Europa dansar och ler... eller inte.

Ikväll drar det igång. Eurovison Song Contest 2011. Inte ens jag orkar bry mig. Men ändå för alla som inte bryr sig, följande länder tror jag kommer slåss om totalsegern i Düsseldorf på lördag.

Norge - Glada afrikarytmer med Disneykänsla.
England - Återförenat boyband (Blue) med oerhört välproducerad och proffsig låt. Eric Saade, gå och lägg dig.
Frankrike - Pampig och mäktig Opera-låt med Tommy Körberg-känsla.

Ett varningens finger även för Finland, Irland, Aszerbadjan och värdnationen Tyskland. Hade det inte varit för den extrema propagandan i Vitrysslands bidrag så hade defintivt de också varit med i leken. Dessutom har Italien en annorlunda och väldigt bra låt i sin comeback i tävlingen.
Sverige då? Om det blir final blir jag förvånad om Saades cyniska Eurovision-produkt klarar sig upp på övre halvan av resultatlistan. Jag ger honom en 14e plats.

Rätt låt vann!

Det fanns egentligen bara en tänkbar vinnare i årets Melodifestival. Och den vann också till slut, tack och lov. Gott så.

Men att The Moniker blev 3a och Sanna Nielsen 4a. Inte bara en skräll, utan också riktigt, riktigt otäckt. Hur tänkte ni där ärade jurygrupper och Svenska folket...

Vi har ett resultat.

Final! På lördag. Så här går det:

1. Eric Saade: Popular

2. Nicke Borg: Leaving Home

3. Sara Varga: Spring för livet

4. Danny Saucedo: In the Club

5. Linda Bengtzing: E det fel på mej

6. Playtones: The King

7. Brolle: 7 days and 7 nights

8. Sanna Nielsen: I'm in love

9. Swingfly: Me and my drum

1o: The Moniker: Oh my God!

Det mesta talar för att Eric Saade tar hem segern ganska enkelt. Det skulle dock kunna vara så att Saade, Saucedo och möjligtvis Brolle "själ" röster ifrån varandra. Då skulle Sara Varga kunna segla hela vägen upp i topp. Knappast någon skräll längre att hon kommer hamna högt upp i resultatlistan. Hon har ett brett stöd ute i Svea rike visade det sig i andra chansen. Skrällen tror jag däremot blir Nicke Borg som jag tror kommer placera sig väldig högt. Varför? Bra låt i en egen genre i finalen. Fungerar säkerligen både hos folket och hos juryn. Bengtzing och Playtones kommer säkerligen dra hem en hel del tittarröster men kommer kamma noll hos juryn.

Tror dock inte på Saade i Eurovision. Ytterligare ett cyniskt försök att "modernisera" (pyttsan! O detssamma gäller Danny och, för den delen, Love Generation.) a la Perelli och Ernman för att placera sig högt i Europa. Sluta upp med det tramset. Tänk inte så mycket, skicka en bra låt istället bara. Ur den aspekten borde vi skicka Nicke Borg till Tyskland...

I övrigt hade jag själv gärna sett Pernilla Andersson, Christian Walz, Sara Lumholdt och Linda Pritchard i finalen istället för The Moniker, Sanna Nielsen, Swingfly och Danny.

Dessutom tycker jag Anniela och Jonas Matsson hade helt ok låtar. Och Loreen hade grymt snygg scenshow.

Och tack svenska folket för att ni röstade bort Heffaklumpen Clamp och hennes änglar i Andra chansen.

Hade väldigt svårt att förstå hur The Moniker kunde gå vidare från Andra chansen. Men med närmare eftertanke: gör man om Nic and the Family's "Hej Monica" till "Heja Moniker" för att locka röster, då förtjänar man en finalplats. Detsamma gäller Sara Varga som hade den goda smaken att tolka Orup med "Hellre rösta på Varga"(Fast till skillnad mot Moniker så platsar faktiskt Varga's låt i finalen).

Så det så.

Investering

Årets Melodifestival-CD är nu inköpt. Så har jag, till slut, fått lyssna till årets alla 32 bidrag.

Sjukt dålig festival i år. Sjukt dålig.

Saade kommer få en promenadseger till Tyschkland. Playtones och Nicke Borg får slåss om andraplatsen. Danny får lita till sina fans, för hans låt håller inte.

Sedan får man ju lägga in en liten brasklapp för det nya jurysystemet. Där kan plötsligt allt hända. T ex kan Love Generation, om de nu tar sig till final, segla upp i toppskiktet med hjälp av juryn. Och hade det inte varit för juryn hade Bengtzing definitivt varit med och slagits om andraplatsen. Men Saade rår ingen på, inte ens juryn...

Annars så var ju Christian Walz låt en habil, välproducerad och proffisig poplåt. Men det fick han inte mycket för...

Den som Saade han va de...

Efter att ha missat de två första deltävlingarna av årets, vad jag förstått, hårt kritiserade Melodifestival fick jag idag se den tredje.

Först av allt: Jag är på Per Anderssons sida. Förhören med artisterna är helt briljanta. Fantastiskt roliga, nyskapande och troligtvis de bästa artistpresentationerna någonsin.

I övrigt var det som vanligt. En samling överproducerade melodier som låter, mer eller mindre, likadant, och en jäkla massa telefonröstande. Vilka två låtar som skulle gå vidare till final var lättgissat, och att Varga skulle ta sig till andra chansen var inte heller svårt att lista ut då den låten faktiskt stack ut. Shirleys Änglar tillhörde tidigare nämnda segement av överproducerade likalåtande melodier och kunde lika gärna blivit utbytt mot någon av övriga fyra tävlande (ja, kanske exklusive Alladin-kopian...).

Att Saade kommer ta hem hela rasket är väl redan ställt utanför alla tvivel. Fömodligen också att han hamnar på 18e plats (typ) i Eurovision. Men det är en helt annan historia.

Wo-oh-oh-oh-Wonderchild!

Vad jag missar under min semester:
Regn. Gråväder. Kyla. Isiga gator. Snö. Arbete. Härligt!
Men jag missar även de två första deltävlingarna av årets Melodifestival. Ok, jag överlever det. Jag kan till och med sträcka mig så långt som att det inte rör mig så mycket i ryggen alls (leve SVT Play!).

Men en kommentar till kommande Schlagercirkus är ju trots allt på sin plats:
Ett på förhand lite blekt med ändå rätt ok startfält. Ett gäng gamla Schlagerrävar som Sanna Nielsen, Elisabeth Andreassen, Shirley Clamp och, inte minst, Linda Bengtzing är med för 17e gången. Melody Club, Dilba och Brolle får håll 90- och 00-talspopens fana högt. Sedan finns givetvis diverse Idol och Fame Factory-deltagare utspridda i startfältet. Dessutom kryddas hela spektaklet med Lasse Stefanz och Babsan!?! Själv hoppas jag stenhårt på fantastiske Christian Walz och Backyard Babies Nicke Borg. Men jag tror att hela gänget kommer få se sig överkörda utav förra årets smetigaste tuggummi-artist: Erik Saade. Möjligtvis med konkurrens från Danny och The Playtones.

Men men. Facit får vi i mitten på mars.
Nu koncentrerar vi oss på Cubaton istället!
http://open.spotify.com/user/ante_ret/playlist/0MkWQg9XBZYStSBA8IgQug

Vamos a bailar!