En blandning av röda shorts, bröt och Göteborg

Konsert. Valter Nilsson och Stigberget. Pustervik, Göteborg. 2 april 2026.

Tack vare fina vänner lyckades jag lägga rabarber på en biljett till ett väldigt slutsålt Pustervik på Skärtorsdagen. En biljett för att få beskåda Göteborgs nya profet på musikhimlen, Valter Nilsson med hans band Stigberget. Fullsmockat med folk är bara förnamnet, det är trångt, trångt, trångt och varmt, varmt, varmt framför scen i väntan på konsertens start. 

När Valter äntrar scen blir det ett jäkla drag. Energin är over the top både på scen och i publiken. Göteborg älskar honom, och han verkar helt genuint älska Göteborg tillbaka. Han slår verkligen an en ton hos väldigt många, men hos mig når det inte riktigt fram. Han gör liksom vad som är förväntat, spelar omtolkningar av låtar som en annan, lite längre och gängligare, Göteborgsartist gjorde för 20 år sedan. Det är bara lite sämre, lite brötigare och med röda shorts. Men den höga energin och det fantastiska bandet gör att det svänger rejält om det lånade låtmaterialet. För tydlighetens skull skall det också sägas att jag är "all for" att det får lånas och stjälas i musikskapande, varför inte ta inspiration och bits and pieces från de som tidigare gjort det bra. Så inget fel i det egentligen.

Dessutom finns det ett par riktiga guldkorn i repertoaren. Han introducerar den ena med orden, nu skall vi alla sjunga samma sång samtidigt. Texten till Göteborg har fäst, allsången är imponerande. Det ögonblicket överträffas bara av Lukas, Dennis och Farsan med gästspel av alla de nämnda tre - då vrids mätarna till 11!

Kul kväll. Kul att Valter har gått från noll till hundra på ingen tid alls. Och även om jag inte är helt övertygad så ser jag verkligen fram emot att se honom igen på Bananpiren i sommar. Kommer gå in med lågt ställda förväntningar, och då kanske over the top-energin även fångar in mig.

Inte ett moln...

Konsert. Craving Clouds. Frilagret, Göteborg. 13 april 2017.
Påsken 2017 börjar bra. Och då menar jag väldigt bra, Den börjar med att de fyra herrarna i Craving Clouds levererar svängig rock med 70-talsfeeling. Extremt imponerande musikaliskt hantverk. Dessutom har de räddat sommaren med nya, men gamla, låten "Cloudy Summer". Så jädra bra låt. Ser verkligen fram emot att bandets första fullängdare skall släppas senare i år. Dessutom var det en välgörenhetskonsert - alla intäkter till UNHCR. We like. Påsken börjar bra...

Abrilo Abrilo

Minns solen. Minns värmen. Minns den osannolikt sena påsken. Minns kycklingen i ägget. Minns Pic-Nic. Minns Takfest. Minns trädgårdsyatzy. Minns April 2011.

Skottiscsccsh Påskiscsccsh

Tror knappt att detta är sant. Jag har just bokat min andra (2a!?!) Storbritannien-resa på en månad. Jag hatar detta ö-rike. Men, jag säger som senast: Va fan - de andra skulle ju dit. Så nu blir det Påsk i Skottland. Highlands, Connery, Wallace, Whiskey, kiltar, säckpipor och skotska rutor. Glasgow, heeeere I come!!!

Ägglossning.

Påsk 2009.

Allt medans Sverige bjöd på bästa tänkbara vårvädret susade jag medelst hyrbil fram på vägarana i sydsverige. Lund, Ängelhom, Laholm, Båstad och Halmstad blev alla förärade med besök. Påskfirande, goda vänner, äggätande, äggpyntande medelst både målning och videkvistar (?), grillning, strosande i solen i härliga Lund och Båstad, glassätande, gatstenskastning (?), linbansåkande m.m. Att köra bil på motorväg i solsken, med musik på hög volym, är ett klart underskattat nöje. Klara,1,1år och Ellen, 0,9år hjälpte definitivt till att förgylla denna avslappnande påsk. Klara bjöd t.o.m på sina första steg för mänskligheten under min visit. Way to go, Klara!

Bergamo - en italiensk pärla.

Jag spenderade påsken 2008 i Glenn Strömberg-land vilket också är känt som
Bergamo. Denna lilla pärla i Norra Italien som många passerar förbi väldigt snabbt med taxi, hyrbil eller tåg i jakten på Milano, Venedig eller någon annan av närområdets större och mer berömda städer.
Ack så trist att så är fallet då Bergamo är en så förträffligt vacker stad med så oerhört avslappnande tempo. Man möts av vänlighet, leenden och hjälpsamhet i mötena med lokalbefolkningen. Att man inte kommer så långt med engelskan i alla lägen har man gärna överseende med…

Detta besök i fick mig också att förstå varför den italienska matkultulturen erövrat världen.
Jag njöt i fulla drag av varje måltid. Klanderfri servicekänsla på varenda café och restaurang som besöktes.
Vårt sällskap hade en kväll bokat bord på fina restaurang Da Mimmo bland de små gatorna och gränderna i den gamla stadsdelen. Citti Alta eller gamla stan ligger på en höjd ovanför den nya delen av staden, runt omkring ser man snötäckta bergstoppar, ett storslaget landskap. En inramning som inte gör att man trivs mindre…

Måltiden som sedan serverades här, givetvis med samma hjärtliga och engagerade service som tidigare nämnts, var för mig det yttersta beviset på varför det Italienska köket blivit världsberömt.

Primo piatto:
En pastarätt som är en lokal specialitet från Bergamo ”Casoncelli alla Bergamasca”.
Pastaknyten fyllda med kalvfärs serverade med smörstekt skinka och Grana Padano-ost.
Oj, oj, oj. Smaksensation i all sin enkelhet. Kanske den bästa pastarätt jag någonsin ätit.

Secondo piatto:
Filletto, eller en oxfilé så mör och vällagad att den smälte i munnen. Till på köpet var den lindad i prouiscuttoskinka och serverad med en salsa verde, en grön sås på örter och pesto.
Så underbart gott.

Sedan avrundades det hela med en Creme caramel och ett glas Limoncello.

Fulländat!

Givetvis har man också under dagarna botaniserat i det goda kaffet, vinerna, ostarna, skinkan,
korven… ja listan kan göras hur lång som helst.

Hur som helst. Ryanair flyger direkt till Bergamo från Göteborg. En weekend hit rekommenderas å det varmaste. Finns inte tid eller möjlighet till detta, så spring omedelbart iväg och inhandla Glenn Strömbergs kokbok, "Med smak för Italien", där bl a receptet på ovan nämnda pastarätt finns att finna.

Buon Appetito, kamrater.