En blandning av röda shorts, bröt och Göteborg

Konsert. Valter Nilsson och Stigberget. Pustervik, Göteborg. 2 april 2026.

Tack vare fina vänner lyckades jag lägga rabarber på en biljett till ett väldigt slutsålt Pustervik på Skärtorsdagen. En biljett för att få beskåda Göteborgs nya profet på musikhimlen, Valter Nilsson med hans band Stigberget. Fullsmockat med folk är bara förnamnet, det är trångt, trångt, trångt och varmt, varmt, varmt framför scen i väntan på konsertens start. 

När Valter äntrar scen blir det ett jäkla drag. Energin är over the top både på scen och i publiken. Göteborg älskar honom, och han verkar helt genuint älska Göteborg tillbaka. Han slår verkligen an en ton hos väldigt många, men hos mig når det inte riktigt fram. Han gör liksom vad som är förväntat, spelar omtolkningar av låtar som en annan, lite längre och gängligare, Göteborgsartist gjorde för 20 år sedan. Det är bara lite sämre, lite brötigare och med röda shorts. Men den höga energin och det fantastiska bandet gör att det svänger rejält om det lånade låtmaterialet. För tydlighetens skull skall det också sägas att jag är "all for" att det får lånas och stjälas i musikskapande, varför inte ta inspiration och bits and pieces från de som tidigare gjort det bra. Så inget fel i det egentligen.

Dessutom finns det ett par riktiga guldkorn i repertoaren. Han introducerar den ena med orden, nu skall vi alla sjunga samma sång samtidigt. Texten till Göteborg har fäst, allsången är imponerande. Det ögonblicket överträffas bara av Lukas, Dennis och Farsan med gästspel av alla de nämnda tre - då vrids mätarna till 11!

Kul kväll. Kul att Valter har gått från noll till hundra på ingen tid alls. Och även om jag inte är helt övertygad så ser jag verkligen fram emot att se honom igen på Bananpiren i sommar. Kommer gå in med lågt ställda förväntningar, och då kanske over the top-energin även fångar in mig.