55 minuter. Det skulle mycket väl kunna vara en låttitel signerad Jocke Berg. Så är dock inte fallet. 55 minuter är tiden det tar innan Kents konsert på Trädgårdsföreningen vaknar till liv. Det är alldeles för lång tid. Visst, bandet tycker själva att nya plattan är det bästa de någonsin har gjort men för den sakens skull behöver de ju inte spela musik i stort sett bara från den. Det blir, i brist på bättre ord, för lågmält. Efter 55 minuter kommer Kärleken Väntar, Ingenting, Musik Non Stop och 747 i nämnd ordning. Då blir det självklart riktigt bra, med Ingenting som den vassaste av de fyra. Showens visuellt enormt snygga inledning kommer dessvärre bort sig i den ljusa sommarkvällen. Detta gav en extra dimension vid spelningen i Karlstad för en vecka sedan, där spelstart var först kl 23:30. Showen kräver mer mörker helt enkelt. Avslutningen med 999, en uppumpad version av Utan dina andetag och Mannen i den vita hatten är bombastisk som sig bör. Den absoluta avslutningen kommer dock, precis som inledningen, bort sig. Var blev det obligatoriska konfettiregnet av?
Totalt sett: lite för ljust, lite för bekvämt band, lite fel låtval, för lite konfetti. Jocke, Sami, Sami och Sami kan bättre.
