Det är kvällen för Bob Hunds näst sista konsert någonsin. Fem minuter innan konsertstart rullar det igång tunga basgångar från scen, ovanpå det viskas det fram "Hur ska det gå?" upprepade gånger. Redan där känns det väldigt Bob Hundskt. Och så fortsätter det när bandet väl står på scen och välkomnar oss med "mina damer och herrejävlar, och allt däremellan". Överhuvudtaget är Thomas Öberg en ekvilibrist i sina prator, oerhört fyndigt och samtidigt djupt och dubbelbottnat - helt enkelt briljant mellansnack. I övrigt märks det att det är ett band med mycket rutin och väldigt begåvade musiker, trots det är det mer konstigt än bra. Men de är sannerligen egna, unika och i en klass för sig i sen egen Bob hund-genre. Nu gör de gällande att de inte längre skall göra konserter. Hur ska det gå?
tisdag 2 september 2025
onsdag 6 september 2023
Naturvänlig Power - eller Knö daj in.
Knökfullt när Göteborgs 400-årsjubileum avslutades. Såpass knökfullt att de fick stänga insläppet till Kungstorget. Miriam Bryant har sannerligen blivit en profet i sin egen stad. Och hon är värd publiktillströmmningen. Det är en synnerligen proffsig show hon bjuder på. Hon har också den stora publiken helt i sina händer. De följer minsta lilla vink från sångerskan, stäcker händerna i luften, klappar takten, tänder sina mobil-lampor när hon anvisar detta från scen. Stark allsång och mycket jubel. Men allra högst jubel får paradoxalt nog gästartisten Victor Leksell när han framför sin egen låt "Svag" samt duetten "Tystnar i luren" tillsammans med Bryant. Den sistnämnda är också en av kvällens bästa låtar. Just låtarna och Bryants repertoar kan jag personligen annars tycka är kvällens svaghet. På det stora hela är det inte många av hennes alster som fäster på mig. Men det är jag det, det är betydligt många fler som älskar hennes musik. En sång som lyfte sig väldigt under konserten var senaste singeln "Sarkofag", den fick en helt annan innebörd och djup när den tillägnades Miriams syster Sara som inte länge finns ibland oss. Starkt och fint.
Totalt sett är det ändå kraftfullt och imponerande. Power i rösten. Power i bandet. Power i arrangemangen. Power i ljudet. Power i sceneffekterna - det sparas inte på såpbubblor, konfetti och rök. Miriam avbryter sig själv i de sista stroferna av sista låten och kommenterar scenröken "visst smakar det äckligt? Men det är i alla fall naturvänligt," Och det är trots allt lite passande, Miriam känns som en naturkraft där på scenen, en vänligt naturkraft.
Godnatt, låt glädjen lysa er.
måndag 4 september 2023
Jonergiskt
Fullt med energi. Fullt med bra låtar. Dessvärre inte fullt med publik. Jon förtjänar fler som lyssnar och fler förtjänar att få lyssna på Jon. Så är det. Dessutom hotar han med att ett nytt album är på gång under nästa år. Bra det.
lördag 2 september 2023
Lyssna, lyssna, lyssna noga.
Konsert. D-A-D. Kulturkalaset. Kungstorget, Göteborg. 1 september 2023.
Tre dagar in på Göteborgs 400-årsfirande såg jag Sveriges stora åttiotals-hårdrocksband framträda på bananpiren. Med tre dagar kvar av Göteborgs 400-årsfirande såg jag Danmarks stora åttiotals-hårdrocksband framträda på Kungstorget. Det första bandet heter Europe. Det anda bandet heter D-A-D. Båda är i högsta grad aktiva fortfarande. Båda består av ett gäng herrar i 60-årsåldern. Några saker skiljer dock de båda tillställningarna åt. Publiktillströmmningen - när Europe fullkomligt fyllde hela Bananpiren så är det väldigt glest mellan raderna på Kungstorget när D-A-D spelar. Europe är också ett enormt mycket proffsigare, tightare och seriösare band som håller tempot uppe och leverar rakt igenom hela konserten. D-A-D känns ibland lite tramsiga i sin framtoning, de har heller inte material som håller för att fylla 1 timmer och 30 minuter i mitt tycke. Hade det bantats ner till 1 timme hade vi haft en betydligt mycket roligare konsert. Med det sagt, så är definitivt delar av konserten både bra och väldigt underhållande. Scendekorationen med en karusell är fantastisk, basistens basar är är galet over the top i sin design och mellansnacken på svensk-danska är ofta ganska roliga. "Lyssna, lyssna, lyssna noga" och "fattar ni vad jag säger" upprepas ofta. Vi får också höra att Göteborg är den bästa byn i Sverige. Kan ha låtit väldigt negativt i inledningen av detta inlägg, men det är trots allt en ganska roligt stund på Kungstorget och "Laugh n' 1/2" och "Sleeping my day away" är inga låter man skojar bort.
torsdag 16 augusti 2018
Styrkebesked
Cool tjej. Cool spelning. Med mycket energi, glädje, attityd, stora rörelser, ett tight tvåmannaband och en väldans massa bra modern pop så vinner Tove Styrke publikens geist på Götaplatsen. Sveriges nästa stora popexport?
Disneydax
Ett par Schlagerhits, en Disney-låt och ett gäng covers. Njä, det håller inte riktigt. Det märks tydligt att det är skillnad på att framföra ett bra nummer i välproducerad TV och att bära en konsert själv under 45 minuter. Brämhults stolthet har än så länge en bit kvar till det sistnämnda. Känns inte som att självförtroendet finns där riktigt. Men rösten och talangen finns definitivt där, så med lite mer rutin och några fler hitlåtar i bagaget kan framtiden se ljus ut.
Lo men visst!
Såg visserligen bara en liten del av denna spelning. Men de förtjänar ändock ett omnämnande. Tung bluesrock med en sångerska med mycket kraftfull röst. Och vilket munspel. Mycket bra.
fredag 18 augusti 2017
Björnligan slår till igen
Ett av Sveriges absolut bästa liveband. De är här för att sprida kärlek och döööna. Det blir alltid party när Teddybears står på scen. Ett oväntat kort party denna gång då bandet bränner av ett hit-intensivt set på endast 40 minuter. Nästan lite befriande, men framförallt oförutsägbart och trotsigt normbrytande att bryta efter så kort tid. Underbart är kort som det heter. Men vilket tryck! Mycket roligt. Också mycket politiskt. I allmänhet för allas lika värde och i synnerhet mot Sveriges i nuläget näst största parti. Och som alltid effektfullt med dessa knasiga björnhuvud med rödlysande ögon. Alla i publiken (som var stor) blev dessutom godkända i Rock N Roll Highschool. Godkända att rösta rätt i nästa val...
Avslutningsfrasen är väldigt kul Teddybearsk: "Ta hand om varandra, det är det viktigaste ni har. Det är svårt att tro men till och med viktigare än er mobiltelefon".
söndag 21 augusti 2016
Öka farta sista kvarta.
Bra och stabil 70-talsrock. Tydlig tendens: Låtarna börjar långsamt för att öka farten ordentligt på sluttampen. Tydlig tendens: Det är inte världens mest snacksaliga band, totala tiden för mellansnack klockar nog in på under 2 minuter.
Diskant
Little Jinders andra spelning på en vecka i Göteborg. Och hon säger att hon trivs. Trivs gör även publiken till hennes begåvade poplåtar. Konserten är bra men Jinder borde ta sig ett snack med sina ljudtekniker, på tok för mycket diskant i ljudbilden. Humorn är det dock inget fel på, en rejäl glimt i ögat har hon i varje mellansnack. Överhuvudtaget känns Little Jinder väldigt mycket bekvämare och mer självsäker på scen än när jag såg henne senast för ett år sedan.
torsdag 18 augusti 2016
Må gud rädda oss från Donald Trump
Rubriken på detta inlägg är taget från ett av alla underhållande och sanna mellansnack som Wiehe/Jonsson/Forsberg bjuder på under sitt framträdande denna fina augustikväll på Göteborgs Kulturkalas. I övrigt bjuder de på fina tolkningar, med svensk översättning, av klassiker från bl.a. Bob Dylan, Bruce Springsteen, Tom Waits och Neil Young. Avslappnat, stabilt, trivsamt.
tisdag 16 augusti 2016
Drottningen är tillbaka
Titiyo är tillbaka. På livescenen visar hon att alsterna från senaste svenskspråkiga plattan "13 Gården" håller väldigt hög klass. Dessa låtar utgör basen för spelningen, men den kryddas även med ett antal hitlåtar på engelska - "Man on the moon" och "Come along" är bra men "Longing for lullabies" får Kungstorget att lyfta. På det stora hela låter det bra, mycket bra. Drottningen är tillbaka.
måndag 20 augusti 2012
Sjörövar-Favve
Stefan Andersson och hans musikanter framförde även i år valda delar av sina svenska visor med historisk touch under Kulturkalaset. Det är både underhållande och bildande även om de största "hitsen" uteblir och det bitvis känns lite långsamt. Det är imponerande med vilken entusiasm Stefan framför musik och sitt berättande. Historia kan bevisligen vara verkligt engagerande om det berättas på rätt sätt.
onsdag 15 augusti 2012
Avenyn gungar & ler!
Hur gör mannen? Från första stund lyckas han få hela Avenyn att hoppa, dansa och gunga. Det är bara övermäktigt och oerhört, oerhört häftigt. Och roligt. Timbuktu & Damn måste vara årets svenska liveakt. Det går bara inte att värja sig.
Miss Winnerbäck
Det är ju inte muntert direkt. Men det är förtrollande bra. Melissas lågmälda musik pumpas upp av det fantastiska bandet så att liveupplevelsen blir magnifik i sin enkelhet. Winnerbäck får se upp, för det här är minst lika bra. Minst lika bra.
söndag 21 augusti 2011
Öla på Älva.
Tungt och Tråkigt
Konsert. Mustasch. Kulturkalaset, Götaplatsen. 20 augusti 2011.
Om den självgode Ralf Gyllenhammar hade bedömt sitt bands egen spelning hade han med all säkerhet tyckt att det var guds gåva till musikhimmlen. Själv tycker jag att det var en snygg ljushow, pumpande basgångar, bra publikkontakt, tungt och... tråkigt.
Dansken kommer
En timmes mycket underhållande historielektion fick vi till oss vid sidan av Ostindiefararen Götheborg denna lördagkväll. Stefan Andersson framför material från sina tre konceptalbum "Marstrandsfånge No 90 Kleist", "Skeppsråttan" och "Teaterkungen". Han gör det med den äran då han med beundransvärd pedagogik och humor väver ihop berättandet om Göteborgs historia med sina mäktiga visor om just samma ämne. Det trollbinder, det är intressant och ytterst väl framfört. Att det sedan är en helt fantastisk sommarkväll, måsarna seglar fram och tillbaka över folkhavet och vi står i skuggan utav Ostindiefarararen gör ju inte saken sämre. När Stefan sedan avlutat konserten med en hyllningsvisa till Göteborg (där hela publiken är delaktig) anfaller danskarna. Fyra skepp kommer inseglande på älven och avfyrar öronbedövande kanonsalvor mot "Götheborg" som försvarar sig med samma mynt. Mäktigt.
Det är en högst underskattad visskatt som denna göteborgsson besitter och som, än så länge, är en högst göteborskt lokal angelägenhet. Hoppas att de här tre skivorna kommer hitta sin väg ut i övriga landet. Det är de sannerligen värda.
lördag 20 augusti 2011
Kejsarens samma kläder
Konsert. Orup. Kulturkalaset, Lisebergs stora scen. 19 augusti 2011.
Tredje gången (3e gången!?!? Bara det är ju smått galet) jag bevittnar denna svenska poplegend live i år. Efter smått magiska spelningar både på Trädgår'n i GBG och på Torget i Borås så infinner sig inte den rätta känslan denna regntunga kväll på Liseberg. Orup och hans band gör verkligen sitt. Showen är precis lika bra som de tidigare gångerna. Men det känns platt och avslaget då gensvaret från publiken är väldigt avmätt. Paradoxalt nog är ändå allsången under "Regn hos mig" den bästa utav dessa tre spelningar. Men det hjälper inte då publiken övrig tid står och sover. Mot slutet lyfter det något när Orup eldar på med snygga versioner av "Hellre jagad av vargar" och framförallt "Då står pojkarna på rad". Dessutom bjuds vi på en bonus med ett extra extranummer. Orup själv, utan band, med en akustisk tolkning av "Det gör ont". En kul avslutning. Också är det den där onepiece'en som mannen envisas med att ha på sig under varje spelning. Orup, den är utsliten nu. Helt utsliten. Jag lovar...
torsdag 18 augusti 2011
Star Quality!
Cool, smutsig rock med enormt mycket star quality och snygga rockposér. Sahara Hotnights övertygar!




























