Arockalypse

Konsert. Lordi: The Arockalypse 20th Anniversary tour. Stora Scenen Liseberg, Göteborg. 28 juni 2026.

Finska monster, i avancerade Buttericks-dräkter i gummi, som för 20 år sedan vann Eurovision Song Contest. Kan det vara något? Jovars, de stället till med ett helt okej spektakel när de uppmärksammar det just nämnda 20-årsjubileet med att spela låtar från plattan Arockalypse. som släpptes samma år som det tog hem Schlagerpokalen. Det märks tydligt i arrangemangen att det finns en stor kärlek och passion till 70- och 80-talets Hårdrocksscen. Låtarna håller en hög habil nivå, men det känns rätt jämntjockt i längden och det är ingen låt som sticker ut. Dräkterna måste man ändå bli imponerad av, och Mr Lordi har humor i mellansnacken. Förresten, det är så klart en låt som sticker ut, och den avslutar de givetvis med: Hard Rock Hallelujah!

Quizzalyckan

Spelning + Livequiz. Torbjörn Georgsson och Emil Gullhamn. Hotell Lassalyckan, Ulricehamn. 27 juni 2026

En osannolikt varm sommarkväll. Ett kul och välkomponerat Quiz med frågor om allt från flaggor, glassar, fiskar, Ratata och Tommy Nilsson (eller var det Tomas Ledin?). Quizet följdes upp av ett underhållande liveset med covers. Allt detta signerat Torbjörn Georgsson och Emil Gullhamn. Till detta serverades också en finfin grillbuffé och en och annan god dryck. Att vårt lag dessutom krigade till sig en hedervärd andraplats i quizet och att vi fick fira en 50-åring gjorde inte kvällen sämre. 

Rap, Beats, Edgy texter, Repeat.

Konsert. Tjuvjakt. Lisebergs Stora Scen, Göteborg. 25 juni 2026.

Det märktes tydligt att man blivit äldre på ett fullsatt Liseberg denna kväll. Både i jämförelse med medelåldern på övrig publik och på den obegripliga musiken som framfördes av Orup Junior och hans grupp Tjuvjakt. Ja, vi fick nyversionen av "När vi gräver guld i USA" och den där låten om 1000 spänn, och det svängde ju. I övrigt var det mest beats och ett gäng texter som försöker vara edgy. Någonstans kul på sitt sätt, men det där med rap och hip hop blir mest tråkigt i min värld. Egentligen var det här säkert skitbra, men helt enkelt inte min grej.

Country på en Catwalk

Konsert. Brad Paisley: Truck still works world tour. Stora Scen Liseberg, Göteborg. 17 juni 2026.

Han har en catwalk. Brad Paisley har en catwalk. Det kan jag inte erinra mig att jag sett någon annan artist har på Liseberg. Men Brad Paisley har en catwalk. Det gör att han med jämna mellanrum kan gå ut i regnet där alla vi andra dödliga står och blir blöta. Utöver det har han även en jäkla massa gitarrer, som byt i parti och minut. Han har också oerhört välproducerade, välgjorda, påkostade och mycket roliga bakgrundsfilmer som rullar på skärmen bakom honom. Musikmässigt är det lite väl mycket Lasse Stefanz-country ganska ofta, vilket inte riktigt faller mig i smaken. Men det är definitivt väl framfört från både Brad och det kompetenta bandet. När de rockar till det och lämnar dansbands-soundet så blir det dessutom riktigt bra. Paisley är också en rätt skön lirare, med roliga mellansnack där han bl.a. vid ett tillfälle helt otvunget stannar till och signerar en jacka och ett gäng hattar för glada fans, samtidigt som han passar på att ta en selfie med en av de glada fansens telefon. Det sistnämnda hade han aldrig kunnat göra utan sin catwalk.

Trio de Ataque

FIFA Fotbolls-VM 2026. Sverige-Tunisien 5-1. 15 juni 2026.

Inför match menade Tunisiens förbundskapten (dåvarande Tunisiens förbundskapten) att alla känner till Sverige Trio de Ataque. Antar att han förutom Gyökeres och Isak även hänvisade till Elanga. Vi fick inte se så mycket av Elanga denna tidiga morgon, men istället blev Sveriges Trio de Ataque komplett med hjälp av Ayari. 

5-1 i VM-premiären mot Tunisen är verkligen en drömstart, och långt över all förväntan. Även om Tunisien kanske inte bjöd upp till det allra mest högklassiga motståndet så tystade det i alla fall mig och min väldigt negativa grundinställning till Sveriges chanser i detta VM. Nu ser det onekligen bra ut för att avancera vidare från gruppspelet.

Det var definitivt värt att ha väckarklockan inställd på 03:00.

Heja Sverige!

YEAY Smith!

Konsert. Jay Smith: Jaywalking tour. Lilla Scen (Polketten), Liseberg. Göteborg. 13 juni 2026.

Hell Yeah! Jay Smith är verkligen otroligt bra. Sådan fantastisk power i både rösten och musiken. Mestadels rockig upptempo-country, men också en passage som Jay beskriver som "Skjut mig i huvudet"-låtar. Det är väl under de sistnämnda låtarna som konserten tappar lite fart en kort stund. Men totalt sett är spelningen en uppvisning i högklassig country.  När Smith mot slutet också omfamnar sin gamla Idol-version av "Like a prayer" blir det till och med ståpäls, då han fullständigt sjunger skiten ur Madonnas gamla klassiker. Under vägen spelas det även en del helt nytt material från kommande släpp i höst som låter mycket bra. Det släppet ser vi fram emot, mer Jay åt folket! Hell Yeah!

Världens minst värdiga VM-nation

FIFA Fotbolls-VM 2026. Sverige går in i turneringen.

Fotbolls-VM är i full gång och i natt går världens minst värdiga VM-nation, Sverige, in i turneringen. Tunisien står för motståndet i Monterrey, Mexiko. Efter 2 poäng och 4 mål i kvalet, ska Sverige vara väldigt glada ett ens vara kvalificerade och bör gå in i detta med oerhört lågt ställda förväntningar. Men bollen är rund, allt kan hända och allt det där. Nu hoppas vi på det bästa och att Potter har lyckats trolla ihop ett lag och ett spel som, åtminstone, räcker till seger i denna måstematch mot Tunisien.

2 poäng och 4 mål i kvalet. I VM via en livlina. Men nu är det inte vi som sätter reglerna. Nu är det bara att åka med. 

Så nu sätter vi klockan på ringning och gör oss redo.

Heja Sverige!

(Även om matchen känns som ett solklart X, som bäst...)

Riktigt salt lakrits!

Konsert. Jack White. Stora Scen, Liseberg. Göteborg. 10 juni 2026.

"We're out on a tour of all amusementparks in Sweden. This morning in Gothenburg, at 6:30 AM, a very sweet lady served me an Vanilla Ice Cream with small pieces of licourise on top. This song if for her." Ett rätt kul, av ganska få, mellansnack från Jack White på Liseberg. Han behöver dock inte snacka, det räcker att låta musiken tala. Det är nämligen synnerligen salt lakrits som bjuds från Stora Scen. White och hans bands rock/punk/blues är så otroligt bra och kraftfull från början till slut. Avslutar givetvis med Seven Nation Army, och hela Liseberg skrålar: Oh-oh-oh-oh-oh-oh!

Quite good system (for killing time)

Konsert. Felicia. Stora Scen, Liseberg. Göteborg. 7 juni 2026.

Felicia ger ett väldigt sympatiskt intryck, hon känns varmhjärtad och verkar verkligen vilja alla väl. Detta får man ett tydligt intryck av då lätt en tredjedel av hennes konsert går åt till snackande, någon slags utlottning av merch och att får publiken att skrika. The artist formerly known as Fröken Snusk gör, med andra ord, allt vad hon kan för att döda tid och dryga ut längden på konserten. Nu klockar speltiden in på strax under 50 minuter, hade trots allt varit bättre att korta ner till 35 minuter och kapa allt dravel. Låtmaterialet finns inte ännu, men när Felicia och henners dansar väl kör, då kör de ordentligt. Det ser bra ut, men framför allt byggs det upp ett imponerande tryck i låtarna och låter det verkligen väldigt bra. My System är dessutom en riktig jäkla banger till låt. 

Looking: spectacular. Sounding: not so spectacular

Konsert. Empire of the Sun. Stora Scenen, Liseberg, Göteborg. 3 juni 2026.

Hela vägen från Australien har de tagit för att ställa sig på Lisebergs stora scen. Empire of the Sun kallar de sig, men denna kväll lyckas inte ens de hålla regnskurarna borta. Men vädret skrämmer inte bort publiken, massvis av folk. Företrädelsevis en väldigt ung publik som tidvis inte bryr sig ett dugg om vad som händer på scenen, utan gärna pratar, skrattar och stör sig högljutt, och tidvis går de lätt bananas till publiken och hoppar i takt så Liseberg skakar. Jag själv identifierar mig mer med ungdomarnas känsla om att inte riktigt bry sig (även om jag inte pratar, skrattar och stör) för trots spektakulärt samuraj-liknande utseende och en scenshow med snygg teknik, kul dansare och någon slags stor staty så är musiken allt för generisk och Coldplaysk radioskvalig. Det händer liksom inget rent musikaliskt, det är som bäst när bandet vinner tid i vissa mellanspel, då går de loss och det blir det tryck. Till slut får också frontfiguren för sig att leka rockstjärna och slå sönder sin gitarr, inte ens det lyckas helt. Men han ger gitarren till ett lyckligt fan i publiken, det är ändå 4 av 5 banzai.