Naturvänlig Power - eller Knö daj in.

Konsert. Miriam Bryant. Kulturkalaset. Kungstorget, Göteborg. 3 September 2023.

Knökfullt när Göteborgs 400-årsjubileum avslutades. Såpass knökfullt att de fick stänga insläppet till Kungstorget. Miriam Bryant har sannerligen blivit en profet i sin egen stad. Och hon är värd publiktillströmmningen. Det är en synnerligen proffsig show hon bjuder på. Hon har också den stora publiken helt i sina händer. De följer minsta lilla vink från sångerskan, stäcker händerna i luften, klappar takten, tänder sina mobil-lampor när hon anvisar detta från scen. Stark allsång och mycket jubel. Men allra högst jubel får paradoxalt nog gästartisten Victor Leksell när han framför sin egen låt "Svag" samt duetten "Tystnar i luren" tillsammans med Bryant. Den sistnämnda är också en av kvällens bästa låtar. Just låtarna och Bryants repertoar kan jag personligen annars tycka är kvällens svaghet. På det stora hela är det inte många av hennes alster som fäster på mig. Men det är jag det, det är betydligt många fler som älskar hennes musik. En sång som lyfte sig väldigt under konserten var senaste singeln "Sarkofag", den fick en helt annan innebörd och djup när den tillägnades Miriams syster Sara som inte länge finns ibland oss. Starkt och fint. 

Totalt sett är det ändå kraftfullt och imponerande. Power i rösten. Power i bandet. Power i arrangemangen. Power i ljudet. Power i sceneffekterna - det sparas inte på såpbubblor, konfetti och rök. Miriam avbryter sig själv i de sista stroferna av sista låten och kommenterar scenröken "visst smakar det äckligt? Men det är i alla fall naturvänligt," Och det är trots allt lite passande, Miriam känns som en naturkraft där på scenen, en vänligt naturkraft. 

Godnatt, låt glädjen lysa er.

Jonergiskt

Konsert. Jon Lyster. Kulturkalaset. Bältesspännarparken, Göteborg. 3 september 2023.

Fullt med energi. Fullt med bra låtar. Dessvärre inte fullt med publik. Jon förtjänar fler som lyssnar och fler förtjänar att få lyssna på Jon. Så är det. Dessutom hotar han med att ett nytt album är på gång under nästa år. Bra det.

Lyssna, lyssna, lyssna noga.

Konsert. D-A-D. Kulturkalaset. Kungstorget, Göteborg. 1 september 2023.

Tre dagar in på Göteborgs 400-årsfirande såg jag Sveriges stora åttiotals-hårdrocksband framträda på bananpiren. Med tre dagar kvar av Göteborgs 400-årsfirande såg jag Danmarks stora åttiotals-hårdrocksband framträda på Kungstorget. Det första bandet heter Europe. Det anda bandet heter D-A-D. Båda är i högsta grad aktiva fortfarande. Båda består av ett gäng herrar i 60-årsåldern. Några saker skiljer dock de båda tillställningarna åt. Publiktillströmmningen - när Europe fullkomligt fyllde hela Bananpiren så är det väldigt glest mellan raderna på Kungstorget när D-A-D spelar. Europe är också ett enormt mycket proffsigare, tightare och seriösare band som håller tempot uppe och leverar rakt igenom hela konserten.  D-A-D känns ibland lite tramsiga i sin framtoning, de har heller inte material som håller för att fylla 1 timmer och 30 minuter i mitt tycke. Hade det bantats ner till 1 timme hade vi haft en betydligt mycket roligare konsert. Med det sagt, så är definitivt delar av konserten både bra och väldigt underhållande. Scendekorationen med en karusell är fantastisk, basistens basar är är galet over the top i sin design och mellansnacken på svensk-danska är ofta ganska roliga. "Lyssna, lyssna, lyssna noga" och "fattar ni vad jag säger" upprepas ofta. Vi får också höra att Göteborg är den bästa byn i Sverige. Kan ha låtit väldigt negativt i inledningen av detta inlägg, men det är trots allt en ganska roligt stund på Kungstorget och "Laugh n' 1/2" och "Sleeping my day away" är inga låter man skojar bort.  

Småstjärnorna

Konsert. Göteborg All Stars (Steget, Det Brinner, Alice B, Slowgold, Klara Goliger, Lovisa Samuelsson). Göteborg 400 år - Jubileumsfestivalen. Kajskjul 105. 5 juni 2023.

Matilda Sjöström från Steget och Det Brinner samlar några av sina finest Göteborska musikervänner  på en och samma scen under Jubileumsfestivalen. Kanske inte den mest besökta tillställningen under festivalen, men definitivt en trevlig stund för oss som var där. Upplägget var att varje artist spelar runt 3 låtar vardera under 1 timme och 30 minuter. Det är kanske lite väl långsamt första halvtimmen men när Steget sätter igång därefter så ökar intensiteten och därefter blir det en väldigt angenäm åktur med Göteborg All Stars.

An Unexepectedly Suedeish Evening

Konsert. Suede. Göteborg 400 år, Jubileumsfestivalen. Tältscenen, Frihamnen. Göteborg. 2 juni 2023.

De gamla britpopparna i Suede är verkligen ett bra liveband. Det märks att det finns tonvis med rutin och bandet är enormt samspelt efter årtionden tillsammans. Det är riviga gitarrer, bra sång och gott om energi.

Brett Andersson får också ett större och större leende på läpparna ju längre konserten går. Det märks att de uppriktigt njuter av gensvaret från den stora publiken i tältet. Tills slut utbrister Brett också: "This has been an unexpectedly lovely evening. I didn't know what to expect. But it is all about you, you are a lovely audience!". Kändes inte som något han bara sa, utan något han verkligen menade. Bör vara svårt att veta hur det kommer tas emot på en spelning som är gratis för hela stan, är inte direkt uteslutande hardcore-fans som dyker upp. Men bra blev det.

För egen del. Jovisst, det är precis som beskrivet ovan. Men jag har aldrig varit något stort fan av britpop. Oasis överraskade mig enormt en gång i tiden och körde över mig fullständigt som liveband. Det gör inte Suede. De är ett väldigt bra liveband, men de härstammar från fel årtionde - i min värld.

The Pale Blue Dot

Konsert. Vargas & Lagola. Göteborg 400 år - Jubileumsfestivalen. Utomhusscenen, Frihamnen. Göteborg. 2 juni 2023.

Har länge tyckt att Salem Al Fakirs och Vincent Pontares projekt Vargas & Lagola förtjänar mer uppmärksamhet än vad de får. Ûbermusikaliska popgenier som snickrar ihop väldigt snygga låtar. Visst en av deras låtar har närmare 80 miljoner streams, men ändå - de förtjänar mer. Inledningvis tänker jag samma sak denna lite småkyliga, men fina sommarkväll på Göterborgs Jubileumsfestival. Det är glest mellan leden i publiken och Salem och Vincent får jobba emot solen som inte ger deras scenshow det svängrum som den kanske kan behöva. Det låter dock fantastiskt, redan från start. Antingen är det fler som uppmärksammar hur det låter, eller så är folk bara allmänt sena, men det fylls på ganska snabbt i publiken och snart får Vargas & Lagola en tidigare ganska död Frihamn att klappa, hoppa, dansa och hamna i stämning. 

Konserten i sig är medryckande och riktigt bra. Som tidigare nämnt, otroligt välsnickrad pop som framförs av ett imponerande kompetent band (med Jesus på gitarr?!?). Full energi från både Fakir och Pontare från start till mål. Jag tänker att de ibland, i vissa delar, är lite som en manlig motsvarighet till First Aid Kit i sin stämsång. Vincent visar prov på att han brås på sin far med en del andliga och mässande inslag. Suggestiv och snygg scenshow som dock inte riktigt kommer sin rätt i solgasset. Ungefär mitt i konserten går bandet av och istället visas en film med en talad och textad monolog om vår jord, och hur vi behandlar den. The Pale Blue Dot - The only home we even know. Cherish it.

Fint så.