Konsert. Kent. #Kentfest. Ullevi, Göteborg. 1 juni 2014.
Senast jag bevittnade denna Eskilstunakvartett live för två år sedan, på Trädgårn i Göteborg, var det första gången som jag faktiskt var besviken efter en Kentkonsert. Denna kväll på Ullevi, på deras egen eminenta festival, visar de att det där bara var en engångsföretelse. En liten plump i protokollet. För den intensiva och laddade spelning Kent bjöd på denna första junikväll 2014 kommer bli svår att toppa för någon detta år. Jag tror inte det går att toppa. Den som möjligen skulle kunna göra det är hemmasonen Håkan (som vi för övrigt såg sitta snett bakom oss i en loge och digga med) på samma scen nästa helg, men det kommer jag dessvärre inte kunna avgöra själv.
Kent visade återigen att det är Sveriges största rockband. Det var majestätiskt från början till slut. En briljant inledning med gamla "Vi kan väl vänta tills imorgon" . Bandet framför hela låten bakom en svart ridå. Endast gryniga svartvita bilder livevisas på skärmarna. De kan sin dramaturgi. Snacka om att bygga upp förväntan. Sakta mixas "Mirage" in i ljudbilden med hjälp av den excellenta kören (som totalt sett lyfter hela konsertupplevelsen och ger ett helt nytt djup i låtarna), och när första takten slås i öppningspåret på Tigerdrottningen så släpps ridån. Ullevi exploderar. Och sedan bara fortsätter det. Överkörd av Kent - igen. Allt är fantastiskt."Dom andra", "Ingenting" och "La Belle Epoque" är helt övermäktiga under ordinarie set. Sedan kommer extranummerna. Jocke överraskar med att inleda med ett politiskt utspel, som ger ett öronbedövande jubel från publiken, om att alla skall hjälpas åt att rösta bort de rasistiska krafterna i höstens val. Därefter spelas "Sverige". Enormt laddat. En laddning som sedan följer med och intensifieras genom de följande "999", "747" och den magnifika avslutningen med "Mannen med den Vita hatten" komplett med både konfetti och stort fyrverkeri.
