Så var 10 år av 2000-tal avklarat. Illustreras med en nyårsbild från det glada 90-talet.Hejdå 2009!
Hej 2010!
Gott Nytt!
Vän av ordning skulle kanske vilja göra gällande att det egentligen inte reflekteras så värst mycket här. Att jag mest bara tycker, tänker, funderar, känner, undrar, berättar och tipsar om saker och händelser rörande stort och litet, vikigt och oviktigt, världsomspännande och världsligt. Må så vara... Tack Percy Nihlegård för namnet. Välkomna till Reflektion : kolon.
Glögg, glögg, glögg. Årets december har formligen svämmats över av glögg. Aldrig varit med om dess like. Glöggtillställningar varje helg och några vardagar därtill. I samband med de två senaste glöggbjudningarna fick jag dels lära mig att dansa som ungdomarna gör nu för tiden och dels lära ut den Wiktorssonska jultraditionen Gissa nötter.
Äntligen har jag sett den. Årets, i mitt tycke, mest emotsedda film som jag dessvärre aldrig såg på bio. I veckan hade den DVD-premiär. Terminator Salvation. Det var nog få som kunde ana när Terminator (med en snubbe mest känd som Conan Barbaren) hade premiär 1984, att den fjärde uppföljaren, i vad som planeras bli en andra trilogi, skulle ha premiär 2009. På dem åren har en kult och ett helt eget universum skapats. Så skaparna av Terminator Salvation hade en del att leva upp till. Jäklar i min lilla låda att de har lyckats. De har verkligen fångat den rätta postapokalyptiska Terminator-känslan i filmen. Dessutom är filmen fylld av snygga referenser till de tidigare filmerna som binder ihop historierna logiskt (om det nu finns någon som helst logik i hela denna storyn...) Enormt skicklig och effektiv Sci-Fi-action.
Så var Millennium-trilogin avklarad. I filmformat. Slutomdömet, överskattad och oerhört upphausad men trots allt bra filmsvit. Rätt igenom lider filmerna av bitvis hafsigt och otrovärdigt skådespeleri. Gör om gör rätt. Hellre en omtagning för mycket, sådana onödiga misstag borde inte synas i den omfattningen i en så påkostad produktion. Detta är synd då det samtidigt också visas prov på riktigt bra skådespelarinsatser. Både Mikael Nyqvist och Noomi Rapace i huvudrollerna samt Peter Haber, Lennart Hjulström, Anders Ahlbom Rosendahl och flera andra ur svenska skådespelareliten utmärker sig. Del 2 i sviten är den klart svagaste och dessutom irriterande ologisk och overklig. Del 1 och 3 känns trovärdigare och engagerar på ett helt annat sätt. På det stora hela är det inte mycket som särskiljer dessa filmer från vilken annan svensk deckare som helst. Skall man se dem utifrån det perspektivet, och bortse från den upphausade internationella succé de blivit, så är det en riktigt bra och sevärd svensk deckarfilm-svit.
Konsert. Ace Frehley. Trädgårn. 6e dec 2009.
Var ikväll hembjudna på Lasagne och det senaste halvårets kanske mest hypade film "Paranormal Activity" hos Packe. Det sex personer stora sällskapet lät väl smaka av den vällagade italienska husmanskosten innan filmen sattes igång. Ca 25 minuter in i filmen är sällskapet i TV-soffan bara fem. Någon har avlägsnat sig till närliggande rum och annan TV-apparat som sprider mindre otäcka bilder, såsom kvalitetssåporna "Arga Snickaren", "Stockholm Arlanda" och "Paradise Hotel". Ändå hade filmen inte ens hunnit bli läskig. Utav ren förväntan att det otäcka inom kort skulle uppenbara sig valde denna någon att hellre tillbringa kvällen ensam framför dessa mer eller mindre miserabla TV-produktioner, istället för i flock framför filmhypen. Är det kanske det som är paranormal aktivitet?