Stjärnklart.

På söndag är det 1a advent (bara det är ju helt galet, var blev hösten av?). Då hängs julstjärnorna in i var mans fönster. Men de riktiga stjärnorna har redan klivit in på arenan.

...Skåda en härlig klar, stjärna i öster...

Tog en sväng på Systembolaget på vägen hem från jobbet idag. Vad finner jag för nyhet i ölutbudet? Jo, den indonesiska pilsnern Bintang. Bintang betyder just stjärna på indonesiska (på något av alla deras språk i vart fall). Som en gång i tiden boendes och jobbandes i detta land , närmare bestämt på Bali, så har man ju sänkt en och annan Bintang på stränder, barer och restaurenger i gott sällskap av det oerhört vänligt sinnade Balianerna, Baliborna, Bananerna eller vad man nu ska kalla dessa ö-bor (ja, ja. Jag vet att det skall vara Balineser). Detta väcker fina minnen till liv och jag ska njuta mina första Bintang på 8 år med andakt.

...Barnet som sover sött, vakna vid underbar korus av röster...

Hallands stjärna nr 1 är tillbaka. Igår släpptes Per Gessles ”Party Crasher” (visst, öppet mål att skämta om den titeln). T.o.m. Peder och Packe erkände denne Halmstad-sons storhet på Restaurang Tre Indier under gårdagskvällen. Kommer jag aldrig att glömma… Samma dag kom även Christan Walz nya ”The Corner”. Den ständigt försenade och tidigare, här på bloggen, omnämnda nya plattan av Guns n’ Roses ”Chinese Democracy” hittade även den, till slut, skivdiskarna förra veckan. Om Axl och hans adepter fortfarande är stjärnor återstår väl att se. Dessvärre har jag ännu inte hunnit införskaffa någon av dessa CD-skivor. Men det kommer. Stjärnklart!

Inhandlade dessutom en väldigt fin Stjärnornas Krig-bok i veckan

”Star Wars – The ultimate visual guide, Special Editon” och nya filmen Star Wars - Clone Wars har DVD-premiär 10 december.

...Strålande stjärna.
Strålande (döds)stjärna.

Death by Snooze.

Aaaargh! Om jag bara fick tag på den där bastarden som uppfann Snoozefunktionen! Jag kommer inte upp ur sängen på morgonen. Heeeeelt omöjligt. Att snooza i 1 ½ timme hör inte till ovanligheterna i mitt så kallade liv för tillfället. Efter ett tryck så är man förlorad in i den onda långa spiralen av korttidssömn. Blir så matt. Enligt artiklar publicerade i pressen för någon vecka sedan är det dessutom ohälsosamt med snooze. Det genererar ett dåligt sömnmönster. No shit Sherlock?! Snälla Tomten, ge mig morgon-självdisciplin i julklapp.

Pip-Pip-Pip-Pip-Pip

Zkön Znubbe.

Det var ju knappast någon överraskning att Zlatan Ibrahinovic skulle bli historisk och dra hem sin tredje guldboll på kvällens fotbollsgala. Inte ens Olof Mellberg hade missat den straffsparken. Men vad som var skönt att se och höra är att Zlatan lagt sin irriterande kaxiga och rebelliska förortsattityd åt sidan för en slags ironisk ödmjukhet. "Det är skönt att vara ensam på toppen" och "Jag hoppas komma tillbaka nästa år för att hämta den fjärde" slängde han ur sig med med glansig blick och världens största leende. Och han lyckades faktiskt att få det att låta både ödmjukt och lätt ironiskt. Men f-n vet om han inte rent av plockar hem sin fjärde boll nästa år...

Kung Zlatan hade dessutom sällskap av två av Sverige största på scen under kvällen. Kung Hellztröm och Kung Gezzle. Var ju nästan bara Kung Orup som saknades för en fulländad galakaväll.

White X-mas.

Krille och Linda, mina kära vänner från Kövlinge Herrgård, har varit på traditionsenligt besök för premiären av Jul på Liseberg. Denna energislukande julattraktion lockar i år med den uppseendeväckande nyheten: FAKE-SNÖ! Garanterat vit jul i Göteborg…
Efter en god middag på Wärdshuset (Hjortwallenbergare med potatispuré) mös vi enligt samma tradtionsenlighet runt i parken bland bodarna, drack glögg, käkade pepparkakor, sköt korkar på pingisbollar, kastade boll på clowner, kastade boll i basketkorgar, körde galoppbanan, köpte handrullade cigarrer, drack Jäger med öl, drack kaffeost från Arjeplog, sköt luftgevär, drack choklad och åkte chokladhjul. Sedan var klockan plötsligt 22 och parken stängde. Krille och jag fortsatte vidare till Vino Pasta Due, efter en snabb titt på ett klaustrofobiskt överbefolkat Incontro, för en drink innan kvällen avslutades.
Ska man överhuvudtaget gå på Jul på Liseberg, då ska man gå premiärhelgen. Lugnt, fridfullt och behagligt.

Lotta ställde i lördags till med infyttningsfest i sin nya lya i Högsbohöjd. En osannolik mängd Linköpingsbor och en och annan från andra landsdelar vistades under uppsluppna former på dessa 42 kvm av hemtrevlig lägenhet. Under kvällen fick jag bl.a, förutom snacks med dip och tårta: lära mig stava till rhododendron, beundrande blickar från en tavla, se att det kan festas på väldigt bra i en hall med en nerrasad klädhängare (använda plugg nästa gång kanske?). Den som befann sig på denna plats fick vidare också erfara att ölen inte blir kall i alla kylar samt hur man ljudsätter steg och vapenskrammel i den kommande Wallanderfilmserien. Dessutom kan hobbytortyrmetoderna krabban och tusen nålar leda till långvariga förhållande. Om nu någon någonsin betvivlat detta…..

Söndagen fortsatte sedan som helgen startade. I julens tecken. Med julbord på jobbet. Ett Amerikanskt sådant med bl.a Kalkon, stuffing, gravy och potatismos. Det bjöds också på underhållning av interna talanger. Vilka begåvade kollegor man har.
Mycket mätt och belåten med hela helgen må jag säga.

Happy X-mas.

Friendship is Universal

Så har man tagit sig igenom den andra nostalgitrippen ur TV-historien för året. Efter vårens marathon i Twin Peaks har jag under de senaste dagarna tagit mig igenom vad som i Sverige var säsong 1 av rymdrafflet V. Kort och gott 5 avsnitt. 1 timme 30 minuter vardera. Måste säga att trots daterade specialeffekter och Mike Donovans alldeles för tighta jeans så håller serien fortfarande. Riktigt spännande trots att men sett det förr (det var ju förvisso några år sedan). Nu ska man bara lyckas få vantarna på den betydligt längre säsong 2.
To be continued…

Snart helg igen. Då kommer julen. Jul på Liseberg skall besökas imorgon kväll och det blir Julbord med kunder på jobbet på söndag. Däremellan är det Lottas inflyttningsfest också.

Förra helgen var långhelg för mig då jag var ledig på fredagen. Fram för fler lediga vardagar. Jäkla var skönt. Det var då som V började plöjas igenom, drog runt lite på stan och jagade födelsedagspresent till lillasyster. Blev också inhandlat ett nytt set med köksknivar till mig själv. Kvällen tillbringades med Robban, Packe och Peder med Taco-buffé på Linnés Kök och Bar. Sunkigt ställe men trevligt sällskap. Vi fortsatte i sunkens tecken och drog vidare till Kelleys där Micke väntade. Efter ett antal öl där kunde man runt midnatt beskåda och lyssna till två herrar (Robban och jag själv) springandes, dansandes och sjungandes uppför Stigbergsbacken: ”Det är en vacker dag på Stigbergsliden…”. Tack Håkan! Sedan gjorde vi, enligt Robban, livet surt för tjejen inne i Timebutiken. Vad jag minns så förgyllde vi bara hennes kväll. Korv och folköl (69 spänn för ett 6-pack?! Tjenare!) blev det köpt innan vi fortsatte att försura/förgylla tillvaron för folk. Nu för Lars som för tillfället härbärgerar hos Robban. Väldigt rolig fredagkväll och överlag härlig dag. Som sagt: fram för fler lediga vardagar!

Helgen fortsatte sedan med ett besök hos Putte i Båstad och en fantastisk kalkonmiddag med Max, Nella m.fl hemma hos Lasse och Emma i Laholm. På söndagen firades sedan lillasyster Josefines födelsedag i Ängelholm.

Och någonstans däremellan inköptes det också Biljetter till Bröderna Gallaghers spelning på Scandinavium den 25 januari. Lär ju bli kaxigt om inte annat.

Gadd damn it!

Eric Gadd med band på turné besökte ikväll Storan i Göteborg. Bevisligen säljer han inte något vidare värst med biljetter nu för tiden då personalen från en stor del av Göteborgs hotell- och mötes-etablissemang blivit inbjudna utan kostnad de senaste dagarna. Däribland jag själv. Gratis är ju gott som bekant, och Storan har en oerhört bra clubscen. Eric Gadd, jag blir inte klok på karl'n. Kan inte med honom på skiva eller radio. Men detta är, trots detta, 3e gången jag ser honom live. O Gadd damn vad det S-V-Ä-N-G-E-R! Vilket driv, vilket gung. Bandet är grymt och pumpar ut en imponerande tight ljudmatta som inte går att värja sig mot. Trots att jag inte har någon vidare koll på Gaddens låtkatalog så svänger det på konstant rakt igenom hela spelningen. Gamla godingen "Bara himlen ser på" akustiskt mot slutet är briljant. Och i övrigt; vilket driv, vilket gung, vilket sväng. Eric Gadd, jag blir inte klok på karl'n.

Du ska va President.

Barack Obama - Världens mäktigaste man.

Nå'nstans nere under jorden, på botten av ett hål 

I en gruva i Hell City värker muskler av stål 

Där barndoms sånger botar ånger, läker sår 

Där skyltfönster ögon lägger pussel, letar spår 

Alla föddes lika nakna utan stygn på sin kropp 

Tio tusen ton stenar där städer växte upp 

Men Megatropolis väggar andas smärta, andas hopp 

Under jorden, under jorden 

Men du vet väl att... 

Du ska va president! Du ska va miljonär! 

Under nattens svarta himmel är det fest i timmar tolv 

Alla inkassobreven fyller år på ditt golv 

Men vårt liv e' kort - Ett party en papperskorg 

Sjung en sång för barnen om ett liv utan sorg 

Nå'nstans nere i bunkern dunkar hammarslagens sång 

Om hur solen värmer kroppar efter vintern lång 

Låt den eka i din hjärna - du e' ett måste, du e' stjärna 

Under jorden, under jorden 

Men du vet väl att... 

Du ska va president! Du ska va miljonär!

Joakim Thåström, 1984

game oW.er

Hur det än går, vem som än vinner det Amerikanska valet så är i vart fall 8 års terror och fördummning av det Amerikanska folket över. Ut ur Vita huset kliver lille Bush och in kliver förhoppningsvis vett och sans. Man kan ju inte låta bli att fundera på hur det egentligen sett ut om Al Gore vunnit det där jämna valet för 8 år sedan...

Oh-oh, Kungälv's on fire!

Kungälvsborna stod samlade och häpnade lördagen den 1a november 2008 när rockbandet Kiss, något överförfriskade, promenerade genom byn och tog emot publikens ovationer på krogen Krogen. I själva verket var det Kristina som bjudit in till Halloween-fest och jag(aka Gene "The Demon" Simmons), Peder(Paul "The Starchild" Stanley), Jenny(Peter "The Cat" Criss) och Åsa(Ace "Space-Ace" Frehley) entrade scenen som det legendariska, sminkade rockbandet. Efter en rysligt god Indisk buffé och en och annan grogg hemma hos Kristina skränade vi, dansade vi och skrämde slag på folket på på tidigare nämnda Kungälvs-krog. Här rock n' rollades det sannerligen stenhårt hela natten!