Ta 2 dl hackad Star Wars, mixa detta med lika delar Sagan om ringen. Tillsätt en stor del Pan's Labyrinth och Men in Black. Strö över en liten gnutta Gremlins och Alien. Krydda sedan med vilken god cop/bad cop-rulle som helst med ett en aldrig sinande ström av one-liners.Låt detta koka ihop till röra av färg, form och intryck. Servera med ett styck blått freak med gälar och ett styck rött monster med nedslipade horn. Vips så har ni Hellboy II - The Golden Army framför er.
För de flesta är väl numera Guillermo del Toro känd för den Oscarsbelönade Pan's Labyrinth från 2006. Men innan denna vackra saga så hade han också väckt serietidnings-monstret Hellboy till liv i filmen med samma namn. En alternativ superhjälte-historia som överraskade med sin självdistans och annorlunda story.
Nu har del Toro alltså i kölvattnet efter Pan's Labyrinth gjort en uppföljare om den röde demonens kamp mot ondskan på männikornas sida. I samma kölvatten har filmbolagsdirektörerna också skjutit till en ansenligt större budget. En budget som regissören har använt till att totalt gå bärsärk i dem effekter och det bildspråk han hittade i Pan's Labyrinth. Han har sedan tagit inspiration från allsköns science fiction, fantasy och action-filmer vilket gör att man tycker sig ha sett vädligt mycket tidigare. Detta är troligen en hyllning till alla dessa inspirationskällor men alla intryck dränker karaktärerna som i själva verket är väldigt sköna. Ron Perlman (en gång i tiden odjuret i TV-serien Skönheten och Odjuret för er som minns den. Skönheten var för övrigt Linda Hamillton, långt innan Terminator)
i synnerhet som Hellboy, med hans rebelliska attityd och odiskreta sätt, är oerhört roande i varenda scen. Hans sidekick Abraham "Abe" Sapien och den nya figuren Johan Krauss är inte dumma dem heller. Scenen där Hellboy och Abe fyllnar till och sitter i biblioteket och sjunger kärlekssånger är inte helt tråkig.
i synnerhet som Hellboy, med hans rebelliska attityd och odiskreta sätt, är oerhört roande i varenda scen. Hans sidekick Abraham "Abe" Sapien och den nya figuren Johan Krauss är inte dumma dem heller. Scenen där Hellboy och Abe fyllnar till och sitter i biblioteket och sjunger kärlekssånger är inte helt tråkig.På det stora hela. En uppföjare som så många andra uppföljare. Story och karaktärer blir åsidosatta för effekter och experimentlusta. I detta fall, dock, mycket välgjorda experiment och effekter. Men det hade inte skadat att rensa lite bland intrycken. Trots allt en sevärd film som är bättre än mycket annat i kategorin. Men har ni inte sett Hellboy I ännu, så gör det idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar