Midsommarafton. Solen skiner från klarblå himmel. 29 grader varmt. 2 x 50-årsfest, med karibiskt tema. Till denna fond gör det lokala Reggae-bandet Reggaeonen sin första spelning på två och ett halvt år. Det passar så klart bara in. Det begåvade bandet svänger loss i baktakt och höjer den redan fantastiska midsommarkvällen ytterligare en nivå. Ingen midsommar utan Reggae!
Konsert. Kiss: End of the Road World Tour. Scandinavium, Göteborg. 22 juni 2022.
Sista turnén. Sista konserten någonsin i Sverige. I alla fall är det så det sägs... och det är också högst sannolikt att så är fallet. Snacka om att gå ut med flaggan i topp. Mina gamla barndomsidoler sparar verkligen inte på krutet. Deras show bjuder verkligen på allt. Allt man kan tänkas komma på att använda sig av under en rock-konsert vad gäller effekter och gimmickar finns där - i multum. Det är eld, pyroteknik, laser, filmer, konfetti (otroligt mycket konfetti, när Scandinaviums golv är helt täckt med konfetti, då släpper de loss lika mycket till och seden ytterligare lite till i en annan storlek), ballonger, hissar och linbanor. Det kan tyckas glättigt, men herre min je vad det fungerar. Sedan ska man ju inte heller glömma musiken, knappt en dålig låt under hela setet. Det är nästan så mycket bra så att det blir tröttsamt. Och till det den patenterade koregrafin med synkroniserade gitarr-rörelser, allsköns rockposer, det klassiska (om än något löjeväckande) bloddreglandet, den skjutande gitarren och slutligen gitarren som slås sönder. Extra allt - hela tiden. Leendet sätter sig på läpparna från första sekund och stannar där till sista låten ebbat ut. Visst, Gene Simmons är lite stel och trög i rörelserna och Paul Stanleys röst låter som en kraxande kråka men vem bryr sig när de bjuder på århundradets party och rock n roll hela natten.
Tack för det Kiss. Tack för allt!
