Knökfullt när Göteborgs 400-årsjubileum avslutades. Såpass knökfullt att de fick stänga insläppet till Kungstorget. Miriam Bryant har sannerligen blivit en profet i sin egen stad. Och hon är värd publiktillströmmningen. Det är en synnerligen proffsig show hon bjuder på. Hon har också den stora publiken helt i sina händer. De följer minsta lilla vink från sångerskan, stäcker händerna i luften, klappar takten, tänder sina mobil-lampor när hon anvisar detta från scen. Stark allsång och mycket jubel. Men allra högst jubel får paradoxalt nog gästartisten Victor Leksell när han framför sin egen låt "Svag" samt duetten "Tystnar i luren" tillsammans med Bryant. Den sistnämnda är också en av kvällens bästa låtar. Just låtarna och Bryants repertoar kan jag personligen annars tycka är kvällens svaghet. På det stora hela är det inte många av hennes alster som fäster på mig. Men det är jag det, det är betydligt många fler som älskar hennes musik. En sång som lyfte sig väldigt under konserten var senaste singeln "Sarkofag", den fick en helt annan innebörd och djup när den tillägnades Miriams syster Sara som inte länge finns ibland oss. Starkt och fint.
Totalt sett är det ändå kraftfullt och imponerande. Power i rösten. Power i bandet. Power i arrangemangen. Power i ljudet. Power i sceneffekterna - det sparas inte på såpbubblor, konfetti och rök. Miriam avbryter sig själv i de sista stroferna av sista låten och kommenterar scenröken "visst smakar det äckligt? Men det är i alla fall naturvänligt," Och det är trots allt lite passande, Miriam känns som en naturkraft där på scenen, en vänligt naturkraft.
Godnatt, låt glädjen lysa er.
