50% av Sex Pistols medlemmar och 50% Generation X medlemmar förenade sig och blev till superpunkbandet Sex Generation. Tony James, Steve Jones, Paul Cook tillsammans med frontfiguren Billy Idol är alla ikoner i Punkvärlden och i musikbranschen i stort. Denna kväll gjorde de sitt första framträdande någonsin på svensk mark. Och de gör som de ska, punkband som de är, håller det kort (spelar i 1 timme och 10 minuter inklusive extranummer) och låter bli att spela största hiten - Anarchy in the UK. Synd att man inte fick höra den sistnämnda, men måste ändå älska att de fortfarande är rebeller. De fyra är inga ungtuppar längre och Billy Idol är stelare än en betongklump, men det låter bra i stort sett rakt igenom hela konserten. Det märks att de har varit med länge, stensäkra på scen och har ett grymt driv i musiken. Det stora undantaget är väl i Generaton X's största hit "Dancing with Myself", där tappar Billy Idol sången fullständigt. Men totalt sett, kul för både band och publik. Det både sägs från scen och märks att de gamla punklegendarerna tycker det är väldigt roligt att spela dessa gamla låtar igen. Så svaret på Dirty Harrys fråga i rubriken är onekligen ett ganska rungande ja.
fredag 30 juni 2023
Do ya feel lucky Punk? Yeah, Punk feel lucky!
Satorsverser
Konsert. Sator. Stora Scen Liseberg, Göteborg. 29 juni 2023
Det är första gången de står på denna scen sedan mitten på 90-talet säger de. Både bandet och publiken är väl numera något äldre, men Sator har lyckats överbrygga vägen mellan 1990-tal och 2020-tal rätt väl. Det är sväng och rock n roll, skinnpaj och solglasögen. Coola killar som fortfarande låter Sators så bra.
lördag 10 juni 2023
Feelgööd
Ryktet om Mötley Crüe's uselhet är betydligt överdrivet skulle jag säga. Visst, det kanske inte är bra alla gånger men i stort sett alltid roligt. Hit på hit avlöser varandra i ett rasande tempo. De löser också Vince Niels icke befintliga röstresurser på ett hyfsat sätt med background vocals, körsång och en massa reverb - funkar ändå. Och musikalist tycker jag resten av bandet låter tungt och bra. Sedan borde de kanske vakna upp och inse att det är 2023, känns inte helt ok med lättklädda dansare på scen samt att uppmana den kvinnliga delen av publiken att visa brösten - gubbsjukt så det förslår, Men, i stora drag, ett riktigt kul party i 1 timme och 30 minuter.
fredag 9 juni 2023
Do you wanna get Rocked? DEFinetely!
Snacka om att gå in och sätta ner foten. Att gå in och bevisa att gammal är äldst. Jäklar vilken spelning de meriterade rävarna i Def Leppard levererar från Festival Stage denna fantastiska sommarkväll. Det är en tung, fyllig och svulstig ljudbild som dunkar, river, riffar, rockar och fullkomligt kör över publiken. Allt låter bra, även de få mindre kända låtarna åker med på ett bananskal i den bombastiska ljudbilden och det skickliga hantverket från bandet. Kort: sjukt jäkla bra. Hysteria!
Inledningsraderna i deras låt Animal stämmer in rätt bra på vad som utspelade sig på det där fältet i Norje:
A wild ride ,Over stony ground, And such a lust for life, The circus comes to town!
Do you wanna taste it?
Kända från TV. Eller lite i alla fall, efter den oefterhärmliga vinjetten till DC-serien Peacemaker.
Norsk sjörövarrock med country-influenser. Medryckande och mycket bättre än förväntat.
Do you wanna taste it? Jovars, det här smakade rätt dejligt.
tisdag 6 juni 2023
Like Champions!
40 + 400 = tungt! Europe fyller 40 år, Göteborg fyller 400 år. Stadens invånare har gått man ur huse för att bevittna detta dubbla jubileum. Det gigantiska tältet är verkligen sprängfyllt. När bandet entrar scenen till tonerna av fantastiska "Walk the Earth" höjs tusentals händer i luften, jublet stiger och det tar inte många sekunder innan Joey Tempest har världens bredaste leende på läpparna. "Göteborg - vilket välkomnande ni ger oss" utbrister han innan de fortsätter med ömsom nyare material och ömsom äldre och hittigare material. Allt låter verkligen brutalt bra. Det är tungt och tight med oklanderlig sång. 40 års rutin och erfarenhet visar sig från sin absolut bästa sida. Ett formtoppat Europe som verkligen, precis som de sjunger i inledande låten, walk the Earth - like Champions!
Småstjärnorna
Matilda Sjöström från Steget och Det Brinner samlar några av sina finest Göteborska musikervänner på en och samma scen under Jubileumsfestivalen. Kanske inte den mest besökta tillställningen under festivalen, men definitivt en trevlig stund för oss som var där. Upplägget var att varje artist spelar runt 3 låtar vardera under 1 timme och 30 minuter. Det är kanske lite väl långsamt första halvtimmen men när Steget sätter igång därefter så ökar intensiteten och därefter blir det en väldigt angenäm åktur med Göteborg All Stars.
lördag 3 juni 2023
An Unexepectedly Suedeish Evening
De gamla britpopparna i Suede är verkligen ett bra liveband. Det märks att det finns tonvis med rutin och bandet är enormt samspelt efter årtionden tillsammans. Det är riviga gitarrer, bra sång och gott om energi.
Brett Andersson får också ett större och större leende på läpparna ju längre konserten går. Det märks att de uppriktigt njuter av gensvaret från den stora publiken i tältet. Tills slut utbrister Brett också: "This has been an unexpectedly lovely evening. I didn't know what to expect. But it is all about you, you are a lovely audience!". Kändes inte som något han bara sa, utan något han verkligen menade. Bör vara svårt att veta hur det kommer tas emot på en spelning som är gratis för hela stan, är inte direkt uteslutande hardcore-fans som dyker upp. Men bra blev det.
För egen del. Jovisst, det är precis som beskrivet ovan. Men jag har aldrig varit något stort fan av britpop. Oasis överraskade mig enormt en gång i tiden och körde över mig fullständigt som liveband. Det gör inte Suede. De är ett väldigt bra liveband, men de härstammar från fel årtionde - i min värld.
The Pale Blue Dot
Har länge tyckt att Salem Al Fakirs och Vincent Pontares projekt Vargas & Lagola förtjänar mer uppmärksamhet än vad de får. Ûbermusikaliska popgenier som snickrar ihop väldigt snygga låtar. Visst en av deras låtar har närmare 80 miljoner streams, men ändå - de förtjänar mer. Inledningvis tänker jag samma sak denna lite småkyliga, men fina sommarkväll på Göterborgs Jubileumsfestival. Det är glest mellan leden i publiken och Salem och Vincent får jobba emot solen som inte ger deras scenshow det svängrum som den kanske kan behöva. Det låter dock fantastiskt, redan från start. Antingen är det fler som uppmärksammar hur det låter, eller så är folk bara allmänt sena, men det fylls på ganska snabbt i publiken och snart får Vargas & Lagola en tidigare ganska död Frihamn att klappa, hoppa, dansa och hamna i stämning.
Konserten i sig är medryckande och riktigt bra. Som tidigare nämnt, otroligt välsnickrad pop som framförs av ett imponerande kompetent band (med Jesus på gitarr?!?). Full energi från både Fakir och Pontare från start till mål. Jag tänker att de ibland, i vissa delar, är lite som en manlig motsvarighet till First Aid Kit i sin stämsång. Vincent visar prov på att han brås på sin far med en del andliga och mässande inslag. Suggestiv och snygg scenshow som dock inte riktigt kommer sin rätt i solgasset. Ungefär mitt i konserten går bandet av och istället visas en film med en talad och textad monolog om vår jord, och hur vi behandlar den. The Pale Blue Dot - The only home we even know. Cherish it.
Fint så.