Som Saxonat ur handboken för The New Wave of British Heavy Metal

Konsert. Saxon. Stora Scenen Liseberg, Göteborg. 3 juli 2026.

New Wave of British Heavy Metal, förkortat NWOBHM, är ett begrepp som myntades i slutet av 70-talet. NWOBHM brukar beskrivas som ett stilbrott inom hårdrocken vid slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Under denna tidsepok bildades hundratals brittiska hårdrocksband. När jag tänker mig hur denna stil skall låta, då låter det exakt som Saxon denna fina sommarkväll på Lisebergs Stora Scen. Och de gör det med den äran. Efter att ha varit verksamma i exakt 50 år som band så kan de verkligen snida sin hårdrock väldigt snyggt. Jag är sannerligen ingen Saxon-specialist, men de får mig både intresserad och imponerad.

ZZynchroniZZed DanZZe ZZtepZZ!

Konsert. ZZ Top: The Big One World Tour. Malmö Arena, Malmö. 30 juni 2026.

 Efter lång väntan, sedan biljetterna köptes i november - och innan dess sisådär 15-20 år, fick jag till slut möjligheten att se Texas stoltheter ZZ Top live on stage. Och de motsvarade verkligen förväntningarna. Föredömligt kort spelning som klockade in på under 1 timme och 30 minuter, alla kollegor i branschen - se och lär. På den tiden körde de verkligen på. Gitarr-riff på gitarr-riff, rock, blues och boogie. Massvis med härliga hits men också någon lite mer udda låt. Saknade "Doubleback" och "Rough Boy" men annars ett ganska helgjutet set. Deras outfits och extremt charmiga och karakteristiska synkroniserade rörelser motsvarade också förväntningarna. Coola som få är de. Att endast tre personer kan låta så oerhört kraftfullt på scen är imponerande. ZZ Top, efter 50 år - fortfarande på topp. 

Jingle Jangle Dingle Dangle Boppin' Gubbröra

Konsert/Show. The Boppers (med Pegge från Fatboy och Rockabilly Fabolous): A True Rock n' Roll Christmas Show. Lisebergsteatern, Göteborg. 17 december 2025.

I begynnelsen var det: The Boppers. Mina barndomshjältar. Mina första idoler. Min inkörsport i musikvärlden. Denna kväll spelade de på Lisebergsteatern, och jag var bara tvungen att chansen att se dem. 

The Boppers (eller Gubbröran som Matte Lagerwall kallar de själva i ett mellansnack) gjorde mig verkligen inte besviken. De levererar högklassig Rock n' Roll och Doo Wop, just under denna säsong kryddad med ett gäng rockiga jul-låtar. Just det där med att det var en Jul-show gjorde mig rätt skeptisk inför besöket. Den skepsisen var obefogad då de det var väldigt väl valda jul-låtar som flöt in i den övriga repertoaren tämligen sömlöst. 

Däremot kunde de gärna fått spela väldigt mycket mer av från sin gamla låt-katalog, från de första tre albumen. Lite för mycket fokus på 90-talslåtarna och allsköns covers från artister som inte tolkats på plattorna.

Med på turnén är även Pegge från Fatboy samt duon Rockabilly Fabolous. Pegge är begåvad och passar in fint med Boppers på scen och adderar även ett stråk av underfundig humor. Rockabilly Famous tycker jag ges alldeles för mycket utrymme, med låtar som bryter för mycket mot det övriga i showen. Visst, kul med Def Leppard och Roxette t.ex, men inte är det den musiken en vill höra på en The Boppers-spelning.

Så, kul kväll och bra kväll som var bäst när det var The Boppers. Skulle helt enkelt varit mera Boppers!

Keep on Boppin.

Holy Shit!

Konsert. AC/DC: Power Up Tour. Ullevi, Göteborg. 28 juli 2025. 

Brian Johnson är fåordig mellan låtarna, men han utbrister vid ett tillfälle: "Holy Shit!", som en slags svar på publikresponsen. Och jag kan bara hålla med. Holy shit vilken otrolig överkörning detta var. Nästan chockerande bra av dessa gamla legendariska gubbar. Måhända att Brian Johnson inte säger så mycket, men istället låter han sången tala - hans karaktäristiska raspiga röst låter som om det vore 80-tal konserten igenom. Angus Young studsar runt i sin skoluniform (blå och gul kvällen till ära) och lirar gitarr som om ingenting hänt med honom heller sedan nyss nämnda decennium. Övriga i bandet förtjänar ett omnämnande även de, för satan vad bra det låter. Och satan vad högt de spelar, för en gång skull behövde jag använda öronproppar. Dessutom känns hela showen väldigt påkostad, egentligen inget superspeciellt men det märks att det är genomtänkt och top of the line rakt igenom. Inte att förglömma: låtarna. Dessa Australiensare sitter sannerligen på en hel hög med riktiga bangers och de största hitsen pytsar de ut på väl valda tillfällen under hela konserten (Thunderstruck bränner de av som låt nummer 5, bara en sån sak) så det blir aldrig en död stund. När kanonerna bränner av tillsammans med fyrverkerierna i avslutningen och krutröken ligger tung över Ullevi så är det bara att fullständigt kapitulera, salutera och än en gång säga: Holy Shit!

Hartful

Konsert. Ludwig Hart. Lilla Scenen Liseberg, Göteborg. 14 juli 2025.

Med sin 80-talsinspirerade AOR med tydligt doft av Springsteen, Petty och Don Henley så får Ludwig Hart och hans band bokstavligen Polketten att skaka och gunga. En väldigt engagerad publik hjälper till att få golvet att kränga. De klockar in huvudsetet på föredömliga 50 minuter, eloge till det, och de kunde valt att kapa en låt bland extranumren för att verkligen toppa konserten. Men det samt att Ludwig behöver lära sig att tala ur sitt välvårdade skägg, för de intressanta mellansnacken är svåra att uppfatta bitvis, är petitesser för i det stora hela är det stycke väldigt kraftfull rockunderhållning som bjuds. Hartfullt!

Nisse måste göra jobbet

Konsert. Nisse Hellberg. Lilla scen Liseberg, Göteborg. 12 juli 2025.

Nisse Hellberg med band visar direkt var skåpet skall stå med sin Malmö-rock n' roll och blues när de inleder med nya låten "Fyra på golvet". Denna rockrökare visar sig vara en av kvällens bästa låtar, och därefter går det lite upp och ner i låtkvalité. Eget material i stort sett rakt igenom, med två undantag. Heter man Nisse Hellberg och skall spela covers då skall det givetvis vara Chuck Berry och en sjuhelsikes grym version av James Bond-temat. Aldrig dåligt, men allt material håller inte samma klass. Nisse och bandet håller dock klass hela vägen, alltid ett extra plus när basisten kör klassisk kontrabas (och som han gör det sedan) och att ha en "Goldfinger" på gitarr gör inte saken sämre. Mot senare av delen av konserten kör de låten "Någon måste göra jobbet", och jag tror att gänget på scen är väl medvetna om att de själva verkligen gör jobbet med den äran.

Dyrt Coverband

Konsert. Gene Simmons Band. Stora Scenen Liseberg, Göteborg. 31 juli 2024.

Ploj och skoj. Så känns det som att inställningen är från Kiss basist under denna spelning. Det ska pratas svenska, det dras upp folk från publiken i var och varannan låt,  det är kul en eller två gånger nkanske men det sedan upprepas i absurdum känns det bara enformigt. Det blir heller inte något riktigt flyt i konserten pga dessa gästsspel från publiken. 

Bandet är bra, men när det mest spelas Kiss-låtar uppblandat med lite Van Halen, Led Zeppelin och Motörhead känns det hela mest som ett väldigt dyrt coverband. Många otroligt bra låtar som inte lyfter såsom de hade kunnat. 

Trots allt, det är ändå Gene Simmons som står där på scenen. Han verkar ha väldigt roligt. Vi i publiken har också kul men tycker inte det gjort något om Gene Simmons Band hade tagit det hela lite mer på allvar.

Do ya feel lucky Punk? Yeah, Punk feel lucky!

Konsert. Generation Sex. Stora Scen Liseberg, Göteborg. 29 juni 2023.

 50% av Sex Pistols medlemmar och 50% Generation X medlemmar förenade sig och blev till superpunkbandet Sex Generation. Tony James, Steve Jones, Paul Cook tillsammans med frontfiguren Billy Idol är alla ikoner i Punkvärlden och i musikbranschen i stort. Denna kväll gjorde de sitt första framträdande någonsin på svensk mark. Och de gör som de ska, punkband som de är, håller det kort (spelar i 1 timme och 10 minuter inklusive extranummer) och låter bli att spela största hiten - Anarchy in the UK. Synd att man inte fick höra den sistnämnda, men måste ändå älska att de fortfarande är rebeller. De fyra är inga ungtuppar längre och Billy Idol är stelare än en betongklump, men det låter bra i stort sett rakt igenom hela konserten. Det märks att de har varit med länge, stensäkra på scen och har ett grymt driv i musiken. Det stora undantaget är väl i Generaton X's största hit "Dancing with Myself", där tappar Billy Idol sången fullständigt. Men totalt sett, kul för både band och publik. Det både sägs från scen och märks att de gamla punklegendarerna tycker det är väldigt roligt att spela dessa gamla låtar igen. Så svaret på Dirty Harrys fråga i rubriken är onekligen ett ganska rungande ja. 

Satorsverser

Konsert. Sator. Stora Scen Liseberg, Göteborg. 29 juni 2023

Det är första gången de står på denna scen sedan mitten på 90-talet säger de. Både bandet och publiken är väl numera något äldre, men Sator har lyckats överbrygga vägen mellan 1990-tal och 2020-tal rätt väl. Det är sväng och rock n roll, skinnpaj och solglasögen. Coola killar som fortfarande låter Sators så bra.