tisdag 30 december 2008

So this was Christmas...

Julstökat o klart för i år. Kom igår tillbaka till GBG efter en vecka i södra Sverige med en massa släkt och vänner och ännu mera mat, i vanlig, klassisk, jultradition...
Det hela kickstartade med tidernas julfest på jobbet den 19/12. Bra julbord, grymt snyggt inredd lokal och bra band. Också alla dessa underbara kollegor förståss. Det var klackarna i taket natten lång...

Det hanns med Jul på Liseberg med Kaniner på is tillsammans med Kalle och Panayota, julmat hemma hos Packe och en halv dags jobb innan tåget gick söderöver.

Sedan var det som sagt släkt, vänner och mat i dagarna 6 i Halmstad, Ängelholm och Laholm.

Julafton tillbringades under lugna former i Ängelholm. Juldagen var det dags för den traditionsenliga Beskarundan med grabbarna. Den 12e i ordningen faktiskt. Obeskrivbart kul att vi lyckats hålla detta event vid liv så länge. En av årets höjdpunkter år efter år. För närmre beskrivning av årets runda besök nystartade http://beskabloggen.blogspot.com/.

Pensionat Blåklinten (Max och Nella) och Pensionat Brogård (Per och Angela) blev mina 2 hem det sista 4 dagarna, Det är fint att vännerna köpt upp sig i storlek på boende. Numera får man ju t.o.m eget rum när man är på besök. Tack till det båda pensioneten för bra service, trevligt sällskap och roliga dagar!

Gjorde som halva Sverige befolkning i mellandagarna och gick på Bio. Australia med Nicole Kidman och Hugh Jackman av Baz Luhrman. Inte att rekommendera. 165 väldigt långa minuter av romantiskt tjafs. Nä, titta istället på Regisörens och huvudrollsinnehaverskans tidigare samarbete. Den fantastiska färgexplosionen Moulin Rouge. Tidernas bästa musikalfilm.
Invigde också Per's nya surrondsystem med nya hårt kritiserade Bond, Quantum of Solace. I mitt tycke var den hur cool som helst. Visst inga gadgets och inte så mycket klassisk Bond. Men istället den förmodligen snyggaste Bond-filmen någonsin. Grymt stiliserad i varje scen, och vilken skön ljus- och färgsättning. Modernt, tajt och fartfyllt. En av årets bästa och mycket bättre än föregångaren Casino Royale.

Syrran fyllde 28 den 28e och firades med Laxmiddag hos pappa. Kräftälskare av rang som hon är är så förärades hon med både skaldjursbestick och kräft-kokbok. Nu väntar jag bara på inbjudan till skaldjursmiddagen...

Nyårsfton firas med Matskapet hos Maria och Fredrik i Sjömarken utanför Borås. Ser fram emot detta med tillförsikt.

Baby-Boom 2008.

Under året som gått har inte mindre än 11 bebisar (minst) i min bekantskapskrets sett dagens ljus. Jag är givetvis väldigt glad för alla mina vänner och hälsar följande nykomlingar välkomna till världen (i alfabetisk ordning):

Agnes, Alma, Ellen, Ellen, Hampus, Klara, Ludvig ,Oscar, Philip ,Tilda och
Onamnad Ljungberg(kanske Benjamin).

O Grattis till alla föräldrar:

Jesper o Marie, Kai o Jenny, Max o Nella, Jerker o Linda, Kristian o Louise, Cilla o Zoltan, Malin o Laurent, Fredrik o Ida, Linda o Pelle, Martin o Karin, Henrik o Schiela.

Dessutom dök det upp ett tjog eller två (nåja..) med bebisar på jobbet också. Men det är en annan historia…

Da-da.

onsdag 17 december 2008

Attack!

Gick på stan och letade julklappar häromdagen. Folk kryllade upp och ner på varje gata och in och ut ur varje affär som ettriga arbetsmyror. Inget konstigt med det egentligen. Det är ju jul. Det som jag reagerade på under denna eftermiddag på stan var istället att på var 3e ettrig klappletande arbetsmyra så gick det en banderollsbeklädd, pärmbesedd extraarbetare som attackerar med full kraft. Aaaattaaack tänker de alla och fäller sin öppningsline: ”Läste du Aftonbladets Söndagbilaga i helgen?”, ”Vill du stödja Afghanistan”, ”Vad har du för mobilabonnemang?”, denna öppningsline följs sedan upp med en tidsangivelse för hur många minuter av ditt liv de tänker ta upp. Helt otroligt. Förstår inte alla dessa organiserande företag hur irriterande dessa attacker är? Bort med dessa… ja vad kallas en sådan där egentligen??? Gatupratare?? Terrorist?? Ordattackerare?? Eller kanske bara gatusäljare?? Jag vet e fan. Bort med dem i vart fall! Puuuh. Så fick jag ur mig det….

Spenderade för övrigt tre alldeles förträffliga dagar i Nyköping i helgen. Besökte Martin och Karin och deras nyfödde lille charmknutte Philip. Han blev, så klart, ekiperad med vad som anstår en riktig hårding. En babybody med tryck från Kiss första platta. Störtcoolt. Helgen gick åt till att umgås, äta gott och dricka gott, bl.a på trevliga krogen Fika i centrala Nyköping (vilka vackra servitriser… och serviceminded… och små..?..). Modern, soft, snygg inredning. Lågmäld musik. Prisvärd mat och dryck. Ett sådant ställe skulle funnits i GBG. Vi hann även med en del film, dels en DVD och dels ett biobesök. Björn och Bennys farsartade bagatell till chickflick "Mamma Mia" avklarades i TV-soffan. Glad blir man ju av den i vart fall, och kul att se Pierce Brosnan och Stellan Skarsgård i lite annorlunda roller. På bio såg vi remaken av science fiction-klassikern The day the earth stood still” med Keanu Reeves. Rykande aktuellt ämne. Jorden attackeras av aliens. ”We are coming to save the earth” berättar utomjordingarna. Mänskligheten pustar ut för en stund. Men de kommer för att rädda jorden från, just, mänskligheten som förintar jorden med sin miljöförstöring, krig etc…. Klimatsmart sa Bill! Denna smarta grundidé lyckas dock inte riktigt förvaltas i filmen. Ok underhållning för stunden men den lämnar inga bestående intryck.

Men det kan ju onekligen ligga något i det där. Enda sättet att rädda denna planet är kanske så drastisk som att vi måste knös undan…

Klimatsmart sa Bull!

onsdag 10 december 2008

Köttgrotta

Så här var det. Kristian med familj har köpt hus i Torslanda. Jag sa till Jerker: "Attans, nu kommer jag ju inte hinna se deras fina lägenhet i Lunden". Jerker tar tag i saken och ringer ca 2 minuter efter detta uttalande upp mig med en inbjudan till Kristians fina lägenhet i Lunden. Denna inbjudan gällde för denna onsdagkväll. Och vilken trevlig onsdagkväll det blev sedan. När jag och Jerker anlände till den fina lägenheten i Lunden stod Kristian i köket och preparerade läckerheter. Efter en husesyn och efter att blivit imponerad av utsikten från takterassen anslöt även Johan med sina teatraliska och musikaliska betonggolvsanekdoter i bagaget. Kristian serverade tapas och korkade upp vinflaska nr 2 (ja, den första öppnade vi innan Johan kom...). Därefter kom huvudrätten. Köttgrottan. Den italienska köttgrottan. För väldigt många andra hade det varit en köttfärslimpa, fast i deluxevariant förståss... Men i Kristians värld är och förblir detta en Köttgrotta. Fantastiskt gott. Ytterligare 2 vinflaskor öppnades. Liedholms Barbera d'Asti var ett mycket överraskande och roligt vin. Kanske inte kvällens bästa, men med sina smaker av sura krusbär och citrus samt dofter av vinägerkaraktär fick man sig en rejäl dos av förvåning från detta rödvin. Det blev också en hel del konst, foto, musik och roliga samtal kring bordet under något som nästan urartade till ett Matskapsmöte light. Mycket njutningsfyllt. Tack Jerker för initativet. Tack Kristian för mycket trevlig kväll!
Adam är, för övrigt, 13 år och en mycket nära släkting till kvällens kock. Det skall jag aldrig glömma... igen....

PS. Köttgrottan på bilden, är inte köttgrottan som skrev brevet... förlåt, jag menar det är inte köttgrottan som stod på bordet. DS

söndag 7 december 2008

V.49: Aj!

Ryggskott.

Kl. 07:51, tisdagen den 2 december 2008 tog jag det ödesdigra steget ut ur duschen, samtidigt som jag sträckte mig efter handduken. KNÄCK! Något kändes plötsligt fel i ryggen. Väldigt fel. Klär snabbt på mig. 30 minuter senare är jag i stort sett orörlig, är helt snedvriden i kroppen samtidigt känns det som att en stor kniv vrids fram och tillbaka i ryggslutet. Kl. 08:30: ringer till jobbet och sjukskriver mig. Ryggskott. En händelse som såg ut som en tanke. Hade tid bokad hos Kiropraktorn på jobbet samma dag kl 13:30. Måste bara vänta ut tiden till dess. Kunde inte sitta, inte gå, inte stå, inte ligga. Hur jag än bar mig åt så fortsatte den där förbenade kniven att vrida sig i ryggslutet. Ringer taxi för ta mig till Kiropraktorn. Tar mig nätt och jämnt ut till Taxibilen. ”Ser inget vidare ut det där du”. Nä, det har du ju rätt i. Känns inget vidare heller skall du veta. Ringer Kai, för att få hjälp till Kiropraktorn. Kl. 13:00. Anländer till jobbet. Där står Kai. Med en rullstol… Blir rullad in till Kiropraktorn. ”Ser inget vidare ut det där du”. Nä, det var just det. Blir behandlad. Jag skriker. Kiropraktorn säger:”Inget vanligt ryggskott. Muskulärt. Lär ta en 3-4 dagar.” Toppen, just snyggt att åka på ett ovanligt ryggskott, tänker jag och betalar. Blir, i vart fall, hjälpligt och tillfälligt bättre. Lyckas ta mig hem medelst spårvagn. Hemma. Ligger på golvet med fötterna uppe på pall. Tittar i taket. Har lagom roligt. Och ont. Tar mig på kvällskvisten mirakulöst till sängen. Somnar i ren utmattning. Vaknar vettlöst tidigt nästa morgon av värk. Den där förbenade kniven... Kommer knappt upp ur sängen. Lyckas ta mig ur sängen. Hittar gamla värktabletter jag fått av kompis mamma. Aaaah, de hjälper. Lyckas installera mig i soffan, med fötterna högt. Blir kvar där i tre dagar. Typ. Ser film. Läser bok. Ser en film till. En film till. Och en film till. Ser Skägget i brevlådan. Julkalendern. Dagarnas höjdpunkt. Undrar om dem hittar den riktiga tomten. Och vad äggskallarna egentligen är ute efter? Fredag. Mer rörlig. Lyckas ta mig utanför dörren. Går till affären. Fyller på kylskåpet. Installerar mig åter i soffan. Fötterna högt. Ser film. Zappar På spåret med Idol under fredagen och diggar Larz Krizterz i Dansbandskampen på lördagen. Söndag morgon. Klar förbättring. Tar mig ut på stan. Letar julklappar. Tittar när Robban och Thesa flyttstökar. Fikar. Så skönt. Så oerhört fantastiskt skönt att vara rörlig igen. En sådan här obeskrivligt lång och tråkig vecka ger perspektiv på tillvaron. Uppskattar att man oftast är frisk. Inser att man normalt har det väldigt bra.

torsdag 27 november 2008

Stjärnklart.

På söndag är det 1a advent (bara det är ju helt galet, var blev hösten av?). Då hängs julstjärnorna in i var mans fönster. Men de riktiga stjärnorna har redan klivit in på arenan.

...Skåda en härlig klar, stjärna i öster...













Tog en sväng på Systembolaget på vägen hem från jobbet idag. Vad finner jag för nyhet i ölutbudet? Jo, den indonesiska pilsnern Bintang. Bintang betyder just stjärna på indonesiska (på något av alla deras språk i vart fall). Som en gång i tiden boendes och jobbandes i detta land , närmare bestämt på Bali, så har man ju sänkt en och annan Bintang på stränder, barer och restaurenger i gott sällskap av det oerhört vänligt sinnade Balianerna, Baliborna, Bananerna eller vad man nu ska kalla dessa ö-bor (ja, ja. Jag vet att det skall vara Balineser). Detta väcker fina minnen till liv och jag ska njuta mina första Bintang på 8 år med andakt.

...Barnet som sover sött, vakna vid underbar korus av röster...


Hallands stjärna nr 1 är tillbaka. Igår släpptes Per Gessles ”Party Crasher” (visst, öppet mål att skämta om den titeln). T.o.m. Peder och Packe erkände denne Halmstad-sons storhet på Restaurang Tre Indier under gårdagskvällen. Kommer jag aldrig att glömma… Samma dag kom även Christan Walz nya ”The Corner”. Den ständigt försenade och tidigare, här på bloggen, omnämnda nya plattan av Guns n’ Roses ”Chinese Democracy” hittade även den, till slut, skivdiskarna förra veckan. Om Axl och hans adepter fortfarande är stjärnor återstår väl att se. Dessvärre har jag ännu inte hunnit införskaffa någon av dessa CD-skivor. Men det kommer. Stjärnklart!

Inhandlade dessutom en väldigt fin Stjärnornas Krig-bok i veckan
Star Wars – The ultimate visual guide, Special Editon” och nya filmen Star Wars - Clone Wars har DVD-premiär 10 december.

...Strålande stjärna.
Strålande (döds)stjärna.

tisdag 18 november 2008

Death by Snooze.

Aaaargh! Om jag bara fick tag på den där bastarden som uppfann Snoozefunktionen! Jag kommer inte upp ur sängen på morgonen. Heeeeelt omöjligt. Att snooza i 1 ½ timme hör inte till ovanligheterna i mitt så kallade liv för tillfället. Efter ett tryck så är man förlorad in i den onda långa spiralen av korttidssömn. Blir så matt. Enligt artiklar publicerade i pressen för någon vecka sedan är det dessutom ohälsosamt med snooze. Det genererar ett dåligt sömnmönster. No shit Sherlock?! Snälla Tomten, ge mig morgon-självdisciplin i julklapp.

Pip-Pip-Pip-Pip-Pip

måndag 17 november 2008

Zkön Znubbe.

Det var ju knappast någon överraskning att Zlatan Ibrahinovic skulle bli historisk och dra hem sin tredje guldboll på kvällens fotbollsgala. Inte ens Olof Mellberg hade missat den straffsparken. Men vad som var skönt att se och höra är att Zlatan lagt sin irriterande kaxiga och rebelliska förortsattityd åt sidan för en slags ironisk ödmjukhet. "Det är skönt att vara ensam på toppen" och "Jag hoppas komma tillbaka nästa år för att hämta den fjärde" slängde han ur sig med med glansig blick och världens största leende. Och han lyckades faktiskt att få det att låta både ödmjukt och lätt ironiskt. Men f-n vet om han inte rent av plockar hem sin fjärde boll nästa år...
Kung Zlatan hade dessutom sällskap av två av Sverige största på scen under kvällen. Kung Hellztröm och Kung Gezzle. Var ju nästan bara Kung Orup som saknades för en fulländad galakaväll.

White X-mas.

Krille och Linda, mina kära vänner från Kövlinge Herrgård, har varit på traditionsenligt besök för premiären av Jul på Liseberg. Denna energislukande julattraktion lockar i år med den uppseendeväckande nyheten: FAKE-SNÖ! Garanterat vit jul i Göteborg…
Efter en god middag på Wärdshuset (Hjortwallenbergare med potatispuré) mös vi enligt samma tradtionsenlighet runt i parken bland bodarna, drack glögg, käkade pepparkakor, sköt korkar på pingisbollar, kastade boll på clowner, kastade boll i basketkorgar, körde galoppbanan, köpte handrullade cigarrer, drack Jäger med öl, drack kaffeost från Arjeplog, sköt luftgevär, drack choklad och åkte chokladhjul. Sedan var klockan plötsligt 22 och parken stängde. Krille och jag fortsatte vidare till Vino Pasta Due, efter en snabb titt på ett klaustrofobiskt överbefolkat Incontro, för en drink innan kvällen avslutades.
Ska man överhuvudtaget gå på Jul på Liseberg, då ska man gå premiärhelgen. Lugnt, fridfullt och behagligt.

Lotta ställde i lördags till med infyttningsfest i sin nya lya i Högsbohöjd. En osannolik mängd Linköpingsbor och en och annan från andra landsdelar vistades under uppsluppna former på dessa 42 kvm av hemtrevlig lägenhet. Under kvällen fick jag bl.a, förutom snacks med dip och tårta: lära mig stava till rhododendron, beundrande blickar från en tavla, se att det kan festas på väldigt bra i en hall med en nerrasad klädhängare (använda plugg nästa gång kanske?). Den som befann sig på denna plats fick vidare också erfara att ölen inte blir kall i alla kylar samt hur man ljudsätter steg och vapenskrammel i den kommande Wallanderfilmserien. Dessutom kan hobbytortyrmetoderna krabban och tusen nålar leda till långvariga förhållande. Om nu någon någonsin betvivlat detta…..

Söndagen fortsatte sedan som helgen startade. I julens tecken. Med julbord på jobbet. Ett Amerikanskt sådant med bl.a Kalkon, stuffing, gravy och potatismos. Det bjöds också på underhållning av interna talanger. Vilka begåvade kollegor man har.
Mycket mätt och belåten med hela helgen må jag säga.

Happy X-mas.

torsdag 13 november 2008

Friendship is Universal

Så har man tagit sig igenom den andra nostalgitrippen ur TV-historien för året. Efter vårens marathon i Twin Peaks har jag under de senaste dagarna tagit mig igenom vad som i Sverige var säsong 1 av rymdrafflet V. Kort och gott 5 avsnitt. 1 timme 30 minuter vardera. Måste säga att trots daterade specialeffekter och Mike Donovans alldeles för tighta jeans så håller serien fortfarande. Riktigt spännande trots att men sett det förr (det var ju förvisso några år sedan). Nu ska man bara lyckas få vantarna på den betydligt längre säsong 2.
To be continued…

Snart helg igen. Då kommer julen. Jul på Liseberg skall besökas imorgon kväll och det blir Julbord med kunder på jobbet på söndag. Däremellan är det Lottas inflyttningsfest också.

Förra helgen var långhelg för mig då jag var ledig på fredagen. Fram för fler lediga vardagar. Jäkla var skönt. Det var då som V började plöjas igenom, drog runt lite på stan och jagade födelsedagspresent till lillasyster. Blev också inhandlat ett nytt set med köksknivar till mig själv. Kvällen tillbringades med Robban, Packe och Peder med Taco-buffé på Linnés Kök och Bar. Sunkigt ställe men trevligt sällskap. Vi fortsatte i sunkens tecken och drog vidare till Kelleys där Micke väntade. Efter ett antal öl där kunde man runt midnatt beskåda och lyssna till två herrar (Robban och jag själv) springandes, dansandes och sjungandes uppför Stigbergsbacken: ”Det är en vacker dag på Stigbergsliden…”. Tack Håkan! Sedan gjorde vi, enligt Robban, livet surt för tjejen inne i Timebutiken. Vad jag minns så förgyllde vi bara hennes kväll. Korv och folköl (69 spänn för ett 6-pack?! Tjenare!) blev det köpt innan vi fortsatte att försura/förgylla tillvaron för folk. Nu för Lars som för tillfället härbärgerar hos Robban. Väldigt rolig fredagkväll och överlag härlig dag. Som sagt: fram för fler lediga vardagar!

Helgen fortsatte sedan med ett besök hos Putte i Båstad och en fantastisk kalkonmiddag med Max, Nella m.fl hemma hos Lasse och Emma i Laholm. På söndagen firades sedan lillasyster Josefines födelsedag i Ängelholm.

Och någonstans däremellan inköptes det också Biljetter till Bröderna Gallaghers spelning på Scandinavium den 25 januari. Lär ju bli kaxigt om inte annat.

onsdag 5 november 2008

Gadd damn it!















Eric Gadd med band på turné besökte ikväll Storan i Göteborg. Bevisligen säljer han inte något vidare värst med biljetter nu för tiden då personalen från en stor del av Göteborgs hotell- och mötes-etablissemang blivit inbjudna utan kostnad de senaste dagarna. Däribland jag själv. Gratis är ju gott som bekant, och Storan har en oerhört bra clubscen. Eric Gadd, jag blir inte klok på karl'n. Kan inte med honom på skiva eller radio. Men detta är, trots detta, 3e gången jag ser honom live. O Gadd damn vad det S-V-Ä-N-G-E-R! Vilket driv, vilket gung. Bandet är grymt och pumpar ut en imponerande tight ljudmatta som inte går att värja sig mot. Trots att jag inte har någon vidare koll på Gaddens låtkatalog så svänger det på konstant rakt igenom hela spelningen. Gamla godingen "Bara himlen ser på" akustiskt mot slutet är briljant. Och i övrigt; vilket driv, vilket gung, vilket sväng. Eric Gadd, jag blir inte klok på karl'n.

Du ska va President.

Barack Obama - Världens mäktigaste man.










Nå'nstans nere under jorden, på botten av ett hål 
I en gruva i Hell City värker muskler av stål 
Där barndoms sånger botar ånger, läker sår 
Där skyltfönster ögon lägger pussel, letar spår 
Alla föddes lika nakna utan stygn på sin kropp 
Tio tusen ton stenar där städer växte upp 
Men Megatropolis väggar andas smärta, andas hopp 
Under jorden, under jorden 
Men du vet väl att... 

Du ska va president! Du ska va miljonär! 

Under nattens svarta himmel är det fest i timmar tolv 
Alla inkassobreven fyller år på ditt golv 
Men vårt liv e' kort - Ett party en papperskorg 
Sjung en sång för barnen om ett liv utan sorg 
Nå'nstans nere i bunkern dunkar hammarslagens sång 
Om hur solen värmer kroppar efter vintern lång 
Låt den eka i din hjärna - du e' ett måste, du e' stjärna 
Under jorden, under jorden 
Men du vet väl att... 

Du ska va president! Du ska va miljonär!

Joakim Thåström, 1984

måndag 3 november 2008

game oW.er















Hur det än går, vem som än vinner det Amerikanska valet så är i vart fall 8 års terror och fördummning av det Amerikanska folket över. Ut ur Vita huset kliver lille Bush och in kliver förhoppningsvis vett och sans. Man kan ju inte låta bli att fundera på hur det egentligen sett ut om Al Gore vunnit det där jämna valet för 8 år sedan...

söndag 2 november 2008

Oh-oh, Kungälv's on fire!

Kungälvsborna stod samlade och häpnade lördagen den 1a november 2008 när rockbandet Kiss, något överförfriskade, promenerade genom byn och tog emot publikens ovationer på krogen Krogen. I själva verket var det Kristina som bjudit in till Halloween-fest och jag(aka Gene "The Demon" Simmons), Peder(Paul "The Starchild" Stanley), Jenny(Peter "The Cat" Criss) och Åsa(Ace "Space-Ace" Frehley) entrade scenen som det legendariska, sminkade rockbandet. Efter en rysligt god Indisk buffé och en och annan grogg hemma hos Kristina skränade vi, dansade vi och skrämde slag på folket på på tidigare nämnda Kungälvs-krog. Här rock n' rollades det sannerligen stenhårt hela natten!

söndag 26 oktober 2008

Go Green

Gröna hårda bestar har förföljt mig i mitt liv de senaste dagarna. Dr Bruce Banner, gestaltad av Edward Norton, fick för hög puls, frustade, fick något grönt i blicken, växte ur kläderna, spräckte kläderna (fast byxorna höll alltid), blev stor, blev jättestor, blev grön, blev jätteanimerad, blev aggresiv, vrålade, blev The Incredible Hulk i filmen med samma namn. Denna gröna best-DVD var fredagkvällens underhållning. "Hulk! Smash!"

Möjligtvis tycker Färjestad att Rögle BK är gröna hårda bestar efter att Ängelholmarna för andra gången i år besegrat värmlänningarna. Denna gång i Karlstad. Rögle fortsätter att övertyga.

Nästa gröna best uppenbarade sig oväntat nog på tallriken under Matskapets möte på lördagkvällen. Jerker bjöd, precis som vanligt på välkomponerad smakbomb till meny där det som en av förrätterna serverades krokodil. Krokodil! Det är minsann inget man äter varje dag. Smakade gott i vart fall, som någon slags korsning mellan kyckling och skaldjur. Serverades med en grymt god gröna ärter-pesto. För den fullständiga menyn klicka in på http://matskapet.blogspot.com/ där den kommer publiceras utav kocken själv inom kort. Vad som också bör nämnas är att vi även fick njuta av 2 flaskor Chateau neuf du pape till huvudrätten. Tack Jerker och övriga Matskapare för en mycket lyckad kväll!

Idag har de gröna bestarna idogt uppenbarat sig innanför mitt pannben och vrålat aggresivt och tryckt mot mina ögonglober. The Incredible skallebank...

söndag 19 oktober 2008

3,5

Helg vecka 42
Inleds på fredagen med en stillsam After work i Bula bar på St Jörgen Park. Lugnet hägrar. Äter en utsökt Angus Bula Burger och tar ett par öl i glatt sällskap av Packe, Peder, Åsa och Robban. Robban, som precis fått diagnosen stressrelaterad fläskbuk av sin PT, tar oss på en sväng runt hotellet och diverse trevliga sviter. Vi kliver på mattorna med skorna på oss. Blir omstäd för Robbans kollegor på fredagkvällen. Samtidigt sätter vi oss på bussen mot majorna. Pokerkväll hos Micke där Micke och Mike väntar. Åsa avviker. Har inga förfriskningar med mig. Rausen in der Lidl-butik und kaufen bier 3,5%. 2 omgångar Texas Holdem avklaras av sällskapet. All-in. All-in. 2 hedervärda 3e-platser avklaras av undertecknad, men det vinner man ju inga pengar på. Framåt midnatt spatserar vi mot 2a långgatan och kliver in på Kellys och avslutar sedan kvällen på Rover. Hemma ca 02:30. God natt.

Lördag. Vaknar 08:50. Nästa gång jag slår upp ögonen är kl 10:10… Bakis. Va? Drack inte jag folköl igår? Börjar verkligen bli gammal nu. Visst det var även 2 öl på St Jörgen, 1 på Kellys och 1 på Rover. Men ändå… Bakis? Inte bra…. Seg fram till 15-snåret. Ser en film. Rescue Dawn med Chrsitan Bale och Steve Zahn. Mycket bra. Drar mig därefter till Packe där det är utlovat middag, vin och ytterligare en film. Packe kockar. Stina linkar. Malin fäller den fantastiska kommentaren till Stina: ”Men börjar det inte lukta där nere då?”. Alla funderar. Vad säger hon? Vad undrar hon? Hon menar innanför gipset på Stinas gipsade fot. Film: Forgetting Sarah Marshall. Romantisk komedi med mycket naket. Och då framför allt mycket snopp…

Söndag. Solsken. Brunch på SoHo. Gott. Därefter avverkas helgens 3e film. The Kingdom med Jamie Foxx och Jennifer Garner. Helt ok. Som de senaste söndagskvällarna så följs även denna kväll Jens och Sebastians ansträngningar att bli kända i Japan i Henrik Schyfferts experiment Stor i JapanTV 6. Programmet tar sig. ”Man in band, in band, man in, man in band”. Deras låt är bra. Nyinspelningarna och nytolkningarna utav svenska artister av Alphavilles Big in Japan som körs som signaturmelodi är grymma.

Nu 2 veckor galet mycket jobb framför mig.

Arrigato.

tisdag 14 oktober 2008

Discreet as a shadow at night.

Ta 2 dl hackad Star Wars, mixa detta med lika delar Sagan om ringen. Tillsätt en stor del Pan's Labyrinth och Men in Black. Strö över en liten gnutta Gremlins och Alien. Krydda sedan med vilken god cop/bad cop-rulle som helst med ett en aldrig sinande ström av one-liners.
Låt detta koka ihop till röra av färg, form och intryck. Servera med ett styck blått freak med gälar och ett styck rött monster med nedslipade horn. Vips så har ni Hellboy II - The Golden Army framför er.

För de flesta är väl numera Guillermo del Toro känd för den Oscarsbelönade Pan's Labyrinth från 2006. Men innan denna vackra saga så hade han också väckt serietidnings-monstret Hellboy till liv i filmen med samma namn. En alternativ superhjälte-historia som överraskade med sin självdistans och annorlunda story.

Nu har del Toro alltså i kölvattnet efter Pan's Labyrinth gjort en uppföljare om den röde demonens kamp mot ondskan på männikornas sida. I samma kölvatten har filmbolagsdirektörerna också skjutit till en ansenligt större budget. En budget som regissören har använt till att totalt gå bärsärk i dem effekter och det bildspråk han hittade i Pan's Labyrinth. Han har sedan tagit inspiration från allsköns science fiction, fantasy och action-filmer vilket gör att man tycker sig ha sett vädligt mycket tidigare. Detta är troligen en hyllning till alla dessa inspirationskällor men alla intryck dränker karaktärerna som i själva verket är väldigt sköna. Ron Perlman (en gång i tiden odjuret i TV-serien Skönheten och Odjuret för er som minns den. Skönheten var för övrigt Linda Hamillton, långt innan Terminator) i synnerhet som Hellboy, med hans rebelliska attityd och odiskreta sätt, är oerhört roande i varenda scen. Hans sidekick Abraham "Abe" Sapien och den nya figuren Johan Krauss är inte dumma dem heller. Scenen där Hellboy och Abe fyllnar till och sitter i biblioteket och sjunger kärlekssånger är inte helt tråkig.

På det stora hela. En uppföjare som så många andra uppföljare. Story och karaktärer blir åsidosatta för effekter och experimentlusta. I detta fall, dock, mycket välgjorda experiment och effekter. Men det hade inte skadat att rensa lite bland intrycken. Trots allt en sevärd film som är bättre än mycket annat i kategorin. Men har ni inte sett Hellboy I ännu, så gör det idag.

söndag 12 oktober 2008

Italien - Disigt som Kina?

På den Italienska Autostradan, någonstans mellan Bergamo och Gardasjön.
I cockpit på Opel Astran sitter Kapten Kalle med den tystlåtne Gardis. I baksätet med varsin nyöppnad Peroni sitter jag, Krille och Tobbe. Utanför i den 25gradiga och soliga Oktober-eftermiddagen susar ett industriområde förbi på vardera sidan om bilen. Det är då Tobbe öppnar munnen och på sin härliga lantis-Ulricehamnska, full av ironi säger ”Det är vackert här i Italien” för att inom en minut följa upp det med den smått osannolika kommentaren ”Fan vad disigt det är här i Italien. Nästan som i Kina”. Skrattsalvorna ekar i bilen och vill nästan aldrig ta slut. Ja men vilken tur. Då vet vi det. Då behöver vi ju inte åka till Kina för att få uppleva det…















Torsdagen den 9 Oktober, gav sig 4 glada pöjkar från Ulricahamn, Borås och Göteborg av från Säve flygplats ner till Bergamo, Italien. Tillsammans med Gardis, Krille och Tobbe skulle jag för andra gången i år besöka Kalle i Bergamo. Denna gång för Oktoberfest. Och Oktoberfest blev det första kvällen på plats. På Italienskt vis hemma hos Kalle. Massvis med Italienska läckerheter var uppdukat, kryddat med en och annan grekisk specialitet. Det hela sköljdes ner, allt enligt Oktoberfest-temat, med ganska stora mängder öl. Det blev en lång och trevlig kväll med glatt sällskap från ett 10-tal av Kalles kollegor.

Vid 10-snåret dagen efter tyckte Krille, som var den enda i gänget som aldrig besökt Bergamo tidigare, att det var dags att kicka igång fredagen. Det hade han, så klart rätt i, även om man gärna sovit några timmar till. Upp kom vi alla i vart fall. God morgon sa alla till varandra. Alla utom Gardis. Han hade tappat rösten. Totalt. Sedan hörde vi inte ett ljud från honom på resten av resan. Efter en stor frukost gav vi oss ut på stan en sväng för att sedan sätta oss i bilen för att åka till Gardasjön.

Efter ca en timme och en 15 minuters färd varav en halvtimmes bilkö kom vi så småningom fram till Gardasjön och staden Desenzano Del Garda. Där spenderades det en eftermiddag med strosande, vin, antipasti och glass. Gardasjön bjöd på Azurblått vatten och Desenzano på mysiga kvarter, en härlig strandpromenad och skön avkopplande atmosfär. Mycket behaglig eftermiddag.

Tillbaka i Bergamo igen, tog vi ett stopp på Bombino’s uteservering för lite Spumante innan det var dags att göra sig i ordning för kvällens middag.

Bord var bokat för middag på den fina Taverna Colleoni Dell'Angelo belägen på Piazza Vecchia (gamla torget) i Citti Alta (gamla stan). Restaurangen drivs av den internationellt erkände kocken Pierangelo Cornaro.

Vita dukar, rustningar, flygel och som en kontrast till detta målningar med filmmotiv, däribland Pulp Fiction och Marilyn Monroe, prydde lokalen som andades exklusivitet.

Vi startade upp middagen med vars ett glas Spumante och bestämde oss ganska snart för den färdigkomponerade 6-rätters menyn som erbjöds. Givetvis skulle jag in och pilla för byta ut vissa rätter för egen del, vilket kanske inte var det mest lyckade draget man gjort på brädet.

Hur som helst. Middagen började med en aptitretare i form av en champinjonsoppa.
Därefter bytte jag för min del ut gåslevern mot vad jag tyckte en mer Italiensk antipasti.
Lufttorkad skinka med Grana Padana-ost och svamp. Jag är väldigt svag för just Grana Padana men till denna rätta hade de stöpt osten till en liten korg där de lagt den inlagda svampen i. Hade osten istället varit riven eller hyvlad över skinkan med ett stänk olivolja hade det varit superbt i sin enkelhet. Men nu startade denna middag bara okej för min del, medans jag avundsjukt blickade på de övrigas Foie gras.

Som rätt nr två stod det Ravioli på menyn. Jag valde istället Risotto. En risotto som var väldig blek i sitt framförande på tallriken men som smakade desto bättre. Ett bra val, förutom det att den mättade lite väl mycket med tanke på fortsättningen.

Det var dags för huvudrätten. Kalvfilé med prusciotto-lindad sparris. Smakade himmelskt även om jag var bra mätt.

Därefter var det det dags för Formaggio, ost. 5 lokala ostar som serverade från en ostvagn med digert utbud. Ostar som smulade, ostar som kletade och ostar som attackerade och vaggade mina smaklökar så att jag helt glömde bort min tidigare mättnad. Italienare kan sin ost.

Efterrätten var inte sämre den, en hallongratäng, med den där härliga krispiga creme brulée-ytan som jag bara älskar. Serverades med vit chokladsås. Belissimo.

Det hela avslutades med praliner och chokladdoppad frukt. Men då sa min mage stopp och jag lät glatt de övriga i sällskapet sätta i sig av detta.

Så förutom min egen utsvävning i början av middagen var detta trots allt 3 timmars njutning.

Kvällen avrundades sedan med ytterligare ett glas spumante på en bar i nya stadsdelen.

Lördagen startade ännu tidigare än fredagen när Tobbe hoppade ur sängen redan kl 08:30 och väckte oss andra med ”Ring så spelar vi” från Sveriges radio på nätet? Jag säger då det… Det är visst inne på sitt 40:e år, Ring så spelar vi. Man börjar ju undra om Tobbe kanske också är det i sinnet. Trodde inte någon under 50 lyssnade på det programmet. Men, men…

Efter frukost begav vi oss åter ut i det härliga vädret på shopping och fika innan det var dags att göra sig klar för eftermiddagen hemfärd.

I Cockpit även denna gång Kapten Kalle och Gardis. Fast denna gång i Ryanairs Boeing. Vi hade tidigare på dagen haft en Bowling-tävling på Nintendo Wii om vem som skulle få äran att sitta med Kalle i cockpit på vägen hem. Efter en jämn fight gick jag segrande ur striden med 1 poängs marginal före Gardis. Men snäll som jag är ställde jag min plats till förfogande då jag tidigare åkt cockpit och mest tyckte det var obekvämt. Men jag vann Bowlingen. Viktigt att påpeka.

Bergamo fortsätter att imponera. Det lär knappast varit sista gången jag var på besök där. Underbar stad, underbar mat och överlag underbar atmosfär.


Sverige – Portugal 0-0.

Vi landade igen i Göteborg, lagom för att komma hem till Sveriges VM-kval mot Portugal.
En match där Samuel Holmén och Sebastian Larsson imponerade på mittfältet, där Daniel Majstorovic dominerade i backlinjen och Johan Elmander visade att han visst ska ha den där platsen bredvid Zlatan istället för gamlingen Henke. Elmander hade ett antal vassa målchanser och borde kanske satt ett, och Sverige var på det stora hela det klart bättre laget och var värda en seger. Nu blev det 0-0, vilket inte är fyskam mot Portugal men som ändå sätter press att ta fler poäng på bortaplan. Fortsättning följer i vår.

onsdag 8 oktober 2008

Ciao Ciao Italia!

Bergamo - återtåget.










Imorgon bär det av till tre dagar i underbara Bergamo, Italien igen.

Don Carlos gave us an offer we couldn't refuse: Oktoberfest.






Visserligen ett Tyskt fenomen, med det kan ju bara bli ett strå vassare Italien. Ser fram emot tre dagars djupdykning i diverse ät- och drickbara italienska specialiteter (med vissa Tyschka inslag) och diverse upptåg med Ulricehamns maffiosos.

tisdag 7 oktober 2008

Skadat.

10 små LarsRoland-pöjkar. VM-kval mot Portugal på lördag. Efter 2 förvirrade matcher med instabilt mittfält mot Albanien och Ungern i förra omgången hade man satt sina förhoppningar till att Anders Svensson och Tobias Linderoth skulle komma tillbaka och stabilisera upp det hela. Men inte. De är skadade ...igen. Likt 10 små negerpojkar har de med sig i den kollektiva skadecirkusen också dragit Olof Mellberg, Christian Wilhelmsson och senast idag Henrik Larsson. Om man var skeptisk inför förra omgången och kvalet i allmänhet senast så borde ju inte denna situation ge mig och Lars-Roland större förhoppningar. Men pardoxalt nog kanske detta ändå kan lyfta laget. Plötsligt kommer Elmander och Källström få fullt förtroende och kan redan dagar innan match känna sig säkra på spel (om man nu någonsin kan känna sig säker på något i Lagerbäcks värld). Sebastian Larsson kommer troligtvis få spela på sin naturliga kant och Daniel Andersson får dra på sig Kaptensbindeln för att med den härföra mittfältet. Dessutom kommer Sverige nu var ännu mera underdogs än de redan från början var mot ett favorittippat Portugal. Och visst är Sverige bättre i den positionen än som favoriter. Portugal kommer till Sverige för att revanchera sig efter in snöplig förlust mot Danmark. Situationen är inte helt olik den som var inför matchen mot Spanien på ett höstkallt Råsunda i EM-kvalet 2006. Då gick ett desarmerat Sverige med två knaggliga matcher i bagaget in och mötte ett Spanien som ville revanchera sig efter en snöplig förlust mot Nordirland. Hur den matchen genomfördes minns väl de flesta. Kollektivet Sverige, hjälpte varandra, kämpade för varandra och besegrade det Spanien som sedermera skulle bli Europamästare med 2-0. Så ska man våga hoppas på att ett desarmerat Sverige med två knaggliga matcher i bagaget ska gå in och kollektivt nöta ner Portugal på lördag? Ska man våga hoppas på en favorit i repris och ännu en 2-0seger på ett höstkallt Råsunda? Ja, varför inte. Ingenting är omöjligt som Gunde skulle uttryckt det. O denna gång är Zlatan med i laget, vilket han inte var mot Spanien 2006 (bojkottade landslaget.), om det nu är bra eller dåligt...

PS. 4-4-2 så klart. DS.

lördag 4 oktober 2008

Snurrigt.

Kanelbullens dag, 4 Oktober.


















Länge leve Prinsessan KaneLeia!
Alla bullars urmoder. Allas vår bullmamma.
För länge, länge sedan i en fjärran galax härstammade kanelbullen från prinsessan KaneLeia's hemplanet, Bullderaan. Sedan den äckliga Lord Arraksboll, förargad över att han inte kunde smaka Bullderaans underbara bullar genom sin hjälm, lät förstöra planeten och förinta KaneLeia's folk med hans rymdstation Dödsbullen är det KaneLeia själv som föder fram varanda kanelbulle genom sin frisyr. (Ja, ja... allt är bara en ursäkt för att få lägga upp en bild på Leia o hennes fantastiska bullfrisyr. Frisyren borde för övrigt praktiseras mer i det vardagliga livet. Inte minst på Kanelbullens dag...)
Må kanelbullen vara med er.... hela dagen.

söndag 28 september 2008

Slöööörp.









Bokmässa, pimpad lägenhet (inklusive glad bebis 1) med tacos och gott vin, 1100 meter simning (inklusive varvning av mr R), fika med tillresta Lundabor (inklusive glad bebis 2), skaldjur i Frööölunda, bokmässa igen och pimpad lägenhet (inklusive glad bebis 1) igen med hemmagjord Chunky Crunchy Salsa Burger och gott vin .

Såg idag en mycket skäggig präst (påminde om en smal Ernst Günther) springa som en tok över Chapmans Torg för att hinna med spårvagnen. Det såg mycket roligt ut. Surrealistiskt på något sätt. Man tänker sig inte att präster ska springa efter spårvagnen. Undra varför? Gud vet.

Ytterligare en helg till ända.

Hösten fortsätter…

The man with the golden smile.

På allmän begäran (allmän och allmän, du vet själv vem du är som önskat ett inlägg i detta hett omdebbaterade ämne. Rally eller Räcer, det är frågan.):












Jag är FÖR.

Faktiskt - ett beVINGAat ord.

Var iväg på en härlig kundaktivitet i torsdags. En halvdags segeltur i slutet på september är hyfsat risky business. Men vädergudarna ville oss väl och i strålande solsken, vindstilla och 19 grader varmt tog sig delar av vår avdelning sig ut på segling från Saltholmen till Vinga. Efter en liten rundvandring på ön och en stunds njutning i solen på klipporna serverades det räkor med tillbehör på bryggan. Allt ackompanjerat av glada skratt och intressanta diskussioner, bl.a om hur vi till daglig dags misshandlar ordet faktiskt. Tänk på det.

En underbar eftermiddag/kväll, som mjölkade ut det sista ur sommaren och det bästa ur hösten.

Sämre kan man ha det, en torsdag i september. Faktiskt.

onsdag 24 september 2008

Fontänen och ugglorna i skåpen.

Lördag. Den senast passerade. Skrämde upp både mig själv och Robban (via sms) ur sängen alldeles för tidigt. På vagnen ca 30 minuter före lunch. På väg mot stan. Födelsedagsfest ikväll. I Frölunda. Köpa present. Leta i en affär. Leta i en affär till. Leta i ytterligare en affär. Det är inte alltid lätt att vara kreativ och försöka hitta den perfekta presenten. Går in i nästa affär. Frustration. Fan, vi tar en kaffe istället. Lördag. Smetfullt på caféerna. Hittar plats i baren inne på en galleria. Baristan jonglerar med pappersmuggen som kaffet ska serveras i. Lämnar baren. Går till tidningstället. Kommer tillbaka till baren med Lars Aduktusson. Han är på omslaget av Nöjesguiden. Kaffet serveras i den nyligen jonglerade pappersmuggen. Sunk. Vad är det för fel på porslin? Läser Nöjesguiden. Inser, igen, att jag bara måste se Hellboy II. Robban tycker att jag är helt wacko. Fast han vet å andra sidan inte var Björns Bar ligger. Dricker upp vårt kaffe. Robban får snilleblixt. Vet vad vi ska köpa i present. Går till nästa affär. Köper presenten. Sätter oss på vagnen. Åker mot majorna. Hoppar av vid Stigbergstorget. Köper hundrakort. Köper korv med bröd. Går hem till Robban. Klipper varandras hår (?). Jag trimmar ner Robbans hår till 6 mm. Robban trimmar mitt hår i nacken och på sidorna. Blir oväntat bra för båda två. Festen börjar om 2 timmar. Hem och duscha. Samtidigt är Peder på travet och spelar på hästar. Peder och Robban kommer förbi på en öl innan festen. Festen börjar kl 18:00. Peder kommer till mig kl 18:50. Köper Hamburgare. Dricker öl. Velar om kläder. Skyndar till vagnen. Hoppar av vid anvisad hållplats. Vart ska vi nu? Frågar om vägen. På väg åt helt fel håll. Vänder om. Ringer till Cornelia. Det är hon som är födelsedagsbarnet. Hon säger ”vänster om skorstenen”. ”Långt bort”. ”Vid kranarna”. Går vilse i Frölunda. Går fruktansvärt vilse i Frölunda. Träffar en man med hund. Mannen förklarar vägen. Hunden skäller. Vi fortsätter ändå att gå fel. Går till slut, i ren desperation över ett berg i totalt mörker. På andra sidan berget ser vi kranarna. Vi närmar oss. Cornelia går ut för att möta oss. Framme. Lämnar över presenten. Dricker rosévin. Äter kladdkaka med glass. Kollar in lägenheten. Den är fin. Den har ugglor i porslin gömda i skåpen. Och små svamphus. Och små kaniner. Och en fontän. Fast den är inte gömd i ett skåp. Och den är dammig och inte använd på hundra år. Grabbarna från Ulricehamn får igång fontänen. Den porlar och lyser. Fontänen porlar. Festen flyttar från vardagsrummet ut i köket. Vi sitter kvar i vardagsrummet och skriver i en ”Mina vänner”-bok. Jag får 21 vuxenpoäng. Leder. Fontänen porlar. Hittar filmen Ensam hemma igen i DVD-samlingen. Och Bergman-boxen. Diskuterar filmen Ensam hemma igen. Citerar Bergman-filmer. Festen flyttar tillbaka till vardagsrummet. Fontänen porlar inte längre. Någon har stängt av den. Två blonda kvinnliga yrväder dansar vilt till musik som knappt hörs från datorn. Hittar CD’n Tracks dance-hits. Sätter i den i CD-spelaren. Trycker på play. Diggar. Framförallt till Falco. Amadeus, Amadeus, Amadeus. Fontänen porlar igen. Och lyser. Någon sätter igång en Winnerbäck-CD. Det förenar. Men alla förstår inte grejen. Då blir det Hellström på DVD. Fontänen porlar. Börjar bli sent. Måste till stan. Mot spårvagnen. Ser spårvagnen på hållplatsen från distans. Springer för att inte missa den. Bitter kvinnlig chaufför står utanför och röker. ”Jag går om 8 minuter”. ”Ta inte med några ölburkar ombord”. Tar med våra ölburkar ombord. 8 minuter senare åker vi. Hoppar av vid Järntorget. Kö till Pustervik. Köper en korv med bröd. Går till Stearin. Köper en öl. Sitter och softar. Har trevligt. Stearin stänger. Går till Seven Eleven. Robban köper mat. Åker hem. Funderar på om fontänen fortfarande porlar. Somnar….

måndag 22 september 2008

söndag 21 september 2008

Jörgen.

Fick i veckan en rundvisning på ett av de senaste hotell-tillskotten i Göteborg.
Sankt Jörgen Park Hotel på Hisingen. En imponerande anläggning, med ett stort atrium med bar och lounge som centrum, ett härligt spa med både utomhus- och inomhus-pool, välutrustat gym, smarta konferensrum med den senaste tekniken samt fräscha moderna hotellrum. Det som lämnar störst intryck tycker jag ändå är det behagliga lugn som vilar över hela anläggningen. Restaurangen lämnar dock en del att önska, men annars har nog de flesta gäster en högst njutbar vistelse på detta hotell.

Bröderna Kenny och Jörgen Jönsson var för första gången motsåndare på en ishockeyrink när Rögle BK igår hade hemmapremiär mot Färjestad i nya Lindab Arena i Ängelholm. Jörgen och de övriga i favorittippade Färjestad fick känna på det massiva stödet för hemmalaget från Rögle-supportrarna på läktarna. Stämningen sägs ha varit magisk och ett sporrat Rögle tvålade till värmlänningarna med hela 4-1. Återkomsten i Elitserien har startat över all förväntan för de grön-vita som för tillfället ligger 2a i serien. Kanske lika bra att få storhetsvansinne med en gång och gå för SM-guld direkt!

Chinese Democracy

Det evigt försenade och mytomspunna albumet ”Chinese Democracy” från W Axl Rose’s ”nya” Guns n’ Roses existerar. Ett antal låtar har läckt ut och jag har haft glädjen att få lyssna till 7 spår. Döm av min förvåning och stora glädje när det dessutom låter fantastiskt bra. Gamla G N’ R med influenser från R&B och dansmusik samt Axl’s karaktäristiska röst ger förhoppningar om att det framöver kan bli ett riktigt roligt återtåg för det en gång genialiska och omåttligt stora rockbandet.

Det sägs att bandet lämnat in en färdig inspelning till skivbolaget, så efter 14 års (?) arbete och 13 miljoner investerade dollar verkar det som om ”Chinese Democracy” skulle kunna finnas hos en skivhandlare nära dig redan i år…. Men det har man ju hört förr….

Fegheten.










När jag och kompisen klev på 9:ans spårvagn vid Brunnsparken härom kvällen, då ligger där en till synes livlös man på golvet mellan två säten... Vagnen är halvfull. Det sitter en yngre kille sneglande på sätet bredvid. Hur länge har mannen legat där? Några sekunder? Flera hållplatser? Vi vet inte. Vi klev just på. Vad gör vi då? Vi sätter oss i andra änden av vagnen. Den obehagliga fegheten slår in. En man som kliver på efter oss agerar. Han går fram till den livlösa mannen. "Hallå! Hur mår du?" Känner på pulsen. Det visar sig vara en av stadens olycksaliga missbrukande själar som somnat och fallit ner. Chauffören blir underrättad och mannen blir hjälpt av vagnen på Järntorget. Slutet gott, men det kunde ju lika gärna varit du eller jag som låg där livlös, medans nya passagere klev på, sneglade, och satte sig i andra änden av vagnen...

torsdag 18 september 2008

Elitseriepremiär.

RÖGLE, vi ger oss aldrig! Heja, heja, heja, heja Rögle!

Ropen kommer skalla över Svea rike när Rögle Bandyklubb, härförda av Kung Kenny, kommer ta skalp efter skalp i årets Elitserie.

RÖGLE, vi ger oss aldrig! Heja, heja, heja, heja Rögle!

lördag 13 september 2008

3-5-2













"Jag vet inte hundra var jag ska vara. Ibland är jag precis där jag ska vara, men är ändå tio meter fel"
Mikael Nilsson, strax efter 2-1 seger mot Ungern i VM-kval på Råsunda 10 september 2008.

Någon som tyckte det verkade förvirrat på plan?

Undrade bara...

måndag 8 september 2008

RA-TA-DA-TA-DA!















J & J 30.
Den 6e september 2008 invaderades Askimsterassen av husvagnsträningsoverallssemestrare, flygvärdinnor, reseledare från Kris-resor och Sun Trip, piloten, jorden-runt-resaren, stekare, sällskapsresan-karaktärer och diverse andra turister. Alla var de där av en anledning. Att se till att fira bort Öhrner's (Öhrner... hon måste vara släkt med Lennart Swahn, och Karin Falck, och Magnus Uggla....) och Jossan's 30-årskris under temat semester.












Det bjöds på en härlig buffé med rätter inspirerade från turistmål över hela världen, kaffe med tårta med halländskt uttal, detta var sedan kryddat med välkomstmöte, tal, tävlingar, sangria, musik och dans.














Först vid 3-snåret kunde Askim andas ut, då fortsatte Buss 17 charterresan mot efterfesten vid Masthuggstorget. Det är som det alltid varit när svenskar är på semester.
The party never ends…