En underbar sommarkväll i Kullabygden, Nordvästra Skåne. På gemytliga och mysiga Bläsinge Gård, sittande i brassestolar med egen picknick fick vi avnjuta stora delar av Dire Straits katalog. Nej, det var inte Mark Knopler himself och hans band som stod på scenen, utan ett svenskt tribute-band. Detta svenska tribute-band framför dock Dire Straits musik med den äran. Väldigt skickliga och det låter verkligen som originalbandet på alla sätt, förutom på sången kanske. Mycket trivsam tillställning.
.jpg)
Niklas Strömstedt firade sin 68-årsdag dagen innan han klev upp på scen på otroligt mysiga och charmiga Bjerreds Station. 68 år men ser ut som 55.
Niklas Strömstedt har ägt en båt. En båt som kunde liknas som något av en raggarbil på sjön. En båt som hette Murphys Law. Murphys Law - lagen om alltings jävlighet: Allt är mycket svårare än du tror. Allt tar mycket längre tid än du tror. Kan något gå fel så gör det det. Kanske inte världens bästa namn på en båt, men en av flera väldigt underhållande anekdoter som Strömstedt bjöd på.
Litegrann Murphys går också igen i själva konserten. Tycker ibland att Niklas gör det lite för svårt för sig. Arrangerar om vissa av hans fina låtar till något annat. Ballader blir country och andra låtar blir ompa-ompa-dansband. Synd på så söt guldtand. Men visst, så har han precis blivit 68 också, bör vara kompatibelt med dansbands-komp.
I mångt och mycket är det ändå en bra konsert, och kul att fått se en konsert med Strömstedt som soloartist, tidigare endast sett honom i krogshow. Och även om en del av låtarna hade arrangerats om lite till det sämre så brände han ändå av idel ädel favoriter. Allra bäst var ända den fina tolkningen av Melodifestival-vinnaren "Imorgon är en annan dag".
Och det kan man nog rätt säkert ta med sig. 68 år är ingen ålder och Niklas har definitivt morgondagen och framtiden för sig.
Första Allsvenska fotbollsmatchen på säkert 10 år för min del. Och den fick man till stor del köa bort. Är det meningen att det skall ta 25 minuter för att får köpa en glass i paus? Skärpning Örjans Vall! Även skärpning HBK, för med så lite skapat blir det inga segrar. Men ändå trevligt med fotboll på fina Örjan.
Det skramlar. Det brötar. Det manglar. Det är en hård och rätt ruff ljudbild som Hurula och hans band låter skölja över publiken. Inte särskilt muntert. Men det låter bra.
Allt har gått åt helvete kläcker Adam Olenius ur sig en bit in i konserten. Detta då de kom igång försenat, varit extremt otight vid något tillfälle, text har glömts och diverse annat har havererat. Att han kört från Flen kan kanske vara en förklaring, samtidigt berättar han också att han övat hela veckan. Men Olenius och company kämpar på och lyckas trots allt få till en helt ok spelning. Mot slutet tackar de också publiken genom att säga: "Varje gång vi är i Göteborg undrar vi varför vi inte bor här".
Enligt egen utsago är de också väluppfostrade och ser till att sluta spelningen i tid, trots försenad start.
Ja, väluppfostrat!
Det finns tydligen krafter i Nyköping som vill stoppa Tovastugans konsertverksamhet. För detta blev Tovastugan dömd till vite. Mattias Nordkvist har kämpat och dragit in pengar för att hjälpa Tovastugan kunna betala dessa viten och fortsätta med sina konsertkvällar. Det tackar vi för. Denna kvällen skulle man inte vilja vara utan. Mattias förefaller alltid otroligt lycklig när han framför sin musik. En känsla som förmedlas ut till publiken. Han och bandet är tight och stabilt och det låter mycket bra. För kvällen är Mattias dessutom stylad av Sarah Klang berättar han, förutom snusnäsduken runt halsen som är en hommage till Björn Skifs som har en sådan på sig i Strul. Björn, kanske Sveriges största entertainer någonsin, är värd varenda hommage i världen. Även om Mattias Nordkvist har en bit kvar till Skifs nivå, så är han sannerligen en högklassig entertainer, och en entertainer med hjärtat på rätta stället samt en jäkla massa bra och välskrivna låtar.
Jonathan Fröberg har inte spelat live på 4 år, och han har omfamnat tanken på att han räknar med att få blackout under kvällen. Det får han också vid två tillfällen, men det reder han ut snyggt. Överhuvudtaget är det en snygg konsert med bra poplåtar med tydligt inspiration av framförallt Winnerbäck, men även med inslag av Kent, Thåström, Melissa Horn och Gyllene Tider. Mellansnacken är bra, intressanta och ofta rätt roliga, inte minst när han berättar att många skriver om kärlek, men att han själv skriver om Städer (och det är sant, oproportionerligt många låtar om städer). Han kunde definitivt har kapat ett antal minuter av konserten för att hålla intresset vid liv rakt igenom, och man önskar att släpper rösten fri lite mer ibland. Men efter 4 års bortavaro är det verkligen en ritktigt bra spelning som framförs. Snyggt!
.jpg)
Anton Lundell smyger upp på scen lite i smyg, denna vackra sommarkväll på Tovastugan, och oannonserat agerar han förband. Han utropar själv att det är en surprise. Och det är en väldigt positiv överraskning det bjuds på, Springsteen-doftande låtar och en härligt raspig rockröst. Inte illa för en lokal Mattelärare. Inte illa alls.
.jpg)
För ganska exakt ett år sedan såg jag Roxette på Brottet i Halmstad. Det var en otroligt bra spelning och Lena Philipsson imponerade stort. När de nu är ute på sin andra rund runt jorden är Slottsskogsvallen i Göteborg bandets enda stopp i Sverige. Konserten skiljer sig inte nämnvärt från den från i fjol, men ändå det är det minst lika bra i år. Lena imponerar lika mycket som senast. Per och bandet skiner. De skrattar och ler på scenen i solskenet. Hitlåtarna avlöser varandra. Gessle kan sin dramaturgi och vet exakt hur han skall bygga en effektiv konsert med mixen mellan upptempo och lugna låtar. Man åker liksom bara med i en behaglig musikalisk resa av professionalism, glädje, party och powerpop. Det enda jag hade önskat är någon liten överraskning, någon låt som lämnar strömmen av hits. Framförallt tycker jag det är synd att debutalbumet "Pearls of Passion" aldrig får någon plats på Roxettes livespelningar - inte ens denna kväll då debutsingeln "Neverending love" fyllde 40 år. Bakgrundsfilmerna får ett stort plus för klar förbättring mot förra årets fattiga Windows95-bildspel, nu var det mer smakfullt och pasande för en internationell akt som Roxette. Summan av kardemumman räknas ihop till årets bästa konsert så här långt. Roxette Rox On!
Trailer. Digger (Tom Cruise Retrospective).
Tom Cruise + Dire Straits = Årets film-trailer, alla kategorier.
Om filmen är något att ha återstår att se.
"Everything your are, everything you've done has come to this."
.jpg)
New Wave of British Heavy Metal, förkortat NWOBHM, är ett begrepp som myntades i slutet av 70-talet. NWOBHM brukar beskrivas som ett stilbrott inom hårdrocken vid slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Under denna tidsepok bildades hundratals brittiska hårdrocksband. När jag tänker mig hur denna stil skall låta, då låter det exakt som Saxon denna fina sommarkväll på Lisebergs Stora Scen. Och de gör det med den äran. Efter att ha varit verksamma i exakt 50 år som band så kan de verkligen snida sin hårdrock väldigt snyggt. Jag är sannerligen ingen Saxon-specialist, men de får mig både intresserad och imponerad.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Kicken och Company. Mello-hårdrockarna The Poodles firar 20 år. Och oj vad de låter bra. Väloljad pudelrock med bra tryck. Inget bjäbbande från dessa pudlar, utan rejäla kraftfulla skall.
Woff Woff!
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Efter lång väntan, sedan biljetterna köptes i november - och innan dess sisådär 15-20 år, fick jag till slut möjligheten att se Texas stoltheter ZZ Top live on stage. Och de motsvarade verkligen förväntningarna. Föredömligt kort spelning som klockade in på under 1 timme och 30 minuter, alla kollegor i branschen - se och lär. På den tiden körde de verkligen på. Gitarr-riff på gitarr-riff, rock, blues och boogie. Massvis med härliga hits men också någon lite mer udda låt. Saknade "Doubleback" och "Rough Boy" men annars ett ganska helgjutet set. Deras outfits och extremt charmiga och karakteristiska synkroniserade rörelser motsvarade också förväntningarna. Coola som få är de. Att endast tre personer kan låta så oerhört kraftfullt på scen är imponerande. ZZ Top, efter 50 år - fortfarande på topp.
.jpg)
