Ensam på scen. Utan sina bandkamrater i Iron Maiden. Utan att använda sig av sin patenterade sångröst. Istället med enbart det talade ordet som verktyg ställer sig Bruce Dickinson på scen. I tre timmar (inklusive paus) berättar han om sitt liv, sin karriär(både som rockstjärna och pilot) och kampen mot cancern. Han berättar detta med en stor portion humor. Kanske till och med en lite för stor portion humor. Tidvis är det intressant och roligt. Men det känns som att mycket flamsas bort och trots längden på föreställningen känns det inte som att man får reda på särskilt mycket om mannen på scenen. Snyggt att alla besökare fick ett exemplar av Dickinsons självbiografi med sig hem, så istället kan man läsa sig till det som inte förmedlades i föreställningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar