Har tidigare endast sett honom som den, vad det verkat, ganska buttre gitarrisen i Håkans band. Dessutom kan jag inte påstå att hans soloalster låtit så speciellt muntert. Men live visar sig Daniel Gilbert vara allt annat än en butter dysterkvist. Han är, rätt och slätt, en riktig muntergök och underhåller imponerande väl både musikaliskt och i sin lätt fumliga men ytterst personliga kommunikation med publiken. Hurricane kan på egen hand!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar