jämrans OSis

Olympiska spelen 2008. För svenskt vidkommande:

Någon snubblar, någons superdräkt går sönder, någon fick inte vind seglen, någon bytte gren, någon hoppade inte tillräckligt högt, några ska bara inte möta Tyskar, någon heter Lassi, någon vill inte ha sin medalj (heder åt Ara som stod upp för sin sak) men samtidigt var det också några få som cyklade väldigt fort i regnet och några som satte en och annan serve och smash rätt. Fast i stort var det ju ändå mer fel än rätt.

Samtidigt som Stefan Holm missade pallplats idag så kunde man ju glädjas åt en ung Tysk med det fantastiska namnet Raul-Ronald Spank. Inte alla som föräras med ett sådant Klatchigt namn... inte ens i Deutschland vill jag lova... Raul-Ronald Spank... känn på det...

4 år kvar till revansch, för det lär väl knappast ske några mirakel de sista dagarna i Peking för svensk del. Eller kan Jörgen Persson gå på vatten?

Ping-pong.

Jobbe?

Back to work. Så var totalt 6 veckors semester över… Snabbt har det gått. Sommaren är sannerligen kort.
Två dagar på jobbet avklarade. Känns nästan lite overkligt att vara tillbaka, men samtidigt precis som om det var igår. Är trots allt helt okej att vara igång igen.

Dags att se fram emot att blekna bort i 9 månaders regn, mörker och grådassighet… Höst, vinter… vem gav dem årstiderna existensberättigande? Bara att bryta ihop och komma igen.

Sista semesterveckan ägnades åt en liten turné i L.A.holm och Halmstad-trakten där jag hunnit med följande: hälsat på mormor, Linda och Pelle i deras nya hus, Max och Nella och deras 6 veckor gamla dotter Ellen, käkat kräftor hos Syrran, besökt och satt blommor vid minneslunden hos mamma och morfar (alltid lika skönt att komma dit för en stunds reflektion och eftertanke samt hitta och känna lugnet) samt varit på väldigt rolig grillkväll hos morbror Christer med familj. Dessutom inleddes veckan med att Jeppe och Filip var på besök i Göteborg. Filip (förmodligen världens coolaste 4 ½ åring) hade aldrig åkt spårvagn så vi tog en tur ut till Saltholmen och sedan båten till Styrsö där vi hade pic-nic. Det hanns även med en middag på Marsala på Chapmans Torg (De har otvivelaktigt väldigt goda pizzor där.) och en tur i Slottsskogen och dess sälar och pingviner. Något som roade både far och son kungligt. Sälar och Jeppe ha ju alltid haft en nära connection….

Det har varit en fantastisk sommar med tidernas förmodligen mest fullspäckade schema. Har verkligen njutit av det fina sommarvädret och allt som har hänt under solen både på hemmaplan och i annat land. Alla härliga vänner samt många nya och roliga bekantskaper har också förgyllt dessa veckor.

Sommarens strandpockets: Unni Drougges: Penetrering har plöjts igenom och Ulf Lundells: Jack är på god väg. Mycket bra böcker båda två.

Sommarens soundtrack: Idel gamla sommargodingar som Springsteens: Waiting on a sunny day, Absolute reggae-mix by Denniz Pop, Håkan Hellströms: En midsommarnattsdröm, Timbuktu: The båtten is nådd, Bobban Marley, Beatles, Hooters m.fl har ackompanjerat sommarens äventyr. I sammanhanget måste ju även Camp Swedens Heja Sverige nämnas samt Maiden, Kent, Springsteen och Thåström överlag…

Sommarens crash n burn:
Båtmotorn på segelturen. Tvärdog.

Sommarens frontalkrockar:
Iron Maiden på Ullevi vs Packes inflyttningsfest samt
Korfu-resa vs Way Out West. Man kan ju dessvärre bara vara på
ett ställe åt gången…

Sommarens upp som en sol och ner som en pannkaka:
Första kvällen i Österrike - High life.
Inte lika uppåt när man inte hittade hem sedan.

Sommarens falleri-fallera-falleralla: Håret föll i stora tussar på en balkong i majorna, strax före Iron Maidens konsert på Ullevi. Antes kala hjässa fick skåda dagens ljus. Odling pågår.

Sommarens beskrivning av Ante: I allmänhet bred. (Tack Anci =)!)

Sommaren beskrivning av Ante-tillstånd: Crazy-Andreas-Hangover. (Tack Kalle). Tack och lov har detta fenomen inte uppenbarat sig mer än vid ett fåtal tillfällen i sommar. Uttrycket myntades när Crazy-Andreas-Hangover'n uteblev efter en festkväll på Korfu.

I övrigt:
Nu ses det fram emot en tur till Skagen med jobbet i slutet på augusti samt en sväng till Bergamo, Italien i Oktober.

Ny kaffebryggare är efter 7 sorger och 8 bedrövelser införskaffad. Så kom äntligen slutet på 4 månaders snabbkaffe-drickande….

Back to shape. O nu är dags att bita i det sura igen. I veckan börjar träningen. Kommer som ett brev på posten med hösten…

Måste också se till att komma ikapp mig i biotablån. Har ju varit en fantastisk biosommar, och jag har inte sett en film. Följande står på önskelistan: The Dark Knight, Star Wars – The Clone Wars, Indiana Jones 4, Mamma Mia, Iron Man, Hellboy 2.

Ses i höst- och biomörkret.

OPA OPA! Puti Puti!

OPA! Så var en vecka på den vackra, olivgrönskande ön Korfu avklarad. Precis lagom till regnet började strila över Göteborg satte sig jag och Kalle (sedermera Spiros och Costas) i en bil mot Landvetter. Några timmar senare beträdde vi grekisk mark och möttes av 30 grader och klart väder. Då var klockan 20:40. Vädret har varit alldeles underbart hela veckan. Runt 30 grader och faktiskt inte sådär hett som man väntat sig det skulle vara i Grekland den här tiden på året. Väldigt behagligt överlag.

Kalles kompisar Paul och Heather (från Kanada, numera boende på Korfu) hämtade oss på flygplatsen och förde oss till deras (och vår denna vecka) boning som passande nog låg i området Agios Andreas strax ovanför Gouvia.

Efter en Pizza på stan och en grekisk öl så gick till sängs. Kali Nichta! Då uppenbarade han sig. Besten from outher space. Cosmo! Katten. Så blyg, så söt. Men så elak på nätterna. Frispel, gick bärsärk och helt bananas för att förklara det milt. Upp i soffan, ner på golvet, upp på bordet, under bordet, hoppa mot mitt huvud, ner på golvet, jaga svansen, upp i soffan, springa som en tok etc etc etc… men det lugnade sig ju längre veckan gick och mot slutet var Cosmo mer snäll än elak.

Nåja, Scootrar hyrde vi på Alex’s Bike. Han var mer än lovligt uttråkad när vi sökt upp honom. Höll aldrig på att komma därifrån, här skulle minsann berättas om hur turismen gått ner de sista 10 åren, den politiska situationen i Grekland, hur farliga Albaner är, pengasmuggling och Zeus vet allt…

Sedan vart det åka av. 90 knyck gjorde dessa vidunder till Scootrar. Vi drog till Ipsos några minuter bort, där Apollo varit så snälla att inkvartera oss (Ospec, Apollo Smile) på Pensionat Borgese. Vi checkade in rummet, som höll helt okej grekisk standard. Balkong med havet strax utanför. Vi nyttjade dock aldrig rummet mer än att vi satt på balkongen och beundrade utsikten några gånger.

Totalt avverkades 8 stränder på 7 dagar. Ipsos, Liapades, Rouvia, Glifada, Paleokastritsa, Kassiopi, Ermones och någon liten onåbar strand vid Pentati utanför Agios Gordis. Alla stränder var fina men favoriterna är Paleokastritsa och Kassiopi. Bästa snorklingen var utanför Agios Gordis. Läst bok, spelat Yatzy, solat, badat, snorklat, ätit, läst bok, sovit, solat, badat etc. Så har dagarna fördrivits. Obestridd Yatzy-mästare blev givetvis jag, Agios Andreas. 331 poäng. Slå det den som kan.

På måndagen kom Kalles mytomspunna grekiska gudinna, Panayota, och anslöt till sällskapet. Kalle mötte henne på flyplatsen med en ”I LOVE YOU”-skylt. Fint. O sen vart det Puti-puti-puti-puti hela veckan…. De klär varandra de där två.

Nattlivet provades också på. Men Gouvia var en trött stad. Tomt på nästan varenda ställe. På Whispers var det dock hyfsat drag och 2 för 1 på drinkarna. Så några drinkar och ett par danssteg hanns allt med. Och ingen Crazy-Andreas-Hangover över huvud taget.

Under veckan har man givetvis också överkonsumerat Grekisk sallad, Frappé, Tsatziki och Mythos. Mums. Besökte också 2 fantastiska restauranger i charmiga och väldigt venetsianska Korfu stad. Bägge bjöd på oerhörd atmosfär, La Famiglia beläget på en liten bakgata där borden med rutiga dukar stod uppdukade. Venetian Well låg på ett litet torg vid en brunn vid en kyrka (vore ju en perfekt titel för nästa Gyllene Tider-comeback, Gessle!). Ska inte heller förglömma vår Barbecue på stranden utanför Dassia med Grillspett, Korv (förmodligen av högsta Tyska kvalitet, eller hur Kalle!) och Panayotas hemlagade Tsatziki. Absolut bästa restaurangupplevelsen under veckan var ändå Taverna Angela, sista dagen efter sista doppet. I den lilla lilla byn Pentati. Vi var de enda gästerna, utsikt över havet. Den äldre grekiska herren rekommenderade (ingen meny här inte..) och serverade oss sitt hemgjorda vin, en gigantisk greksallad, Tsatziki och Kalamares. Mycket mer grekisk ö än så blir det knappast.

Efkaristå Korfu, Kalle, Panayota, Paul, Heather och Cosmo för en fin vecka!

O fortfarande en vecka kvar på semestern.

Jassas!

Agios Andreas

"ALDRIG MARSTRAND!" Ante på de 7 haven.

"Så länge skutan kan gå, så länge hjärtat kan slå, så länge solen den glimmar på böljan den blå…" var det någon som sjöng en gång i tiden, Evert Taube om jag inte minns helt fel.

Men om inte skutan kan gå då? Tja, det vet jag lite bättre nu än för en vecka sedan.

Bilden ovan: Impuls i naturhamn på Risön.
I söndags mönstrade en stark besättning, bestående av de sjödugliga Kpt. Kalle (dock med ett inte helt klanderfritt förflutet) , Jenny och det två landkrabborna (som aldrig tidigare satt sin fot på en segelbåt) Putte och Ante (som under hela seglatsen gick på minst 1 sorts sjösjukestillande medel, ganska ofta på 2 samtdigt), på 32-fotaren ”Impuls” på Hönö Klåva.

Besättningen: Uppifrån vänster: Kpt Nemo, Haddock, Sparrow och Hopp-i-land-Knorring.

Framför oss låg 3 dagars segling från Hönö, förbi Marstrand till Käringön. De två sjödugliga bestämde i tidigt skede att det ALDRIG BLIR NÅGOT STOPP I MARSTRAND. Detta av den enkla anledningen att där är så jäkla mycket båttrafik och bökigt att ta sig in.

Vi kastade loss på sceneftermiddagen denna vackra sommardag. Efter ett par timmars härlig segling bestämde vi oss att lägga till i naturhamn på Risön. Här blev det grillning och Rosévin på klipporna i solnedgången. Efter en äventyrlig balansakt tillbaka till båten satt vi sedan på däck under stjärnklar himmel och njöt av lugnet. Obeskrivbart vacker kväll.

Efter en god natts sömn och ett morgondopp fortsatte sedan seglatsen mot Käringön.
Allt gick problemfritt från början även denna dag. Men när vi skulle genom den smala kanalen för att passera Marstrand hände något. Eftersom kanalen är så smal och full av trafik, samt att vinden låg fel, skulle vi gå för motor. Sagt och gjort, reva segel, motor på. Motorn tuckade igång och tuckade på… i ca 10 minuter. Vi startade om. Tuck, tuck, tuck sa motorn i ytterligare 5 minuter, detta upprepade sig ytterligare en 5-minutersperiod. Sedan, precis ute ur kanalen, väldig nära inloppet till Martstrands hamn (som vi ju skulle vinka lite till och passera), tvärdog motorn, motorhaveri! Så där låg vi och drev runt, för ont om plats för att hissa segel. Så vi kastade ankar. Kapten Kalle Kuling började ringa runt och fick då reda på att båten hade fri bogsering av Sjöräddningen vid nöd. Sagt och gjort, Sjöräddningen anropades och någon timme senare blev vi bogserade snyggt och fint in till Marstrand. Här blev vi sedan strandsatta i två nätter (”ALDRIG MARSTRAND!”) utan att kunna flytta båten. Vår servicekille (och även båtens ägare) Lasse for som en skottspoling mellan Göteborg och Marstrand för att få rätt på motorn. Men oss gick det ingen nöd på. Ska man sitta fast någonstans, så kan man ju sitta fast på sämre ställen än Marstrand.

Första kvällen fick vi oss en mycket välsmakande middag på Grannens Krog. Deras S.O.S rekommenderas å det varmaste till alla som fastnar eller kanske bara hamnar på Marstand av någon anledning.
Efter tisdagen besked att motorn inte skulle fungera innan onsdag så hamnade 2 besättningsmän i tidsnöd och tvingades lämna skutan och ta sig tillbaka landvägen.
Kvar lämnades jag och Kpt. Kalle. Men inte deppade vi ihop för det. Vi fortsatte njuta av Marstrand. Tog en rundtur i stan, gick ön runt samt grillade på klipporna och delade med oss av vår måltid till 2 galna måsar.Ytterligare en helt underbar sommarkväll.
Tidigt onsdag morgon kom Lasse tillbaka med ett nytt batteri. Och gissa vad. Motorn startade.
Kpt. Kalle och jag kunde börja vår seglats hemåt mot Hönö. Dessvärre dog motorn igen… och vinden var i stort sett obefintlig, men långsamt, långsamt tog vi oss till Hönö. Där avslutade sedan Kalle det hela genom att fickparkera Impuls, för segel, som om den vore en Fiat Panda. Stiligt!

Slutet gott, allting gott.
Själv har man lärt sig att mycket kan hända på sjön och planerna kan förändras vind för våg.
Dessutom är uttrycket sjön suger löjligt sanningsenligt. Bomber och granater så trött man blir om kvällarna. Lite sjövett och lite hur man styr och ställer på en båt har man också fått med sig. Inte att förglömma hur vacker Göteborgs skärgård är och inte minst den svenska sommaren när den visar sig från sin bästa sida. Härliga dagar!

”En sjöman älskar havets våg…”

O imorrn bär det av till Korfu på en veckas charter. Känns helt ok!