Hoodoo Wanna Voodoo

Bara för att de förtjänar att bli ihågkomna.
Ett genialt stycke 80-tal!
You're gonna get it.

Alla rätt!

10 rätt på stryktipset igår. Det gav 14 kr.

Däremot alla rätt på Schlagertipset. Tippade Darin och Timoteij till final samt Alcazar och Crucified Barbara till andra chansen. Om jag själv hade fått bestämma hade jag dock skickat dem två sistnämnda direkt till final. Darin - snacka om att underprestera, gick bara vidare för att det var han. Timoteij - vilken tuggummirefräng, men vad ska dem med fiol och dragspel till om de ändå inte spelar på dem?? I övrigt fortsätter årets festival på inslagen väg. Allt är ett jämntjockt lager av lagomlåtar utan några toppar, fast med ett och annat bottennapp. Också Dolph då. Alltid rätt!

En helt annan rätt var Jerkers hemgjorda pasta som ackompnajerade Melodifestivalen. Och Lindas hemlagade kolasås till efterrätten. Helt rätt.

Också grabbarna grus då. Hellner, Olsson och Södergren som via ett imponerande lagarbete fixade guld och brons till Sverige. RÄTTvist!

Galaxer i mina braxer!

Myssöndag och filmkväll hos Packe. Både Stjärnornas Krig och Rymdimperiet slår Tillbaka i rak följd. Good shit. 4 timmar Star Wars kan aldrig slå fel. Rymdimperiet är fortfarande en av tidernas bästa filmer, alla kategorier. 4 (eller 5?) filmer kvar att beta av.

Mannen som räddade korthuset som försvann

Melodifestivalen 2010. Deltävling 2:
Om förra veckans deltävling var dålig så var denna, om möjligt, ännu sämre. Johnsson till final kändes givet. Men den andra tuggummipopparen?!? Orsa Spelmän, hör och häpna, borde fått följa med till Globen i detta mediokra startfält. Mina förhoppningar om att Andra Generationen skulle vara denna deltävlings roligaste föll som ett sönderbombat korthus. Snacka om att snubben-trodde-han-va'-cool-sell-out'en, Mr Dogge, rappade sönder hela grejen. Forsätt med reklamginglarna och lekprogrammen, Dogge... Programledarna fortsätter att imponera och Dolph, förstärkt av Lisbeth Salander, gör vad han kan för att rädda tillställningen. Synd bara att han inte lyckades stoppa OS, med tanke på resultatet i kvällens skidskytte. Till och med jag hade vallat bättre...

Andra gången gillt

Kvällens roligaste i Melodifestivalen. Andra Generationens andra försök i festivalen. Denna gången förstäkt med Sveriges största sell-out: Snoop Dogge Doggelito. Ser fram emot fler sköna Gbg-Balkan-kebab-pizza-toner uppblandat med "Cykel på köpet".

Finns det svensk ström på hotellet?

(Foto: M.Helm)

Kan aldrig påstå att jag någonsin haft särskilt gott öga till världens rikatse u-land, England. Men efter att ha tillbringat en weekend där precis så vet jag att det i vart fall finns två bra saker med detta land:

1. Pubarna. Detta var ingen nyhet. Så har det varit även vid mina tidigare besök i landet. Engelsmännen kan det där med pubar. Allt ifrån de gamla, genuina, traditionsenliga till den nya generationens uppfräschade, något likriktade, pubkedjor. Gemensamt överlag är lokaler med atmosfär med bra öl och bra mat till bra priser.

2. Ipswich. Staden Ipswich visade sig vara en riktig liten skatt. Gammal mysig stadskärna, fint hamnområde (tydligen), bra fotbollsarena och, så klart, massvis med bra pubar. Dessutom hade staden vänligheten att bjuda vårt sällskap på två dagars vårväder.

Med andra ord har vi just spenderat ett par riktigt bra dagar i Ipswich. Vi har bl.a. blivit stammisar på The Swan och The Plough, sett Ipswich Town FC spela 1-1 mot Middlesbrough på Portman Road, besökt, vad som mycket väl kan vara, norra Europas kitchigaste nattklubb: 80-talshaket Mojo, ätit galet mycket chips, frites och friterat samt fått i oss en och annan pint. Ipswich blev också introducerade för ett par rundor "blame yourself" och "mysteryshots" till förvirrade bartendrars glädje eller förtret. Dessutom hade Ipswichborna en svåratad fetish för maskerader. Allt från pensionärer via hattligen till Smurfar, Batman och Jokern skymtade förbi.
Det där andra, det negativa Engelska då? Det var inte så mycket vi fick av det. En liten släng av det bistra, gråkalla vädret hann vi få. Myntdöden med pence i alla möjliga och omöjliga valörer, samt deras förvirrade vänstertrafik går ju inte att komma ifrån. Också hade de ju inte svensk ström på hotellet (eller också hade vi inga adapters...).

Totalt sett en helt fantastiskt skön resa. Att vissa i sällskapet sedan lyckades låsa sin telefon, dansade på barstolar, la ketchup i håret, fick vända ut och in på packningen i säkerhetskontrollen samtidigt som säkerhetspersonalen provade parfym ur samma packning och fastnade i tullen förgyllde ju bara resan ytterligare. Packe, Micke, Peder, Anna och Peter, det där gjorde vi grymt bra!

Avslutar med en liten film för att visa på Engelskmännens storhetsvansinne!

S(ch)lagfärdigt.

Jahapp. Deltävling 1 av årets Melodifestival har nu avnjutits lite i efterhand. Precis som nämndes inför festivalen så börjar det kännas urvattnat. TV-produktionen är bland det proffsigaste som finns, men det känns väldigt kliniskt och kallt numera. För mycket på rutin och för lite lekfullhet? Undrar också om det är Christer Björkman som bestämmer att alla låtar måste stöpas i samma form. Vad upphovsmännen än tänkt sig inledningsvis så låter deras låtar inte rock, latiniskt, dance, schlager eller vad än urspungstanken varit. Det låter rätt och slätt melodifestival. Nej, förresten, det låter Svensk melodifestival. För den skull behöver inte låtarna vara dåliga i grunden, men det kan knappast vara bra för vidare vinstchanser i Europa, om musiken produceras sönder till något som enbart skall fungera i SVT's stora turnerande cirkus. Trots allt, det är skönt att det finns undantag. Pain of Salvation och Salem Al Fakir gjorde sin egen grej och var klart bäst i denna första deltävling. Anders Ekborgs musikalnummer, och i viss mån Olas tuggummipop kommer också undan med hedern i behåll. Annars var det mest skräp.

Också var det ju nya programledartrion. Stabila. Zlemmerlöv gjorde en Timo (Räsinen i P3 Guld-galan) och visade att han är bättre som programledare än sångare. Meltzer var väl något skrikig men även hon bra. Dolph styltade sig fram enligt manus med ett brett leende på läpparna, och visade sig s(ch)lagfärdig genom att slå sönder isflak och sjunga Elvis. Respekt.

Here we go, here we go, here we go!

Jag Ipswich Town FC-fan? Njä. Väldigt fotbollsintresserad då? Nja. Gillar England? Nej då. Men dom andra skulle ju dit. O det finns visst mycket pubar i England har jag hört. Som serverar Fish and Chips. Och öl. På Pint. Fint nog. My cup of tea. Från imorgon gör vi Ipswich osäkert! Brilliant! Absolutely jolly bloody brilliant chaps!

Cirkus Dolph

Nu börjar det igen! Schlagercirkusen. Första deltävlingen av Melodifestivalen 2010 på lördag. Förra året försökte jag tippa utgången av varje deltävling här på bloggen. Tänker jag inte göra i år. Faller lite på sin egen orimlighet om man inte hört bidragen ännu (även om festivalen kan vara mer än lovligt förutsägbar...) Jag har ett näst intill sjukligt intresse för denna galna TV-show och det är alltid är kul, men det svenska 2000tals-konceptet börjar kännas rejält urvattnat. Fast även om det är urvattnat, överproducerat och kliniskt svennig ljudbild på all musik (spelar ju ingen roll om det är Hårdrock, Hip-hop, Opera eller klassisk Schlager - allt låter ju likadant ändå...) så har ju årets tillställning något utöver det vanliga. Allas vår He-Man, allas vår Universal Soldier, allas vår Ivan Drago, Allas vår Dolph. Med en sådan programledarvärvning kan ingenting gå fel. Så vi hälsar den, ytterligare en gång, välkommen med öppna armar: Melodifestivalen!

StorSNÖyran

Fy fan. Nu får det väl ändå vara nog snart. Nu har vattenledningarna frusit sönder också. Hata vintern!

Odubbat på Tyska

Bye Bye Bergamo.

Fick en liten smak av vår under mitt sista besök i fina Bergamo. Eller sista, det lär väl bli fler besök här så småningom, men då kapten Kalle tar sitt pick o pack för att bli Skandinav, lär det inte bli ett lika frekvent påhälsande i denna fina stad i vart fall.

Anlände hur som helst till ett soligt Bergamo där vi inledde med att "go shopoholic" i köpcentrat innan det på kvällskvisten blev en välsmakande Canelloni de Bergamaska på mysig krog i Citi Alta, och sedan några glas Proseco på Giardinis Appertivo (italiens motsvarighet till After Work). Dagen därpå medans kapten satt fast i ett bombhotat Krakow njöt jag av vårsolen i Bergamo, promerandes i staden och sittandes på balkongen. Underbart.

Genom ett skitvädrigt Europa.

Något försenad hittade Kalle tillbaka till Italien igen. I och med det kunde resans huvuduppdrag påbörjas. Att köra Kalles bil tillbaka till Sverige. Genom ett, vad det rapporterats, snöovädrigt Europa. Med sommardäck. Snacka om äventyr. Vi klarade oss genom bergen i Schweiz innan vi hamnade i snömoddens förlovade (eller förlorade?) land, en liten bit in i södra Tyskland. Vi skyndade oss att kasa av Autobahn, kasade vidare förbi ljussignaler och in i första bästa by där det skulle finnas hotell. I trötta lilla byn Wangen visade sig hotellen stänga före kl 22:00. Första hotellet igenbommat, på andra hotellet stoppade vi ägaren i dörren och lyckades få ett rum för natten. Danke schön! Efter en kebab i hembakt bröd (jawohl! tantens eget brötchen) knoppade vi in i några timmar. I gryningen var det snökedjor på och attackkörning tillbaka mot Autobahn, utan dessa gudabenådade kedjor hade vi kommit - absolut ingenstans. Snökedjor PÅ Autobahn visade sig dock inte vara någon snilleblixt. 34 km i timmen är ingen bra hastighet att hålla på Tysklands stolta motorväg, hur mycket snömodd där än må ligga. Efter att de avlägsnats i en väggren gick sedan resan oväntat smärfritt och vi anlände i god tid till Kiel för att kunna kliva ombord på Stena Lines Germanica mot good ol' Göteborg. Här avslutades strapatsen med Wienerschnitzel, enaramade banditer och en väldigt kitchig trubadur. En annorlunda resa och, tro det eller ej, en riktigt rolig helg... Tänk vad lite Tysk snömodd och sommardäck kan göra!

Mission accomplished.