12 000 personer. Så många samlades denna fina sommarkväll på Bananpiren för att se den hypade Göteborgs-sonen Valter Nilsson. Visst, biljetterna kostade bara 200 kr/styck, men ändå. Under kvällen lanserades även, via en vädigt rolig promotion-film, en spelning på Scandinavium som även den sålde slut på typ 1 dygn. Det är drag efter Valter Nilsson. Är han förtjänt av draget då? Ja och nej i min mening. Valter Nilsson och hans band Stigberget är riktigt tighta och bra, det låter överlag väldigt om dem. Det finns också en del låtar som som är riktiga bangers, men jag tycker ändå fortfarande att det känns lite Fattigmans-Håkan över upplägget. Han har t.o.m. snott Håkans lite urvattnade gästartister i form av Kapten Röd och Sarah Klang. Håkan själv hade en spelning i Gävle, men det känns högst sannolikt att han dyker upp i Scandinavium istället.
Oavsett är det svårt att inte tycke om människan Valter Nilsson, han har så mycket själ och hjärta. Samlar in närmare en halv miljon till Stadsmissionen. Tydligt och genuint glad och överväldigad av publiken gensvar. Utöver det är Bananpiren med kranarna och Göta Älv som kuliss den perfekta omgivningen för Valters arebetarklass-rock. Fint så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar