Vän av ordning skulle kanske vilja göra gällande att det egentligen inte reflekteras så värst mycket här. Att jag mest bara tycker, tänker, funderar, känner, undrar, berättar och tipsar om saker och händelser rörande stort och litet, vikigt och oviktigt, världsomspännande och världsligt. Må så vara... Tack Percy Nihlegård för namnet.
Välkomna till Reflektion : kolon.
Konsert. Gene Simmons Band. Stora Scenen Liseberg, Göteborg. 31 juli 2024.
Ploj och skoj. Så känns det som att inställningen är från Kiss basist under denna spelning. Det ska pratas svenska, det dras upp folk från publiken i var och varannan låt, det är kul en eller två gånger nkanske men det sedan upprepas i absurdum känns det bara enformigt. Det blir heller inte något riktigt flyt i konserten pga dessa gästsspel från publiken.
Bandet är bra, men när det mest spelas Kiss-låtar uppblandat med lite Van Halen, Led Zeppelin och Motörhead känns det hela mest som ett väldigt dyrt coverband. Många otroligt bra låtar som inte lyfter såsom de hade kunnat.
Trots allt, det är ändå Gene Simmons som står där på scenen. Han verkar ha väldigt roligt. Vi i publiken har också kul men tycker inte det gjort något om Gene Simmons Band hade tagit det hela lite mer på allvar.
Så kom då, till slut, Kiss evighetslånga avskedsturné "End of the road" till vägs ände. Sista showen någonsin spelades igår på Madison Square Garden i New York. Efter 50 år (!) lägger de nu instrumenten på hyllan - åtminstone vad gäller turnerande. Jag kan mycket väl tänka mig att de kanske kommer tillbaka och kör en Las Vegas-show eller liknande. I vart fall så avslöjades det, som avslutning på konserten, att Kiss gör en ABBA och blir Avatarer - föga överraskande. A new era begins enligt deras egen utsago. Men för nu säger vi tack för 50 år av Rock n roll-party!
Så var det jul. Igen. Ett år går tokigt fort. Ett år där vi, till slut, fått koppla av lite från Corona-restriktionerna, även om de fanns där de första tre månaderna. Och Covid lever sannerligen kvar ibland oss och kommer väl göra det för överskådlig framtid.
2022 har dessvärre också varit en viss Rysk Presidents år. Kriget fortgår i Ukraina, och där lär folket inte få en särskilt fröjdefull jul.
Vi har också fått genomleva ett fotbolls-VM på vintertid. Första gången en drack glögg till VM-finalen.
På ett personligt plan så var 2022 året då jag, efter 14 år, bytte jobb. Plötsligt så händer det. Det var också året då jag kom utomlands igen, för första gången på 2 år, och med kom också den fantastiska upplevelsen att hamna i ett oförglömligt passkaos av köer och orimliga väntetider,
För att återkoppla till inledningen, att Corona-restriktionerna släppte ledde också till att det 2022 blev revival för live-musiken. Har haft glädjen att få bevittna ett stort antal konserter, about time. Föriutom livemusik så har det upplevts en hel del på populärkulturfronten. Och som brukligt är det dessa populärkulturella fenomen som kommer listas här nedan.
ÅRETS:
Låt:
Ghost: Call me Little Sunshine
Joakim Berg: Rubicon
Joakim Berg: Aniara
Little Jinder: Fem år för sent
Hannes: Stockholmsvy
Låt som spelades 2022 men som är från 2010:
Wig Wam: Do Ya Wanna Taste It (underbar som intro till Peacemaker)
Album:
Joakim Berg: Jag fortsätter glömma
Little Jinder: Salta Diamanter
Mest Streamade låt:
Ghost: Call me Little Sunshine
Mest Streamade artist:
Joakim Berg
Konsert:
Kiss: End of the Road World Tour. Scandinavium, Göteborg. 22 Juni 2022
Mattias Nordkvist. Park till Park, Stora Torget, Nyköping. 20 augusti 2022.
Little Jinder: Little Jinders lilla Höstturné. Pustervik, Göteborg. 28 oktober 2022.
Scenföreställning:
Fredrik Strage: Strage on Stage. Mölnlycke Kulturhus, Stora Salen, Mölnlycke. 7 November 2022
Art. Teaterföreställning. Lorensbergsteatern, Göteborg. 22 mars 2022
Schlager:
Inte direkt världens starkaste Schlagerår. Melodifestivalturnén fick bli insälld pga Corona - igen. Och inte var det direkt tidernas låtar som presenterades heller. Och inte något så briljant som Måneskin i Eurovision heller. Men ändå Cornelia Jakobs låt växte med tiden, och det var definitivt en värdig vinnare. Och att Ukraina vann Eurivison är ju ett statement om inte annat.
Film:
Top Gun: Maverick
Så Jävla Easy Going
ELVIS
TV-Serie
Severance, Apple TV +
Vi i Villa, Discovery Plus
Peacemaker, HBO Max
Star Wars: Andor, Disney+
Nattryttarna, Cmore
House of the Dragon, HBO Max
Clark, Netflix
Pam and Tommy, Hulu / Disney+
Heartbeats, Cmore
Intro till TV-serie:
Peacemaker, HBO Max (helt oslagbart)
Minst oväntade återförening:
Gyllene Tider. Hux Flux tillbaka. Vilken surpise - inte. Men kul ändå.
Besvikelse:
Star Wars: Obi Wan Kenobi. TV-Serie, Disney+.
Rammstein: European Stadium Tour 2022. Konsert, Ullevi Göteborg, 29 juli 2022.
Konsert. Kiss: End of the Road World Tour. Scandinavium, Göteborg. 22 juni 2022.
Sista turnén. Sista konserten någonsin i Sverige. I alla fall är det så det sägs... och det är också högst sannolikt att så är fallet. Snacka om att gå ut med flaggan i topp. Mina gamla barndomsidoler sparar verkligen inte på krutet. Deras show bjuder verkligen på allt. Allt man kan tänkas komma på att använda sig av under en rock-konsert vad gäller effekter och gimmickar finns där - i multum. Det är eld, pyroteknik, laser, filmer, konfetti (otroligt mycket konfetti, när Scandinaviums golv är helt täckt med konfetti, då släpper de loss lika mycket till och seden ytterligare lite till i en annan storlek), ballonger, hissar och linbanor. Det kan tyckas glättigt, men herre min je vad det fungerar. Sedan ska man ju inte heller glömma musiken, knappt en dålig låt under hela setet. Det är nästan så mycket bra så att det blir tröttsamt. Och till det den patenterade koregrafin med synkroniserade gitarr-rörelser, allsköns rockposer, det klassiska (om än något löjeväckande) bloddreglandet, den skjutande gitarren och slutligen gitarren som slås sönder. Extra allt - hela tiden. Leendet sätter sig på läpparna från första sekund och stannar där till sista låten ebbat ut. Visst, Gene Simmons är lite stel och trög i rörelserna och Paul Stanleys röst låter som en kraxande kråka men vem bryr sig när de bjuder på århundradets party och rock n roll hela natten.
Avsked. Kiss tackar för sig med en sista turné.
Kiss lägger ner. Igen.
The hottest band in the World, rocklegenderna Kiss annonserade igår att de skall sluta. De tackar för sig, efter en 45 år(!) lång karriär, med en sista turné: "End of the road tour".
Det är ju visserligen inte första gången dessa herrar annonserar sitt avsked, senast var år 2000. Men nu börjar de bli till åren komna, så nu känns det som att det faktiskt är sant. Bandet kvalar in bland mina första och absolut största idoler någonsin. Säga vad man vill om deras sätt att kommersialisera sitt varumärke, men underhålla kan de. Och en jädra massa bra musik har de förärat oss. Tack och adjö!
Konsert. Kiss. Kissworld tour. Scandinavium, Göteborg. 10 maj 2017.
Kiss samlar 44 års erfarenhet av publikfrieri och kokar ner det till ett koncentrat på 1 timme och 50 minuter. Det är ett imponerande och välsmort rockmaskineri - varenda gimmick, varenda pyroteknisk effekt, varenda rockpose och synkroniserad rörelse är så väl beprövad och inövad så att allt paradoxalt nog känns spontant och... naturligt. Addera tidernas största konfettiregn och ett tjog medryckande musikklassiker och allt blir bara ett stort härligt rockparty. Det går inte att bli något annat än glad. Det går inte ha något annat än roligt. It's a Psycho Circus and I say Welcome to the show! Welcome to Kissworld! Där är det Party every day!
Konsert. Kiss. Scandinavium, Göteborg. 10 maj 2017.
Imorgon...
Dags att se Kiss igen. Senast jag såg dem i Scandinavium var för 21 år sedan. 21 år sedan... 44 år sedan bandet bildades. Crazy, crazy facts. Recensionerna för åldermännens nuvarande turné har kanske inte varit superlysande. Det sägs att sången inte låter något vidare längre. Vi får väl se. Men kul ska det bli!
Konsert-året 2017.
Biljetthögen för 2017 växer lavinartat. Smått osannolikt hur maj-juni nästa år ser ut på konsertfronten.
10 maj: Kiss, Kissworld tour. Scandinavium, Göteborg.
26 juni: Coldplay, A head full of dreams tour. Ullevi, Göteborg.
29 juni: Guns N' Roses, Not in this lifetime tour. Friends Arena, Stockholm.
Ser mycket fram emot de alla, men de sistnämnda smäller absolut högst. Guns N' Roses. Äntligen!
Kiss, Kissworld tour. Scandinavium, Göteborg. 10 maj 2017.
Gamla män i smink (även om jag hellre hade sett att herrarna visade upp sig som på bilden ovan). Dags att få uppleva Kiss live igen. Biljetter införskaffade till deras Sverigebesök i maj.
De är tillbaka! I Juli (preliminärt) släpps Kiss 20e studioalbum "Monster". I sommar ger de sig ut på stor USA-turné tillsammans med Mötley Crüe. Turnén har kort och gott givits namnet "The Tour". Jag fattar varför... För den som inte hänger med: Kiss och Mötley. Mötley och Kiss. På samma scen. Samma kväll. The Tour! Låt oss be till gudarna för att det turnépaketet hittar över Atlanten efter sommaren...
Från mig - till er alla: en rikitigt stor, blöt och god Jul-puss!
Från och med imorgon infinner den sig. Mättnaden. Pendlandet mellan stadierna mätt och proppmätt. Gott är det. Svulla ordentligt ni nu också vänner, så att ni står till nyår...
Det gamla rockmaskineriet Kiss fungerar fortfarande. Detta bevisades defintitvt på Malmö Stadion igår kväll. Trots att de närmar sig pensionsåldern är det ett förvånansvärt virilt band som intar scenen. Imponerande inledning med Modern Day Delijlah och Cold Gin. Därefter lite berg och dal-bana med höjdpunkter som Crazy, Crazy Nights och Black Diamond och dalgångar med I am an Animal, samt trum- och gitarr-solo. Fast dalgångarna glöms snabbt när ordinarie set avslutas med Detroit Rock City och strax därefter ett helt briljant, 6 låtar långt extranummer-set i 190 med en pumpande Lick it up som absolut höjdpunkt. Som sig bör på en Kiss-konsert så smäller det, sprutas eld, dreglas teaterblod, flygs upp i luften och över publiken. Fast det känns som att denna välregisserade rockshow bjöd på ännu mer show än sedvanligt. Extra allt helt enkelt. Extra allt verkar Paul Stanley dessvärre vilja ge med sitt tragiska mellansnack också. Pust. Att han hade lärt sig vilken stad han var i gick inte att ta miste på. "Maaalmuuh" waildes och skreks det fram i tid och otid. Gene, ge honom ett manus till näste turné.
Men roligt var det och det ges sannerligen valuta för pengarna att se Kiss live.
Konsert. Ace Frehley. Trädgårn. 6e dec 2009. Stinas och mitt impulsköp av biljetter till Ace Frehleys konsert på Trädgår'n visade sig vara ett riktigt lyckokast. Snacka om kul söndagkväll. Frehley med band framför en oväntat hård, och oväntat viril rockshow med mycket gitarr, givetvis. Riktigt skön lirare den där Ace, det skrattas mycket på scen och det känns att han trivs, men också lite som att han vill bevisa för Gene, Paul och resten av världen att han fortfarnade kan. Och visst bevisar han det. Det riffas, rockas stenhårt och groovas skönt i nära 2 timmar. Det är ärligt och det är medryckande. Givetvis bjuds det också på ett alldeles för långt och högljutt gitarrsolo där gitarren på klassiskt Ace-maner "fattar eld" och spyr ut rök... Det blev också en riktig teaser inför sommaren stora spelning: Avslutningen med Kiss-låtarna Shout it out Loud, Love Gun och Cold Gin drar inte direkt ner förväntningarna på Ace gamla band inför deras spelning i Malmö i juni.
Skriker, skriker ut det högt! Har idag fått biljetter till Kiss"Sonic Boom Over Europe: From The Beginning To The Boom" (hrrm, jovisst lagom tragiskt namn på turnén...) i Malmö Rock City den 13 juni! Oh Yeah!
Kiss AB har precis dragit igång en ny pengainsamlingsrunda genom att släppa sin första platta på 11 år. De har rotat långt ner i sin egen låtskatt och hittat sina gamla riff och refränger från 70- och 80-talet. Sedan har de återanvänt och kopierat sig själva. Men, ta mig tusan, det svänger. Kiss "Sonic Boom" är en enda lång positiv överraskning. Dessutom måste bara en skiva premieras om den innehåller en kitchig textrad som: "Danger you, Danger me, DangerUs".
Läser för tillfället Mötley Crüe's "The Dirt". Oerhört fascinerande bok. Snacka om att detta band levt rock n' roll-livet till max. Vilka historier. Niell Strauss har skrivit boken på ett närgånget och medryckande sätt där respektive medlem, bit för bit, lägger sin del till historien om bandet. Ofta väldigt tragiskt för de inblandade men fantastiskt underhållande som läsare.
Besökte idag bokmässan och inspirerad av denna rockbiografi köpte jag i rask följd två stycken till. Dels den logiska uppföljaren till The Dirt, Nikki Sixx "The Heroin Diaries" och även "Slash", utav gitarrhjälten med samma namn, om hans och Guns N' Roses liv och leverne.
Apropå gamla hårdrockshjältar så släpper ett av de största banden sitt första nyproducerade album sedan 1998 nästa månad. Då kommer Kiss nya "Sonic Boom". Kommer särkerligen låta skräp om det men jag kommer ju inte kunna låta bli lägga detta album till min samling i alla fall. Det är väl det de vet, herrarna Stanley/Simmons.
Kan man kanske hoppas att det är en turné i antågande också?
