Gammal är äldst! Det bevisar Alice Cooper verkligen när han är avslutande akt på Festival Stage under Sweden Rock 2024. 76 år gammal förefaller han närmast piggare än någonsin och rösten är fullt i behåll. Han bränner av 1 timme och 30 minuter hitskavalkad från hans 55-åriga (!) karriär. Som sig bör bjuds det också på show med skräck-tema komplett med tvångströja, Frankenstein, pytonorm och giljotin. Kul, bra, imponerande och en mycket värdig finalakt på årets festival.
Glöd i ögonen. Mycket humor. Massvis med energi. Inte minst en fantastisk röst och ett lika fantastiskt band. Bruce Dickinsons solo-katalog är sannerligen inte särskilt välkänd för mig. Är väl egentligen bara en låt jag på riktigt känner igen under konserten, ändå nästan trollbinder Dickinson och company en rakt igenom. Helt enkelt briljant av den gode Maiden-sångaren.
Svängig rock med extroverta britter i kul scenkostymer. Lite problem med ljudet, men det går att leva med. Desto värre då med attityden från sångaren som ganska tydligt blir tjurig över för klent gensvar från publiken. Han håller trots allt upp energin ganska väl och när storhitten "I belive in a thing called love" ljuder över gräsfältet är nog både bandet och publiken ganska nöjda med konserten - det är i alla fall jag.
Konsert. Scarlet. Blåkläder Stage. Sweden Rock Festival, Norje. 8 juni 2024.
Melodifestival-aktuella Scarlet fick den otacksamma uppgiften att inleda på morgonkvisten (nåja, kl 11:30 är tidigt i alla fall) på Sweden Rock Festivals sista dag. Ändå ganska många som är vakna och befinner sig framför scen. Publiken får sig en hyfsad spelning till frukost. Det är hårt, sminkat och koreograferat. Trist att de inte kör med liveband, istället ackompanjeras duon av en DJ och två dansare. Låtmässigt är det mest Melodifestival-låten Cirkus X som tilltalar mig på riktigt, men det finns ett par passager till under konserten som flyger ganska väl. En effektfull cirkus till frukostmacka.
Ryktet om Mötley Crüe's uselhet är betydligt överdrivet skulle jag säga. Visst, det kanske inte är bra alla gånger men i stort sett alltid roligt. Hit på hit avlöser varandra i ett rasande tempo. De löser också Vince Niels icke befintliga röstresurser på ett hyfsat sätt med background vocals, körsång och en massa reverb - funkar ändå. Och musikalist tycker jag resten av bandet låter tungt och bra. Sedan borde de kanske vakna upp och inse att det är 2023, känns inte helt ok med lättklädda dansare på scen samt att uppmana den kvinnliga delen av publiken att visa brösten - gubbsjukt så det förslår, Men, i stora drag, ett riktigt kul party i 1 timme och 30 minuter.
Snacka om att gå in och sätta ner foten. Att gå in och bevisa att gammal är äldst. Jäklar vilken spelning de meriterade rävarna i Def Leppard levererar från Festival Stage denna fantastiska sommarkväll. Det är en tung, fyllig och svulstig ljudbild som dunkar, river, riffar, rockar och fullkomligt kör över publiken. Allt låter bra, även de få mindre kända låtarna åker med på ett bananskal i den bombastiska ljudbilden och det skickliga hantverket från bandet. Kort: sjukt jäkla bra. Hysteria!
Inledningsraderna i deras låt Animal stämmer in rätt bra på vad som utspelade sig på det där fältet i Norje:
A wild ride ,Over stony ground, And such a lust for life, The circus comes to town!
.jpg)
Kända från TV. Eller lite i alla fall, efter den oefterhärmliga vinjetten till DC-serien Peacemaker.
Norsk sjörövarrock med country-influenser. Medryckande och mycket bättre än förväntat.
Do you wanna taste it? Jovars, det här smakade rätt dejligt.
