Fun, fun, fun at the Autobahn.

Italien - Sverige på 16 - 32 timmar. Genom ett regnigt Europa rullar vi fram... Beware Italy. Beware Switzerland. Beware Germany. Beware Denmark. På fredag ger vi oss ut på vägarna.

It's Alive

Liket lever! Just när allt verkade vara över, satte Holländarna sista Spykern i kistan. SAAB är återupstånden igen ifrån de döda. Hallelujah!

Disneydax

Natten mellan lördag och söndag kunde uppmärksamma Ankeborgare, förlåt Göteborgare, uppleva 3 st vuxna män, promenerandes genom stadens gator och torg, och samtidigt ljudligt sjungandes på Kalle Anka-språk...
Kvack!?!

"I Majorna doftar det alltid sommar."

Sanna's ord! Sanna ord? Kanske. Kanske inte. Men i vart fall mycket fina ord och en härlig beskrivning av en härlig stadsdel.

Succéduon

P3 GULD. Bästa svenska galan gick av stapeln idag. Teddybears, Jonathan Johansson, Amanda Jensen och, för all del, Winnerbäck dominerade på scen. De två förstnämnda var speciellt imponerande. Timo Räserrussinen var ju ett fynd som programledare. Äntligen har han hittat sin grej. För någon vidare värst musik har han väl aldrig gjort?

Fever Rays tacktal gick inte heller av för hackor!

Fast Mando Diao har inte alls gjort årets bästa låt, för det har Winnerbäck eller möjligtvis John ME gjort. Så det så!

Också var det ju Anders och Måns. Grymt roliga som prisutdelare. Missa inte deras nya program Succéduon med Anders och Måns. Skrattade mig halvt fördärvad förra veckan. Torsdagar på SVT.

Snabba Cash

Ja. Vad säger man? Boken är bättre. Tydligen är filmen inte gjord efter boken, utan bara baserad på den. Misstag. Men visst, helt ok ändå. Rätt känsla. Fel upplägg på storyn. Det kunde blivit mycket bättre. Bra skådespel överlag. Joel Kinnaman går från klarhet till klarhet.

Allsång på Vagnen

Lördagen var galen. Robbans födelsedag urartade till en allsångsorgie. Först via allsköns allsångsklassiker från Spotify. Sedan urspårning på spårvägen med tidernas mest uthålliga födelsedagsång. Bara andra versen. Heeeela vägen från Munkebäck till Avenyn (nåja, i stort sett i vart fall). "o när han har levat... o när han har levat... o när han har levat..."

Tack Orup. Tack Scocco. Tack Glenmark. Tack Strömstedt. Tack Kim Larsen. Tack Wilmer X. Tack Backstreet. Tack Robban. Tack.

Göteborgsväder...

Göteborgsväder, kom tillbaka. Allt är förlåtet. Jag står inte ut med snön och kylan! Jag står verkligen inte ut med snön och kylan. Allt är bättre än det här... Regn, blåst, ett fåtal plusgrader och trasiga paraplyer. Kom tillbaka. NU!

Och en helt annan sak: Marmeladen skall placeras under osten på mackan. Allt annat är fel. Fel!

That way.

Heliumballonger, Chinese Backstreet Boys och Mora Träsk!
Vad mer kan man begära av en lördagkväll?

Cheers!

Djungelsmurfen på nya äventyr.

Mowgli - eller jag menar han från nya Terminator som har huvudrollen Smurfarnas Krig - eller jag menar Avatar - kommer ifrån sina människovänner och blir ensam och övergiven med alla faror i djungeln på en främmande planet. En främmande planet där allt lyser i neonfärger och är skapat för se genom glasögon med ett rött och ett grönt glas... Då kommer Bagheera, eller var det kanske Baloo, och tar honom till King Loui och hans smurfstam. Baloo ska lära honom allt de kan. Det lite luriga är att Baloo är ingen björn utan i själva verket smurfflickan som spelar dubbelt som både lärarinna och älskarinna. Samtidigt lurar Sherikaan, eller den elaka människogeneralen, i buskarna. "Mowgli måste föras tillbaka till människobyn - nu medetsamma!" Men det vill inte Mowgli. Då blir Generalen och Sir Väs, eller den giriga företagsmagnaten med dollartecken som pupiller, arga och måste förstöra allt i sin väg på den främmande planeten för att komma åt Mowgli och planetens rikedomar. Turligt nog är Mowgli "the chosen one" och har förvandlats till en korsning mellan Braveheart och Tarzan. Han samlar alla smurfarna och alla djungelns djur för att leka Indian och Cowboy i det slutgiltiga slaget om den främmande planeten. Ingen kan gissa hur det slutar...

Där har ni i korthet en resumée av Avatar. James Cameron's vida omtalade nya filmskapelse.

Historien är den klassiska om kolonialväldet än en gång, då desperata och pengagiriga människor gör vad som helst för makt och rikedom. En story som är beprövad i oändlighet tidigare, som sedan är kryddad med stulna ingredienser från Matrix, Terminator, Braveheart samt allsköns Western- och Disney-filmer. Med andra ord - inte särskilt orginellt och precis så förutsägbart som som det verkar. Visst är det imponerande och snygga dataanimationer, men ändå inte så bra att man häpnar. Mycket påminner i allt för hög grad om det jag retade mig på i den senaste Star Wars-trilogin.

Cameron som gjort två av tidernas absolut bästa Sci-Fi filmer, Aliens och Terminator 2, kan numera också stoltsera med att har gjort två av tidernas mest överskattade filmer - Titanic och Avatar.

No Shit, Sherlock!

Oj då. Guy Ritchie som totalt fastnat i 90-talsvinkelvolten och inte gjort en riktigt anständig film sedan Snatch och Lock, Stock and two smoking Barrels har hittat rätt. Med en adrenalinpumpande och James Bond-ifierad uppdatering av Sherlock Holmes har han fört både sig själv och Holmes in i 2000-talet. Han grundar med Arthur Conan Boyle's klassiska deckarmysterie-tänk och adderar modern action, humor och en blixtrande dialog. Robert Downey Jr gör, som alltid, en briljant rolltolkning. Hans karisma och hans något nonchalanta, charmiga och sarkastiska stil är som klippt och skuren för rollen. Samspelet med Jude Law, som spelar den evige parhäste Dr Watson, är storartat och känns genuint. En perfekt blandning av mysterie, action, och bra skådespeleri. Att slutet, mer än lovligt, öppnar för en del två ger stora förhoppningar om vi kommer få stifta bekanstskap med dessa engelska gentlemän ytterligare en eller ett par gånger. Jolly good!

Doo-bi-doo-bi-doo-bi-doo

Det blev ett Grandt nytt år i Borås. Grand Hotel är är inte så illa varken som hotell eller festpalats. Men det var framförallt det 9 man starka sällskapet som gjorde festen(ja, ja, det är bara 7 på fotot. Våra två Egyptier anslöt senare). Ett komplett galet nyårsfirande med dubbla förfester, födelsedagsfirande, en kamel, starka sånginsatser i Doobidoo, Bibelkunskap, den utlimata musiksamlingen från 2009 på CD-walkman, hänglsen och scarfs, god middag (något kaosartad dock med oätlig dessert och holabalo med betalningen), nya och gamla bekantskaper, stulna snögubbar, skumpa och cigarrer, trötta efterfester, maniskt knackande och ringande till vårt rum för frukost (vadå? vi ville sova över frukosten...) samt en fantastisk tågresa hem...