Sommartider Hej Hej!

Konsert, Roxette, Marknadsplatsen - Halmstad, 14 augusti 2010.

Lågt ställda förväntningar. Det skall inte stickas under stol med att det var det jag gick in med inför Roxette's konsert på Marknadsplatsen i Halmstad. Efter allt strul med biljetter, en konflikt som ofattbart nog inte var löst ens på själva konsertdagen, samt det som setts och hört om Marie's svaga form gjorde att mina förhoppningar på spelningen mest var att skulle bli 2 kul timmar men inte så mycket kvalitet. Att regnet, dessutom, stod som spön i backen gjorde ju inte saken bättre.

Biljettkonflikten löste sig tillfälligt under konsertkvällen och alla kom in. Regnet upphörde så fort vi kom in på arenan. Roxette kom in och övertygade från första stund. Per och Marie promenerade långsamt in på scenen kl 21:00, vinkade lite lätt till publiken, och mördaröppnade kvällen med en trio låtar, "Dressed for success", "Sleeping in my car" och "Opportunity Nox", och redan från start var stämningen på Marknadsplatsen nästintill magisk. Visst är det nostalgi. Visst är vissa låtar lite väl daterade och mossiga. Men när hit på hit radas upp och 20 000 personer i publiken sjunger med i nästan varje strof, då blir det bara... vackert. Marie's sång är inte alls så dålig som det skrivits om. Det skär sig ett par gånger vid höga toner, men överlag är det imponerande stabilt med tanke på vad hon gått igenom. Och allsången i "It must have been love" är nog det mäktigaste jag hört sedan "Pride" under U2's Popmart-turné 1997. Den enda riktiga plumpen i protokollet, i mitt tycke, är avslutande "The Look" som slarvars bort i något konstigt dansbandsarrangemang och inte riktigt blir den euforiska avslutning den borde blivit.

Den euforiska avslutning infinner sig till slut ändå. Efter några minuters jublande från publiken börjar det riggas om på scenen. Ett nytt trumset dras in. En farfisaorgel ställs på plats... Strax därefter kommer Gessle själv in och säger: "En kväll som denna ville vi bjuda på en liten surprise. Får jag presentera Gyllene Tider." Den överaskningen hade jag inte räknat med. Jublet är öronbedövande och när första takten i "Juni, juli, augusti" spelas kommer ståpälsen. Ett par utländska tjejer, framför oss i publiken, som varit väldigt aktiva under hela konserten ser nästan chockade ut över gensvaret Gyllene Tider får. Extas är ett ord som passar bra i sammanhanget. Därefter följer, självklart, "Sommartider" och en finstämd "När alla vännerna gått hem" med Marie på sång och både Gyllene och Roxette på scen.

Lågt ställda förväntningar kan vara bra. De hjälpte säkert till att förstärka wow-känslan på konserten. En konsert som förutom att det blev 2 roliga timmar till och med är årets, hitills, bästa konsertupplevelse.