Nostalgia

Bio. Top Gun: Maverick. Filmstaden Bergakungen, Göteborg. 28 maj 2022.

Ett hutlöst flörtande med originalfilmen. Scen efter scen från 1986 kopieras och återges med en twist i 2022 års tappning. En film som nästan helt och hållet bygger på igenkänning och nostalgi. Låter inte som det skulle vara bra. Men det är precis vad det är - riktigt bra. Cruise och company lyckas med konststycket göra denna upprepning och nostalgitripp till något oerhört charmigt och underhållande. Musiken, ljuset, flygscenerna och inte minst det emotionella. De lyckas skapa känsla och ståpäls om och om igen. Någonstans var det tydligen precis det här man ville ha av en uppföljare till Top Gun - nostalgi och upprepning.

Sagan är slut

Bio. Premiär. Star Wars: The Rise of Skywalker. Filmstaden Bergakungen, Göteborg. 18 dec 2019.
Så var sagan slut. Efter 42 år och 9 filmer får vi nu aldrig (eller?) mer återknyta bekantskapen med ätten Skywalker. Måste erkänna att det känns rätt jobbigt, har trots allt växt upp med dessa filmer och detta härliga universum. Men desto bättre då att JJ Abrams räddar upp debaklet i "The Last Jedi" med en fartfylld och mycket värdig avslutning av filmsviten. Det är överhuvudtaget en väldigt JJ Abramsk film. Från start till mål är det full fart, men ändå med tillräckliga andningshål inemellan. Precis som i "The Force Awakens" fångar JJ känslan från originaltrilogin samtidigt som han på ett hel självklart sätt placerar produktionen i 2000-talet. Känns lite som någon slags korsning mellan "The Force Awakens" och "Return of the Jedi". Härligt och bra skådespel och underbart samspel mellan huvudkaraktärerna. Och på ett oerhört aktingsvärt och respektabelt sätt vävs Leia in i historien trots Carrie Fishers bortgång. Och musiken, får verkligen inte glömma musiken, John Williams Briljerar. Visst, det finns saker att anmärka på som en ibland lite väl krystad handling, återigen lite väl mycket lån från originaltrilogin och förutsägbarhet. Men på det stora hela är "The Rise of Skywalker" ett charmant sista äventyr i en fjärran galax, och säcken knyts ihop med respekt och anknytning till alla de föregående filmerna.
Så räddar man upp en trilogi. Så avslutar man en klassisk filmserie. Värdigt.

Ingen Soffpotatis.

Bio. James Bond - Spectre.
Klassisk Bond is back. Inleds med spektakulär öppningsscen under Dia de los Muertes i Mexico City - med en behändigt placerad soffa som humoristisk höjdpunkt. Och just humorn är en av grundpelarna i filmen,den fjärde med Daniel Craig som den Brittiske agenten (den 24e, eller 25e beroende på hur man räknar, i franchisen), som gör att det hela känns mycket mer klassisk Bond än det gjort i de tre föregångarna. Dessutom, stor fåordig och oövervinnlig bov slåss på tåg, återkomsten av klassisk skurk och organisation, löjeväckande raggningsrepliker (som, så klart, går hem), och en aldrig sinande ström av explosioner, biljakter, flyg- och helikopterjakter, hus som rasar och allsköns action plus fullkomligt urläckert filmfoto. Roligt också att M, Q och Moneypenny får lite större utrymme och fältarbete. Att det fullkomligt regnar logiska luckor över filmen kan jag mer än gärna leva med när det hela är så vansinnigt underhållande. Bond is back. Klassisk Bond is back!

In your face!

 

Konsert. Kapten Hurricane. GFF-Gården, Majorna Göteborg. 4 maj 2013.
Öga mot öga. Ansikte mot ansikte. Oerhört närgånget. Det var så Kapten Hurricane mötte sin publik med sin progg-punk-Thåström-Tommy "Black" Nilssoniga och fartfyllda spelning. Mycket underhållande. Över huvud taget en mycket underhållande Dônar-fest, i regi utav SUNAB, som avnjöts på VIP-hyllan. Tack SUNAB!
Dônar-playlist: Dönar