Exakt ett år efter att J.J. Abrams återupprättade Star Wars rykte med den fartfyllda och lekfulla "The Force Awakens" har den första fristående Star Wars-filmen, regisserad av Gareth Edwards, premiär. Helt och hållet fristående skulle jag verkligen inte säga att den är, den kilar in väldigt väl mitt i sagan. Den fokuserar på karaktärer som inte har någon förankring vare sig tidigare eller senare i tidslinjen, men samtidigt fullkomligt haglar det av cameos av mer eller mindre välkända figurer från universumet. "Rogue One" är en betydligt mycket mörkare historia än "The Force Awakens". Den har en väldigt rak storyline och är visuellt oerhört mycket Star Wars. Det känns välbekant och igenkännbart och är verkligen supersnyggt. Helt rätt känsla så sett. Skådespelet känns överlag stabilt med Forest Whitaker (Saw Gerrera) och Felicity Jones (Jyn Erso) bland de som levererar bäst.
Det tar dock tid innan filmen tar riktig fart. Dialogen känns ibland lite krystad och så även, till en början, Darth Vaders återkomst i franchisen. Musiken når inte heller riktigt upp i nivå. För den som har någon som helst insyn i filmens handling så är den ganska exakt det man förväntade sig att den skulle vara. Totalt sett en Star Wars-film som kanske inte överraskar och inte engagerar helt och fullt, men ändå cementerar in den höga kvalitets-stämpeln som sattes med "The Force Awakens". Eller för att citera(något sånär i vart fall) ensemblens blinda och kloka krigar-munk Chirrut Imwe (spelad av Donnie Yen): "Kraften är med filmserien, och de är ett med kraften".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar