Tie your shoes! Move your ass!

Konsert. Scooter. Stage of Joy, Putte i Parken. 6 juli 2013.

Jump and rave! Fullkomligt skogstokiga tyskar. Extra allt av ljus, ljud, rök, pyro (nåja i vart fall små puffar till pyro) och sexiga dansare. Musik totalt utan hjärna. Men mycket, mycket roligt!

Konstnärligt

Konsert. Amanda Jenssen. Sun Stage, Putte i Parken. 6 juli 2013.
Hon är duktig. Det är ambitiöst. Men showen är för konstnärlig för att passa in på festival. Bör ses i mörk, rökfylld lokal med murrig inredning istället. Plus i kanten för charmigt mellansnack.

Inte större än sin senaste hit.

Konsert. Oskar Linnros. Sun Stage, Putte i Parken. 6 juli 2013.
Det är ett gammalt slitet uttryck. Men det stämmer väldigt väl in på Linnros framförande. Man är aldrig större än sin senaste hit. Det nya materialet håller inte samma kvalitet som det gamla. Konserten når därmed inte upp till samma klass som vid förra turnén.

Uffe kan. Uffe får.

Konsert. Ulf Lundell. Stage of Joy, Putte i Parken. 6 juli 2013.
Inga artister på festival får mer än max 1 1/2 timmes speltid. Uffe får spela i 2.
Vissa artister säger sig bli störda av ljuset och värmen i solgasset. Uffe torkar svetten i pannan, blundar och kör på. Uffe, Bark och resten av det grymma bandet gasar på med stenhårt riffande rockmangel i dansbandstakt utan tillfälle för återhämtning. Setet är i stort sett helt befriat från gamla säkra hits, ändå är det helt fascinerande bra hela vägen. Uffe kan!

Kungligt

Konsert. Håkan Hellström. Stage of Joy, Putte i Parken. 5 juli 2013.
Håkan är kung igen. Hit på hit. Allsång på allsång. Intensitet och energi. Och de nya låtarna är smått fantastiska... Efter flera år av besvikelser - Håkan är kung igen.

Skånska Ljud

Konsert. The Sounds. Sun Stage, Putte i Parken. 5 juli 2013.
Fett ös medvetslös! HELA parken, jag menar HELA parken bak till bakersta raden i öltältet, sjunger med i "Living in America".

PIP13

Festival. Putte i Parken 2013. Karlstad, 3-6 juli (varav mitt besök omfattade 5-6 juli).
Oj, det var så värt det. Att med bara några dagars framförhållning boka resa, boende och biljetter för att göra festivaltjejerna sällskap på årets Putte i Parken. Blev som en liten försmak på semestern (som ännu så länge är alldeles för långt bort). Lugnet. Myset. Solen. Festen. Musiken. Kort och gott - vilken skön helg!

Faster (FASTER), Harder (HARDER), Scooter (SCOOTER)!

Puttedags!
Så blir det plötsligt blixtvisit till Karlstad och Putte i Parken i helgen. Oväntat, men väldigt roligt.
Håkan, Uffe och Scooter på scen bland annat. SCOOTER...
PIP 2013

Karlstad behind the scenes

Expressen intervjuar Markus Krunegård under hans besök på Putte i Parken 2012.

Kul bilder, för oss som var där, både från festivalområdet och vårt hotell. Säkert inte lika kul för er som inte var där. Men håll till godo ändå.
Hela livet var ett Disco!

Lasse har hittat sitt format.

Konsert. Lars Winnerbäck. Stage of Joy, Putte i Parken. 7 juli 2012.

Jag har sett Lasse Winnerbäck ett antal gånger live tidigare. Han har ett rykte om sig att vara en sjujäkla liveartist. Jag har aldrig varit imponerad. För mig har han alltid varit bäst på skiva. Inför denna turné laddade han upp två sätt. 1 - genom att fimpa sitt gamla band Hovet för ett slags "All star"-band. 2 - genom att inte släppa något nytt material. Vet inte om det beror på dessa två antiteser i uppladdningen. Men plötsligt verkade det som att Winnerbäck har hittat sitt format. Plötsligt förstod jag mannens storhet. Det nya bandet är hårdare och rockigare. I brist på nytt material så blir det ju bara en massa favoriter. Till detta bjuds en konstnärlig och mycket läcker projicering i bakgrunden. Rätt vad det var hade Lars Winnerbäck och hans nya band bjussat på den absolut bästa konserten på hela Putte i Parken 2012. Plötsligt förstod jag mannens storhet. Ingen är gladare än jag.

Alla vill till himmelen...

Konsert. Timbuktu & Damn. Stage of Joy, Putte i Parken. 7 juli 2012.
Andra gången under denna festival som en artist sjunger textraden "Alla vill till himmelen". De stavar lite olika Jason och Joakim. Men de låter galet bra båda två. Fast på olika sätt. Just under dessa dagar slår ändå Timbuktu den gode Thåström ganska rejält på fingrarna. Vilken rytmisk glädjeexplosion denna härliga Skåning bjuder på. Den publikresponsen (ALLA dansar) han får går inte att jämföra med någon annan konsert på hela festivalen. Att säga att det svänger är en underdrift. Men jag säger det ändå. Det svänger. Herregud vad det svänger!

Vid tidpunkten, på festivalens sista dag, när Timbuktu gick av scenen hade vi just bevittnat festivalens bästa konsert. Men sista dagen hade mer att erbjuda...

37 grader Celsius är allting som behövs.

Konsert. Markus Krunegård. Sunstage, Putte i Parken. 7 juli 2012.

Hade väldigt högt uppskruvade förväntningar på denne Krunegård. Dels efter att ha sett en fantastisk spelning med honom som en del av Serenades i höstas. Inte heller minst tack vare hans senaste platta "Mänsklig värme" som är ett ofantligt starkt alster. Han håller för förväntningarna. Det är mycket energi. Inte en dålig låt, i stort sett hitkavalkad. Imponerande bakkatalog har han redan. The Arks gamle slagman, Sylvester Schlegel, på trummor. Bara en sån sak. Konserten avslutas med, i mitt tycke, Krunegårds bästa låt någonsin. Kentiga "Korallreven och Vintergatan". Kan bli hans variant av "747 "eller "Mannen i den Vita Hatten". Oväntat lite publik framför scenen bara. Han var värd mycket mer. Starkt jobbat ändå, Krunegård!

Storhetsvansinne är bra!

Konsert. Kent. Stage of Joy, Putte i Parken. 6 juli 2012.
Det sägs att Kent fått storhetsvansinne. Bara för att de håller presskonferens istället för att hålla traditionella intevjuer(krävs inte mycket för att klassas med storhetsvansinne i landet Sverige). Måste ju ändå bara älska de för det. Finns det något band i Sverige som kan kosta på sig att ha storhetsvansinne så är det ju ändå detta fenomenala rockband. Vilken show de bjuder på. Första låten spelas i ett litet garage som lämnas genom nödutgången. Jätte-Kent via bakprojektion innan ridån släpps till den stora scenen. Sedan mullrar de på i vanlig ordning. En sak är säker, Kent live gör dig aldrig besviken.

Hmmm

Konsert. Jonathan Johansson. Teaterscenen, Putte i Parken. 6 juli 2012.
Egentligen borde jag gilla detta. Det är ett sound som normalt tilltalar mig. Han sjunger bra. Bra scenspråk. Snygg scenografi. Låtarna känns som låtar som jag skulle kunna uppskatta. Men ändå är det bara fantastiska "Aldrig Ensam" som är bra.

Alla vill till himlen...

Konsert. Thåström. Stage of Joy, Putte i Parken. 5 juli 2012.

Alla vill till himlen, och åka limousin förstås. Som brukligt under en Thåströmspelning var det bara att ta plats och åka med hela vägen upp. Så även denna torsdagkväll på Putte i Parken 2012. Kraftfullt, mäktigt och en grymt bra avslutning på festivalens andra dag.

Han den där, vad heter're, vad heter han...

Konsert. Gavin Degraw. Stage of Joy, Putte i Parken. 5 juli 2012.

Oj, han svänger mycket mer än man tror. Men installera ett solarium i turnébussen. Det behöver han.

Panetoz kommer in och de skapar kaos...

Minikonsert. Panetoz. Sunstage, Putte i Parken. P3 Sommarsession. 5 juli 2012.

Efter att ha legat vid Vänerns strand och lapat sol hela förmiddagen började plötsligt ljud höras från festivalområdet. Kitty Jutbring introducerade P3 Sommarsession med Panetoz, Alina Devecerski och även med Stefan Holm på ett hörn. Kitty var oförberedd och allmänt dålig, Stefan var rolig och allmänt Holmsk, Alina var dålig och allmänt okarismatisk. Men Panetoz klev in med världens största leenden, en osannolik energi, härliga rytmer, en stoooor sommarhit och skapade kaos med väldigt få medel och en stor portion glädje. Roligt och ytterligare en utav festivalens stora överaskningar. Panetoz låg definitivt i toppen gällande bästa gensvar från publiken. Dansa/Pausa är efter detta för evigt inetsad bland de riktigt stora sommarhitsen, åtminstonde i min hjärna.

Gitarrfetisch

Konsert. Chris Cornell. Stage of Joy, Putte i Parken. 4 juli 2012.

Grym röst. Massa gitarrer. Tråkigt... Förutom Black hole sun.
Dessutom var det feltryck på hans turnéT-shirt. Enligt den spelade han i Berg, Sweden den 4 juli. Vilket jäkla berg? Vilken jäkla stad? Vad jag vet så var han i Karlstad... Ridå!

Drunken Gentlemen

Konsert. Flogging Molly. Stage of Joy, Putte i Parken. 4 juli 2012.

En av festivalens stora överraskningar. Briljanta, oerhört välklädda, Irländska gentlemän och tokstollar. Fast de är visst från USA. Men likafullt briljanta.

Trodde de skulle gå mig på Nerverna...

Konsert. Jakob Hellman & Nerverna. Teaterscenen, Putte i Parken. 4 juli 2012.
Första konserten på årets Putte i Parken för min del, var ironiskt nog med samma artist som jag såg dagen innan på taubescenen i Göteborg. För andra dagen i rad alltså, inför en sittande publik: Jakob Hellman & Nerverna. Jag var ju inte helt imponderad i Göteborg. Men oj vilken skillnad. Festivalformatet och tidsåtstramningen gjorde Hellman och hans band väldigt gott. Mindre spretigt, tajtare, bättre, roligare. Genialiska poplåtar i sin bästa form. Helt enkelt en väldigt bra inledning på årets festival.