Fantastikst låtmaterial. Tungt bra, väldigt Kent-inspirerat, sound. Nervöst, temposänkande och totalt värdelöst mellansnack. Men istället oerhört mycket självförtroende i sången. Bitvis märks det att showen från början är designad att framföras på Konserthus för sittande publik. Adaptar inte alltid med en partysugen sommarpublik. "Kärlekens tunga" är bättre än originalet (som jag hade förmånen att höra på Trädgårdsföreningen för ett par veckor sedan). "Händerna mot himlen" har verkligen etsat sig fast hos publiken. Precis som Orup brukar göra i "Regn hos mig" så släpper Petra hela första versen till allsång. Hela Solgården sjunger. Varenda strof sitter. Mäktigt. Mauro Scoccos "Himlen" är verkligen innerlig.
Som helhet både finstämt och bombastiskt samt en underbar kväll i Tylösand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar