Death by Snooze. Part 2.

Som tidigare nämnts så är jag en svår missbrukare av Snooze-funktionen på morgonen. JAG KOMMER INTE UPP UR SÄNGEN! Fick då ett tips om en klockradio som likt en helikopter flyger iväg när man stängt av den en gång. Läste häromdagen, i ett av alla dessa plastiga livstilsmagasin för män*, om en rullande klockradiokusin till ovan nämnda flygare. Helt sonika själ jag detta magasins roliga och beskrivande text om klockradion Clocky:

• Clocky är en väckaklocka?
• Clocky rullar iväg vid andra snoozningen och gömmer sig under sängen?
• Clocky tvingar dig att gå upp?
• Åtminstone första två morgnarna.
• Sen kommer Clocky eventuellt råka ut för en "olycka" involverandes en brant backe och strategiskt utplacerade trampminor.

Kanske skall testa... eller inte... eller bara lära sig gå upp i tid. Jag vet inte jag...

(*Moore nr 5 2009)

Death by Snooze.

Aaaargh! Om jag bara fick tag på den där bastarden som uppfann Snoozefunktionen! Jag kommer inte upp ur sängen på morgonen. Heeeeelt omöjligt. Att snooza i 1 ½ timme hör inte till ovanligheterna i mitt så kallade liv för tillfället. Efter ett tryck så är man förlorad in i den onda långa spiralen av korttidssömn. Blir så matt. Enligt artiklar publicerade i pressen för någon vecka sedan är det dessutom ohälsosamt med snooze. Det genererar ett dåligt sömnmönster. No shit Sherlock?! Snälla Tomten, ge mig morgon-självdisciplin i julklapp.

Pip-Pip-Pip-Pip-Pip