Tillbaka till Indiana Bond

Bio. Indiana Jones and the Dial of Destiny. Biograf Maxim, Laholm.  29 juli 2023

Femte installationen i sagan om Indiana Jones. Den första utan Steven Spielberg i regissörsstolen. Men fortfarande med Harrison Ford i huvudrollen. Den nu 81-årige Ford spelar en grumpy old Dr Jones i detta sista äventyr och han gör det med sin patenterade charm och sitt sneda leende. Gott så. Men Spielberg saknas kan jag tycka. Skaparna bakom denna filmen har lite tappat bort essensen av vad en Indiana Jones-film är och istället släppt ner äventyraren i någon slags James Bond-premiss. Det är städer och biljakter som avlöser varandra, och det blir ganska enformigt. Om nu handlingen skall flytta sig till otaliga platser på jorden så hade jag gärna sett att Indiana och hans följeslagare skulle kunna hamna i lite mer äventyrliga miljöer (djunglar, öknar, bergsmassiv - ja, va fan vet jag) än bara diverse städer. Också det här med att resa i tiden då, nja - lämna det åt Marty McFly och Doctor Emmet Brown istället. Indiana Jones har ingen DeLorean.

Känslan är tillbaka

Konsert. Håkan Hellström. Brottet, Halmstad. 22 juli 2023.

HH vill bara vara med dej heter en låt på Håkan Hellströms senaste album. Och det är så det känns denna afton på Brottet. Håkan vill bara vara med oss. Han vill vara ett med publiken och blir också ett med publiken på den utsålda spelning. De senaste två gångerna jag sett Håkan live har varit på Ullevi, och visst han gör det bra även på den stora arenan men den riktiga känslan och atmosfären går förlorad. För mig bygger Håkan Hellström live helt på känslan, atmosfären och samspelet med publiken och därav också så otroligt roligt att få uppleva honom på en mindre arena igen. Och oj så mycket bättre det blir. Håkan, bandet och publiken skapar stämning och energi som sprakar, glöder och brinner i sommarnatten. Känslan är verkligen tillbaka, det är i alla fall så jag känner det. 

Blowin in the Wind - Sommartider Hej då!

Konsert. Gyllene Tider: Hux Flux Sommarturné. Pinneviken, Lysekil. 17 juli 2023.

Det är kalla Sommartider. Kalla, regniga och blåsiga sommartider. Vi i publiken förstod kanske inte riktigt hur blåsigt det faktiskt var denna ruggiga sommarkväll i Lysekil.

Så här skrev Per Gessle och Micke Syd Andersson dagen efter konsert:

PG: "Tack för en fantastisk kväll i ett väldigt blåsigt Lysekil. Fick inte upp vår stora och extremt tunga bildskärm pga vindstyrkorna men det gick ju utmärkt ändå! Kändes lite som ett gammaldags folkparksgig från 81 utan gimmicks, bara härlig power pop au naturelle!"

MSA: "Giget var på väg att ställas in pga blåst, så alternativet var att sänka ljudanläggningen, inte sätta upp skärmen och tidigarelägga giget."

Lite trist att inte få uppleva showen så som den är tänkt att vara. Filmer och bakgrundsbilder förhöjer trots allt upplevelsen. Och ljudet var sannerligen svajigt i vinden, blåste formligen bort vissa stunder.

Tur då att Gyllene Tider är fullblodsproffs med en låtlista som få andra kan skryta med. De ror hem även ett gig under dessa förhållande med bravur. Inte det bästa jag upplevt med bandet, men fortfarande väldigt bra. 

Synd bara att den svenska sommaren inte riktigt förstår innebörden i de många somriga låtarna, känns som att det passat bättre med "Sommartider Hej då!"

Vindarna

Konsert. Uno Svenningsson. Pinneviken, Lysekil. 17 juli 2023.

En ganska lågmäld man med en ganska gedigen låtkatalog. Uno Svenningsson gör inte mycket väsen av sig, men får intrycket av att han är blyg och ovan vid att stå på scen trots sina snart 40 år i rampljuset. Men både hans solo- och Freda-alster ljuder fint över det vindpinade Pinneviken denna lite ruggiga sommarkväll. 

Djurisk Hits-kavalkad

Konsert. Pet Shop Boys: Dream World - The Greatest Hits Live. Scandinavium, Göteborg. 9 juli 2023.

Coldplay på Ullevi och Pets Shop Boys på Scandinavium. Samma kväll. Det bubblade i Göteborg under dagen denna fina sommar-söndag. Var av förklarliga skäl inte på plats på Ullevi, men har svårt att se att Coldplay skulle kunna mäta sig med det som Pet Shop Boys bjöd på i Scandinavium. En hitskavalkad de luxe framförd från oerhört läcker och tekniskt avancerad scen. Scenen ändrar skepnad efter ca en halvtimme, då blir den djupare och bandet blir synligt, fram tills dess är det bra duon själva framör en gigantisk LED-skärm. Jag tycker nästan att det inledande och mer avskalde var häftigast. Sången och arrangemangen sitter som en smäck. De börjar och slutar i ett djuriskt tempo när den ena hiten avlöser den andra. I mitten av konserten tappar de det dock lite, turnén heter Greatest Hits Live, men Neil Tennant förklarar att det alla låtar de spelar har varit singlar. Ända ganska stor skillnade på en singel och en hit, och det märks under mittenpartiet. Såg Pet Shop Boys även på Way Out West för några år sedan, då var det helt överjävligt bra, denna konsert når inte riktigt upp till samma höjder. Men återigen, totalt sett, vilken hejdundrande kväll dessa herrar och deras band skapar. Översköljd av synthslingor och trallvänliga refränger Domino Dansar man hemåt i sommarkvällen. 

Once a Rebel, Always a Rebel

Star Wars: Ahsoka. Official Trailer. Premiär 23 augusti 2023.

Ny trailer för senaste tillskottet i Disney+ Star Wars-universum. Jag kan se viss potential, inte minst för att jag faktiskt gillade animerade Rebels. Men på det stora hela har jag ändå inga större förhoppningar, risken är stor att det är lika snyggt men själlöst och med likaledes slarvigt manuskript som i övriga Mandoverse. Men ser ändå fram emot att se det, 

Ett långsamt farväl

Konsert. Elton John: Farewell Yellow Brick Road Tour. Tele 2 Arena, Stockholm. 8 juli 2023.

Sista turnén. Sista konserten. Någonsin. Det råkade det bli när jag för första gången såg Elton John live. Så var det inte när vi köpte biljetterna, då var det visserligen samma avskedsturné men konserten var långt ifrån att vara den allra sista. Men så kom det en pandemi och ett Eltonskt höftbrott emellan, och plötsligt låg Stockholm sist i turnéschemat. Efter två datumflyttar och tre års väntan fick vi då till slut se och höra Elton John live in conert. Att det dessutom visade sig vara VIP-biljetter gjorde ju inte saken sämre (tack för det Majk!). Ska ärligt säga att jag aldrig har varit ett stort fan, och det var kanske därför som jag tyckte första timmen var lite långsam. Efter den dryga timmen tar Elton en kort paus innan han sätter sig bakom flygeln igen och kör på en timme till. Och den sista timmen gick verkligen inte av för hackor, det var fanimej en briljant timme. Att det dessutom var sista konserten någonsin gav en extra dimension. Elton var överlag väldigt osentimental över avskedet, han bara körde på, men mot slutet av konserten började det skina igenom att han var lite tagen. Han tackade av sin medmusiker genom åren, familj, publik och alla som betytt något för honom samt hur mycket det betytt för honom att spela live - hans livsnerv som han uttryckte det. Precis när fösta takten i första extranumret skulle slås, då ringer plötlsigt Coldplay upp från Ullevi och Elton får en storstilad hyllning från Göteborgsarenan. En extra bonus för både Elton och publiken i Stockholm. Stockholmspubliken var verkligen inte heller sena på att hylla Elton och hans 52 år långa karriär. Verkligen bra tryck i arenan. Elton själv sitter vid sin flygel 98% av tiden, och flygeln rör sig över scenen. Men mellan låtarna slår han igen locket över tangenterna och reser sig upp för att ömsom tacka och ömsom elda på publiken. Han gör det bra, och både han och bandet låter fantastiskt. Helt enkelt ett mycket värdigt och fint avslut. Och jag har, till slut, förstått var mycket bra musik denna ikoniska Britt har skapat. Farewell!