Brian Johnson är fåordig mellan låtarna, men han utbrister vid ett tillfälle: "Holy Shit!", som en slags svar på publikresponsen. Och jag kan bara hålla med. Holy shit vilken otrolig överkörning detta var. Nästan chockerande bra av dessa gamla legendariska gubbar. Måhända att Brian Johnson inte säger så mycket, men istället låter han sången tala - hans karaktäristiska raspiga röst låter som om det vore 80-tal konserten igenom. Angus Young studsar runt i sin skoluniform (blå och gul kvällen till ära) och lirar gitarr som om ingenting hänt med honom heller sedan nyss nämnda decennium. Övriga i bandet förtjänar ett omnämnande även de, för satan vad bra det låter. Och satan vad högt de spelar, för en gång skull behövde jag använda öronproppar. Dessutom känns hela showen väldigt påkostad, egentligen inget superspeciellt men det märks att det är genomtänkt och top of the line rakt igenom. Inte att förglömma: låtarna. Dessa Australiensare sitter sannerligen på en hel hög med riktiga bangers och de största hitsen pytsar de ut på väl valda tillfällen under hela konserten (Thunderstruck bränner de av som låt nummer 5, bara en sån sak) så det blir aldrig en död stund. När kanonerna bränner av tillsammans med fyrverkerierna i avslutningen och krutröken ligger tung över Ullevi så är det bara att fullständigt kapitulera, salutera och än en gång säga: Holy Shit!
fredag 1 augusti 2025
lördag 7 juni 2025
Går för Glory, men når inte dit.
Cool scen. Uruselt ljud. Ok konsert.
Gästartister: Sarah Klang, Björn Gustafsson, Miriam Bryant och Nisse, 13 år.
Håkan på Ullevi. Återigen fick jag bevisat för mig att Håkan inte skall ses på denna jättearena. Det behövs mindre och mer intima arenor för att det skall bli riktigt bra. I detta fall var dessutom ljudet otroligt dåligt, vilket gjorde att det aldrig blev något riktigt tryck. Scenen var dock det coolaste och största jag sett från en svensk artist. Placerad mitt på innerplan för att alla skulle komma nära, men samtidigt kommer också alla långt ifrån stundtals. Som publik, framförallt på ståplats, är inte lösningen optimal. Men cool och imponerande, verkligen!
Håkan och bandet ser ut att njuta och ha väldigt roligt. Inte konstigt när publiken, besående av Ullevis nya publikrekord 73 162 personer, sjunger med och dansar till det mesta i repertoaren.
Trots att inte jag själv var helt imponerad så fanns det delar som stack ut. Kvällens bästa var helt klart nya låten "Gå för Glory", en riktig banger. "Känn ingen sorg för mig Göteborg" är också en riktigt ångvält denna kväll. "Det kommer aldrig vara över för mig" är alltid bra och "Din tid kommer" skapar puls. Miriam Bryant och framförallt Sarah Klang kom in och sjöng fantastiskt. Björn Gustafssons gästspel av överraskande, uppiggande och roligt. En av kvällens finaste stunder var när Nisse, 13 år, fick komma in och sjunga "Nordhemsgatan leder rakt in i himlen". Annars vad gäller gästartisterna, finns det verkligen inga andra gästartister än Miriam Bryant? Och det allra mest uppfriskande hade ändå varit om det inte var några gästartister överhuvudtaget, känns väldigt gjort.
Shout out till de avslutande fyrverkerierna gick verkligen inte av för hackor.
Orosmoment för de som skall se lördagens konsert: kommer Håkan kunna sjunga överhuvudtaget? Rösten höll verkligen dåligt denna nationaldag.
Avslutningsvis och återigen. Cool scen. Uruselt ljud. Ok konsert. Inte mer än så.
söndag 28 augusti 2022
Kejsarens nya kläder
Först av allt: 71 977 personer besökte Ullevi lördagen den 27 augusti 2022. Publikrekord. Håkan Hellström har sannerligen blivit ett fenomen och en profet i sin egen hemstad. Respekt.
Jag hade initialt inga planer på att gå på någon av de fyra framflyttade konserterna, men spontanköpte en biljett en halvtimme innan finalkonserten. Och var det då ett bra beslut?
Vad ska man säga om spelningen? Bra. Men inte bäst. Imponerande show han satt ihop. Håkan har verkligen dragit på sig arenaartist-kostymen på allvar, men frågan är om den passar honom så bra egentligen? Känns lite pålagt och krystat när han gör Michael Jackson-imitationer och ålar runt på scen. Men visst, han gör det ändå bra. Han har kommit en bit sedan han hittade en Rolling Stone Magazine på en spårvagn och upptäckte att livet kunde bestå av mer än lördagsgodis och läxor, som han berättar i en rolig anekdot.lördag 30 juli 2022
Pang Boom KRASCH!
Absolut den fetaste scenen och häftigaste scenshowen jag sett sedan U2s Popmart Tour 1997. Det smäller och det eldas och det låter. Gott så (fast mitt i allt det storslagna hade de itte-bitte-små storbildsskärmar, eller småbildsskärmar då. Obegribligt). Men utöver det så fungerar det inte för mig. Konserten blir på något sätt som ett enda långt skramlande och mullrande. Inte en de låtarna som jag faktiskt känner igen och gillar lyfter, de blir snarare sämre än bättre live. Så totalt sett, trots bomber och granater, blir det ganska tråkigt. Men det är ju bara jag, vet att det är runt 160 000 andra som tycker precis tvärtom. Med andra ord kan de Tyschka industrirockarna vända hem till Deutschland ganska nöjda med sitt tredagars-jobb i Göteborg.
tisdag 27 juni 2017
Kallt spel
Coldplay levererar precis vad man förväntat sig de skulle leverera under denna iskalla junikväll i Göteborg. En stor och påkostad arenashow och radioskval uppumpad med anabola. De spelar ut alla kort i arenakonsert-boken: pyroteknik, konfetti, fyrverkerier, ballonger, laser, tekniska prylar hos publiken som lyser och blinkar samt handbokens standardförfarande i att få igång en publik från scen (och jag lovar - jag har aldrig sett ett sådant överflöd av fyrverkerier och konfetti på någon konsert någonsin). Det fungerar. Det blir en sällan skådad feststämning på Ullevi. Men för egen del tycker jag att det mitt i allt detta överdåd av effekter känns lite slätstruket, ointressant och tillrättalagt. Det är allt för få gånger det riktigt brinner till, som i en fantastisk "Fix you" eller "Viva la vida". Att Chris Martin dessutom fiskat upp ett par strofer av "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och får igång allsång på den är både oväntat och roligt. Men för mig saknas ändå något. Något mer (hur nu det är möjligt) skulle behövas för att värma mig i den kalla sommarnatten.
torsdag 8 december 2016
Not in this lifetime...
Biljetthögen för 2017 växer lavinartat. Smått osannolikt hur maj-juni nästa år ser ut på konsertfronten.
10 maj: Kiss, Kissworld tour. Scandinavium, Göteborg.
26 juni: Coldplay, A head full of dreams tour. Ullevi, Göteborg.
29 juni: Guns N' Roses, Not in this lifetime tour. Friends Arena, Stockholm.
Ser mycket fram emot de alla, men de sistnämnda smäller absolut högst. Guns N' Roses. Äntligen!
måndag 6 juni 2016
Solen i ögonen
Inledningsvis, det är sannerligen imponerande hur Håkan Hellström och hans band tar sig an Ullevi och levererar över 3 timmar högklassig arenakonsert.
Den underbara sommarkvällen bjuder, förutom på en härlig inramning, också på solen i ögonen på vår läktarplats under konsertens första 45 minuter. Blir lite svårt att se vad som händer på scen, trots det är de två inledande låtarna (" 2 steg från Paradise" och "Mitt Gullbergskajs paradis")bland konsertens höjdpunkter. Dessa tillsammans med de nummer som gästas av Miriam Bryant (vilken kemi Hellström/Bryant har) och Thåström (Herregud, Thåström!), samt givetvis "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och "Det kommer aldrig va över för mig" mot slutet. Och fyrverkerierna, galet vilka fyrverkerier. Även "En midsommarnatts dröm" och nya "Din tid kommer" imponerar.
Däremellan kan jag dock uppleva att det kanske var lite svajigt bitvis. Känns som att de som skulle kunna ha blivit magiskt, lite grann tappas bort i vissa partier under kvällen. Lite för långa lugna partier ibland, några av de äldsta låtarna som "En vän med en bil" och "Ramlar" känns i detta formatet... ja, gamla. Även de på förhand självklara höjdarna "Hurricane Gilbert" med Daniel Gilberts återkomst och "Kom igen Lena" når inte riktigt ända fram (om det beror på att vi sitter högt, och långt bort på läktaren eller något annat kan jag inte sätta fingret på). Sedan känns det nästan som att det är FÖR många gästartister och lite för mycket experimenterande med låtarna. Kör på istället.
Också måste ju bara publiken omnämnas - vilken publik han har, Hellström. Allsången ekar över halva Göteborg och läktarplats är mer eller mindre ståplats genom större delen av konserten. Bara det skapar känsla. Bättre än världsklass på det.
Avslutningsvis, det är sannerligen imponerande hur Håkan Hellström och hans band tar sig an Ullevi och levererar över 3 timmar högklassig arenakonsert.
fredag 3 juni 2016
2 steg från Ullevi
Det sägs att det var magiskt den där kvällen på Ullevi 2014. Då var jag inte där. Denna gång spelar den store Göteborgssonen två kvällar i rad på samma arena. Återstår att se om det kommer skapas magi även denna gång...
lördag 13 juni 2015
Shit Happens
Märkligt, galet, unikt. Mycket märkligt, galet, unikt. Efter två låtar faller Dave Grohl av scenen och bryter benet. Förvirring uppstår, resten av bandet spelar covers och publiken är mest konfunderad. Är det ett skämt eller är det på riktigt? Efter ett antal covers kan så Dave fortsätta konserten, sittande på en stol och med gipsat ben. Så klart skönt att konserten kunde fullföljas, men den tappar flyt och driv till följd av olyckshändelsen. Det blir osammanhängande och konstigt men det skapar även en nerv som är ojämförbar med något annat. Det berättas att bandet varit med om mycket galet, men detta är det absolut galnaste. Sedan skalar Dave ner det till två ord: "We have an American saying - Shit happens. Shit happens!". Så sant. Som spelning totalt sett inget vidare värst egentligen, men hyllningen av det medicinska teamet i "My Hero" och avslutningen är helt magnifik med en smått osannolik allsång och publikrespons under "Best of me" samt Dave Grohls tårfyllda ögon när han från hjärtat säger att det var "the best concert on the tour" och de aldrig kommer glömma denna spelning. Jag tror honom. Det här kommer bli en klassiker. Och jag var där.


























