67,5. Det är nuvarande genomsnittsålder på de 5 rutinerade musikanterna som står på Lisebergs scen denna afton. 1967. Det är året bandet bildades. Nu är det 2016 och det hela känns ändå fortfarande relevant, även om det också samtidigt märks att det härstammar från en helt annan tid. Att det är rutinerade musikanter står omedelbart utom allt rimligt tvivel. Det låter fantastiskt om bandet och de kan sannerligen hantera sina instrument. Dessutom är Ian Gillan's nu 70-åriga stämma oerhört välbevarad. Den karaktäristiska orgeln skapar hela tiden ett tungt och igenkännligt sound som vilar över hela spelningen. Vet inte om det är rutinen eller att det härstammar från en annan tid som gör det, men bandet har också en alltför stor förkärlek till att jamma och köra solon. Bitvis undrar man nästan om det är en Jazz-kvintett på scen, och inte ett av historiens största Heavy Metal-band. Jam-orgierna gör att det till viss del blir lite tröttsamt och utdraget, men samtidigt låter Deep Purple kanske som allra bäst när de spinner loss på detta sätt - ambivalent. Hur som helst på det stora hela låter det väldigt bra, det gungar på skönt genom hela konserten och när "det där riffet" helt plötsligt kommer efter ca 1 timme och 30 minuter då får man nästan nypa sig i armen. "Smoke on the Water" med Deep Purple, live på scen, nu 2016. Bara den upplevelsen. När det sedan avslutats de med "Hush" och "Black Night" kunde vi och övriga i den stora publiken vandra hemåt rätt nöjda under sommarnattens fire in the sky.
