Enda gången jag tidigare sett Mando Diao live var i tidernas begynnelse, på Kalasturnén 2002 tillsammans med Kent, Thåström, The Hellacopters och Varanteatern. Då agerade ett ungt Mando Diao förband på en mindre scen, jag minns att jag tyckte de var skramliga men energiska och lite småtråkiga. 22 år senare agerar de inte längre förband, utan är en väletablerad akt och ett av Sveriges största rockband. Det är fortfarande hög energi, med de är inte längre särskilt skramliga utan låter tunga, tighta och samspelta - helt enkelt ett riktigt vasst liveband. Ändå är det något som inte riktigt tilltalar mig, jag tittar på klockan redan efter 15 minuter och tänker: "va, har det inte gått längre tid?". Tiden går helt enkelt långsamt i Dalkarlarnas sällskap. De har spelat i över 1 timme innan de börjar släppa lös sin hits, men då är det redan för sent för att jag skall vakna till. Så trots att de är ett sjuhelsikes bra livemaskineri så är det precis som för 22 år sedan - lite småtråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar