Rosa den som rosas bör

Konsert. Guns N' Roses - Not in this Lifetime Tour. Friends Arena, Stockholm. 29 juni 2017.
Det blir mycket ros och lite ris för pånyttfödda Guns N' Roses. Det är med en enorm energi och en imponerande hög lägstanivå, både vad gäller sången och det musikaliska hantverket, som bandet levererar sin show. De bara öser på i strax över 3 timmar. 3 timmar och 10 minuter ganska exakt. Och det är där riset kommer in. Visst, 3 timmar och 10 minuter ger ju valuta för biljettpengen men med längden kommer också lite för långa sessioner med gitarrmangel, obskyra covers och allsköns jamming. Showen hade definitivt mått bra av att tightas till en aning. Dra ner en 30-40 minuter och detta hade varit en rockshow utan dalar. Samtidigt gör ju också längden att inte en enda klassiker uteblir. På det stora hela är det bara väldigt roligt att trion Axl/Slash/Duff, mot alla odds, lyckas prestera på den här höga nivån i sin återförening. Vem hade trott det på förhand? Möjligen Axl, men inte jag.

Paradise Stockholm

Konsert. Guns N' Roses. Stockholm, 29 juni 2017.
Imorgon är 25 års väntan över.
Imorgon är Stockholm Paradise City.
Imorgon är det äntligen dags att uppleva Guns N´Roses live.

Kallt spel

Konsert. Coldplay - A head full of dreams tour. Ullevi, Göteborg. 26 juni 2017.
Coldplay levererar precis vad man förväntat sig de skulle leverera under denna iskalla junikväll i Göteborg. En stor och påkostad arenashow och radioskval uppumpad med anabola. De spelar ut alla kort i arenakonsert-boken: pyroteknik, konfetti, fyrverkerier, ballonger, laser, tekniska prylar hos publiken som lyser och blinkar samt handbokens standardförfarande i att få igång en publik från scen (och jag lovar - jag har aldrig sett ett sådant överflöd av fyrverkerier och konfetti på någon konsert någonsin). Det fungerar. Det blir en sällan skådad feststämning på Ullevi. Men för egen del tycker jag att det mitt i allt detta överdåd av effekter känns lite slätstruket, ointressant och tillrättalagt. Det är allt för få gånger det riktigt brinner till, som i en fantastisk "Fix you" eller "Viva la vida". Att Chris Martin dessutom fiskat upp ett par strofer av "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och får igång allsång på den är både oväntat och roligt. Men för mig saknas ändå något. Något mer (hur nu det är möjligt) skulle behövas för att värma mig i den kalla sommarnatten.