middag, Gelato och en och annan drink.
Pigga och vakna dagen därpå satte vi oss för en Italiensk frukost på ett lokalt café innan vi gav oss ut i den 32-gradiga värmen för att upptäcka denna mäktiga stad. Och som vi gjorde detta, med en grym effektivitet. Rom byggdes inte på en dag sägs det, men det går att beta av stadens mest kända sevärdheter på en dag. Vatikanen, Pantheon, Fontana Di Trevi, Colosseum. Vilka sevärdheter det är sedan. Det är inget man blir besviken på, allt motsvarar förväntningarna eller mer därtill. Och däremellan så otroligt mycket annat som imponerar i stort sett lika mycket. Vilken otrolig stad!
Precis innan 2a kvällens middag, presenterades ytterligare en överraskning. En nykomponerad låt spelas upp, med text skriven av sällskapet bakom resan. En låt som jag kanske skulle använda som CV framöver: beskriver mig, mer eller mindre fördelaktigt och otroligt roligt. Återigen, kul med vänner som känner en. Efter det avnjöts ännu mera god Italiensk mat innan kvällen avslutades i sus och dus.
Dag 3 hade vi Spanska Trappan kvar att beta av. Vilket vi gjorde, kanske den minst imponerande sevärdheten, men ändå fin. Efter det trillade vi in på fantastiska vinbarer, hamnade på vackra gator och torg, passerade parlamentet och högsta domstolen (de två sistnämnda är byggnadsverk som vilken annan stad som helst would die for, men här hamnar de i skuggan av allt annat). Det hela avslutades med resans bästa middag, sittandes i sommarvärmen på en sidogata.
Vi gjorde runt 30 000 steg per dag. Givetvis hanns det med en hel del stopp längs vägen för att botanisera i gott vin, Limoncello Spritz och Grappa. Behövs lite energi om man ska gå så långt.
Vilken fantastisk resa det blev. Vilken otrolig stad, det finns så osannolikt mycket att se så att man blir helt mätt på sevärdheter. Trots höga förväntningar, är det helt omöjligt att inte bli imponerad. Samtidigt i allt det stora, finns hela tiden det lilla, mysiga, gästvänliga och trivsamma. Men glömmer liksom bort att man är i en storstad då allt känns så intimt på något sätt.
Återigen, vilken fantastik resa det blev. Vilka fantastiska vänner jag har. Tack snälla ni. Millie Gratzie!
Avslutar med en länk till den tidigare omskrivna låten, här är "Mojitos Schlagerdänga":
Star Wars: The Mandalorian and Grogu, official Teaser Trailer and Poster
Första trailern, för den första Star Wars-filmen på sju år, är här. The Mandalorian and Grogu får premiär i maj nästa år. Kul, och på tiden, med en ny långfilm men jag blir inte imponerad av det jag ser. Det här ser rätt larvigt ut, Star Wars för barn och dessutom med dåliga effekter. Jag har inte heller haft några förväntningar på denna film, inte minst efter säsong 3 av The Mandalorian, men en hoppas alltid på att bli överbevisad. Det kan jag så klart fortfarande bli när väl filmen har premiär, vi får se. Tur, i vart fall, att det finns ett antal mer intressanta filmprojekt i pipen att se fram emot, inte minst en ny film med Daisy Ridley som Rey i huvudrollen (dock ständigt försenad) men även Starfighter med Ryan Gosling. I have spoken.
.jpg)
Leverans och fullt ös. Johnossi är ett fantastiskt liveband, sannerligen inte längre några valpar som de beskriver att de var när de skrev sin första låt, "Man must dance", ihop. Väldigt mycket rutin och väldigt mycket tryck i framförandet. Men denna gång når det inte alls upp i samma nivå som när jag såg dem för ett par år sedan. Beror inte så mycket på Johnossi själva, utan mer på yttre omständiheter som Arenan och publiken. För trångt, för bösigt och för mycket långisar. Jag ser knappt scenen första halvan av konserten, samma halva av konserten är också ljudet halvdåligt. När Johnossi bjuder upp Shout Out Louds på scen för ett gemensamt sista nummer så förfaller de själva vara mer nöjda med sin turnéavslutning
Ganska stora på 00-talet. Låter ganska bra även på 20-talet. Men Shout Out Louds når inte riktigt in i mig. Helt enkelt lite för mycket indiepop för min smak. Förefaller helt tydligt att många andra i publiken tycker annorlunda och det gungas med ganska bra.
.jpg)
