Efter lång väntan, sedan biljetterna köptes i november - och innan dess sisådär 15-20 år, fick jag till slut möjligheten att se Texas stoltheter ZZ Top live on stage. Och de motsvarade verkligen förväntningarna. Föredömligt kort spelning som klockade in på under 1 timme och 30 minuter, alla kollegor i branschen - se och lär. På den tiden körde de verkligen på. Gitarr-riff på gitarr-riff, rock, blues och boogie. Massvis med härliga hits men också någon lite mer udda låt. Saknade "Doubleback" och "Rough Boy" men annars ett ganska helgjutet set. Deras outfits och extremt charmiga och karakteristiska synkroniserade rörelser motsvarade också förväntningarna. Coola som få är de. Att endast tre personer kan låta så oerhört kraftfullt på scen är imponerande. ZZ Top, efter 50 år - fortfarande på topp.
torsdag 2 juli 2026
Skramlar på
Otacksam uppgift att värma upp för ZZ Top. Ingen är där för att lyssna på Sator, och det märks. Gensvaret från publiken är, milt sagt, ljummet. Men Sator skramlar på och gör vad de kan för att väcka Malmö Arena, och gör en hyfsat habil spelning utefter förutsättningarna.
tisdag 24 februari 2026
Maxad Matiné. Comin' up Comin' up!
Att se Melodifestivalen live är alltid kul. Väldigt kul att få dela det med syskon och syskonbarn denna gång efter att dessa fått denna upplevelse i födelsedagspresent och julklapp. Mycket trevlig eftermiddag i Malmö Arena, där vi hade mycket bra platser på parkett med närhet till både scen och Green room. Det är sannerligen en imponerande produktion som SVT släpar runt genom Sverige i 6 veckor. Vilken maffig scen, LED-vägg och teknik. Överlag bra stämning, även om publiken stundtals var lite trött och det kändes som att vi var de enda som applåderade.
Programmet i sig denna lördag var godkänt. Stabilt jobb av programledarna, även om skämten inte riktigt flyger. Stjärnspäckade mellanakter med Oskar Linnros och E-Type. Den sistnämnda fick förmodligen förställningens största jubel.
Bidragen då? Njä, inte mycket att hänga i granen. Cimberly, Timo Räisinen, Meira Omar, Felix Manu, Erika Jonsson och Smash Into Pieces stod för underhållningen och det var väl egentligen inget av detta som föll mig på läppen. Smash brakade på med dyr och stor show, Timo är ändå Timo och Meira levererar en catchy och betydligt bättre låt än förra året. Kvällens bästa, i mitt tycke, var Felix Manu som samtidigt hade den absolut sämsta scenshowen. Men det var på något sätt skönt med det lågmälda och mer low-fi mitt i allt Mello-brus.
I övrigt är det ett något motbjudande kommersiellt spektakel med mängder av sponsorer och allmän försäljning som gör vad de kan för att lura besökarna att köpa allsköns plastprodukter och sötsaker. Alldeles säkert lukrativt. Var kanske tur att det var så mycket folk så att det knappt gick att röra sig bland alla dessa knallar.
Nåjaaaa, kul var det i alla fall tyckte alla i vårt sällskap. Nästa gång är det kanske dags att satsa på ett besök på finalen i Stockholm?
söndag 1 december 2019
Vinter kan var rätt bra ändå
Överraskande bra. Verkligen en överraskande bra show. Hade förväntat mig något Diggiloo-igt med massvis av covers uppblandat med jul-låtar. Istället låter Vintergalan sina artister sjunga eget material rakt igenom, det hedrar dem verkligen. Alla fem artisterna sjunger fantastiskt och håller en överlag hög nivå. Molly Sandén är väl den som lyser starkast i ensemblen i mitt tycke. Robert Pettersson med sina Takida- och Stiftelsen-alster får absolut mest publikrespons i arenan. Pernilla Wahlgren är den som överraska mig mest, vilken sångröst hon besitter fortfarande och det är allt kul drag i hennes gamla dängor. Fem rutinerade superproffs på scen helt enkelt, i en överraskande bra show.
.jpg)
.jpg)












